Pappa har en ung tjej

Måste faktiskt ta TS lite i försvar. Det är inte så smart att skylta med sina känslor inför partnerns barn. Har varit i den situationen och vi bestämde oss tidigt för att vara försiktiga med detta och faktiskt efter några år har hans barn accepterat mig.

Till en början så var vi särbos och träffades bara i min lägenhet. Så småningom Träffade jag barnen, oftast i samband med att vi åt lunch eller middag på restaurang. Det var lite stelt i början speciellt med äldsta dottern som bara var 5 år yngre än mig men allt eftersom tinade hon också upp och vi blev kanske inte vänner men hon accepterade mig.

När vi tillslut flyttade samman så var det till ett hus som rymde alla och Vi hade gift oss. Vi väntade också vårt första barn vilket verkligen blev en brobyggare till hans barn. De var alla förväntasfulla och när lintotten väl var född så fanns nog ingen negativitet kvar.

Allt eftersom kunde vi visa vår kärlek även mot barnen och idag många år senