Vad är huvudorsaken till den ökade övervikten i samhället
Läste att övervikt bland unga i Storbritannien kunde spåras tillbaka till politiska beslut.
Inlägg från: Anonym (Gripes)
|
-
-
Dvs fattigdom är det mest signifikanta sambandet mellan övervikt/ fetma bland barn. Även längden blir påverkad då ett överviktigt barn kommer in i puberteten tidigare och blir därmed kortare.Anonym (Gripes) skrev 2024-06-02 20:25:02 följande:
Läste att övervikt bland unga i Storbritannien kunde spåras tillbaka till politiska beslut.
-
Ingenting blir bättre genom att skamma folk. Då blir det i stället en chipspåse bakom en låst dörr.Anonym (Kalle) skrev 2024-06-02 20:36:19 följande:Så det vi även kan konstatera är att fetma och övervikt även gör folk lata och att dom förlorar produktivitet? Eller är det bekväma personer som blir feta?
Oavsett så kanske arbetsgivare skulle fundera när man anställer en person med fetma om det nu är bevisat att produktiviteten är betydligt lägre hos dessa. -
Anonym (Rebecca) skrev 2024-06-02 20:46:45 följande:Vad i fattigdomen? Sämre kost? Mer stress? Färre fritidsktiviteter?
Sambandet borde man forska vidare på. Fattigdom/ låg inkomst genererar dålig hälsa generellt. Sambandet är signifikant.
Det verkar finnas en föreställning att om man bara skammar fattiga och låginkomsttagare tillräckligt så löser man problemet. Det kommer aldrig att fungera. "Alla" vet hur man ska göra för att vara relativt hälsosam. "Alla" försöker sitt bästa och med de medel de har eftersträva det också. Det är jag helt övertygad om. Sen finns det faktorer som gör att någon inte identifierar sig som hälsosam och fortsätter så.
Man kan ju fundera runt andra sk bra vanor. T ex klimatet, där den största faktorn för att någon t ex återvinner är för att de ser andra runtomkring återvinna.
-
Med tillägg: om fler feta människor syns och är ute och motionerar så tror jag det genererar att ännu fler feta är ute och motionerar.Anonym (Gripes) skrev 2024-06-02 22:23:17 följande:
Sambandet borde man forska vidare på. Fattigdom/ låg inkomst genererar dålig hälsa generellt. Sambandet är signifikant.
Det verkar finnas en föreställning att om man bara skammar fattiga och låginkomsttagare tillräckligt så löser man problemet. Det kommer aldrig att fungera. "Alla" vet hur man ska göra för att vara relativt hälsosam. "Alla" försöker sitt bästa och med de medel de har eftersträva det också. Det är jag helt övertygad om. Sen finns det faktorer som gör att någon inte identifierar sig som hälsosam och fortsätter så.
Man kan ju fundera runt andra sk bra vanor. T ex klimatet, där den största faktorn för att någon t ex återvinner är för att de ser andra runtomkring återvinna.
-
Anonym (Lovisa) skrev 2024-06-03 10:45:56 följande:100 procent.
När jag var 17-18 år vägde jag runt 52 kilo och jag är 167 cm lång. Smal? Absolut, men helt inom vad som anses vara normalviktigt. I synnerhet när man är så ung. Alla mina värden var fantastiska och jag både åt och rörde mig lagom. Ändå spred min egen mamma - förmodligen bara avundsjuk - rykten om att jag skulle vara ätstörd. Så fort jag kollade mig i spegeln hur kläderna satt kommenterade hon att "ja - du ÄR smal!" och antydde att jag skulle ha kollat om jag var tillräckligt smal. Jag hade inga som helst ätstörningar, däremot mådde jag otroligt dåligt av min egen mammas mobbning.
Samtidigt har jag kusiner som redan i lågstadieåldern var överviktiga och som nu, i tonåren, är riktigt feta. Det är sorgligt att se 14-åringar med kroppar som michelingubben, med bilringar som väller över byxkanten. En julafton fick de äta godis i stället för mat om de så ville, för "det viktigaste är att de äter överhuvudtaget"... på släktsammankomster verkar ingen annan än jag reagera på att de kan äta en halv tårta själva och tillåts äta hur mycket som helst. Nämner man ett ord om hälsa och balans är det fat-shaming och det är tydligen det värsta man kan göra mot ett barn, att påstå att man kan väga för mycket. Inte att låta barn leva livsfarligt...Har en vän var mamma köpte nutrilett till henne när pubertetsformerna började komma. Hon fick en press på sig att gå ner i vikt. Tror du det har genererat en människa med en hälsosam inställning till mat? Nej, såklart inte, hon lider av grav fetma nu. Fat-Shaming leder inte till något bra. Det kommer att utkristalliseras till anorexia, bulimia eller någon annan mat relaterad sjukdom.
I exemplet du tar upp så borde godis inte vara ett alternativ till mat och en tårtbit tillräckligt för att det handlar om sociala koder. Hela uppfostringsbiten verkar sned men ditt tänk om att tala om för andra hur de ska göra kan mycket väl vara fat-shaming. Min feta vän säger åt sin släktings och dess barn också.
-
Tror du det hjälper om omgivningen påpekar att någon är överviktig alltså? Så fungerar inte mänsklig psykologi. Så skapas en ätstörning däremot. Man kan begränsa intaget av onyttigheter till barn utan att lägga fokus på vikt genom att i stället berätta vilka näringsämnen man behöver, betona vikten av att få i sig bra näring före dålig näring. Som jag förstår så har många barn med anorexia/ bulimia en historia av en lätt övervikt innan och via föräldrars/samhällets fat-shaming utvecklat ett ohälsosamt förhållande till mat. Om skammning runt tjockhet inte fanns så tror jag att majoriteten av befolkningen skulle vara normalviktiga och mer hälsosamma. Ser tendenser till att samhället börjat förstå det och fokuserar på rörelse och rätt nutrition i stället för kroppshetsen.Anonym (Lovisa) skrev 2024-06-03 13:43:55 följande:Nej, det tror jag verkligen inte. Varje normalbegåvad person förstod nog att det finns extremer åt bägge håll.
En normalviktig människa kan tro att hen är under-eller överviktig. Och en under-eller överviktig person kan tro att hen är normalviktig. Och ibland är det den närmaste omgivningen som förvillar. -
Jag tror också att möjligheterna till rörelse är mindre för barn till låginkomsttagare. När jag var liten så fick man springa fritt omkring, lekparken, fotbollsplanen och hockeyrinken fanns inom en armslängds avstånd. Barn i en betongdjungel kan inte vara ute på samma sätt. En organiserad aktivitet såsom fotboll för knattar kanske sker 1-2 ggr per veckan vilket inte är tillräckligt. Här krävs politiska beslut för att göra utelek tillgängligt och säkert för alla barn.Anonym (Py) skrev 2024-06-03 18:30:59 följande:
Det tror jag också. Jag tänker också att det inte alls är lika farligt att vara lite jämntjock som barn, som att vara bukfet.
Men bristen på rörelse är ju det som gör barnen muskelsvaga. Och jag tror att vardagsrörelse är den stora boven där.
-
Vet inte om sockerkonsumtionen var bättre när jag var liten. En vanlig frukost var dessa vämjeliga frosties, lunch kunde vara sockerkräm och skogaholmslimpa. Fick extra smör i maten för att gå upp i vikt, kokad potatis med smör. Kokat bröd i mjölk med smör. Sånt skit.
Jag tror det är vikthetsen som gör att folk blir överviktiga. Det och växa upp i ett låginkomsttagarområde. Finns ingen tillgång till utelek, vad ska man göra i 9-16 års åldern? Hänga på en lekpark? Vem vill släppa ut en 9-åring ensam i en betongdjungel för övrigt? -
Det får dom höra hela tiden. Vet inte var du gömt dig? Inte tusan är tjockisförakt ett incitament för en fet person att synas på gymmet.Anonym (Kalle) skrev 2024-06-04 19:33:03 följande:Om tjocka människor inte fick höra ett ord i samhället att övervikt var dåligt, mindre attraktivt eller hälsovådligt så skulle dom inte helt plötsligt komma på att det var dags att äta nyttigare och pressa sig igenom ett par träningspass. Precis som en lat person inte skulle lyfta ett finger om det inte fanns förväntningar i ett förhållande/familj/företag eller liknande.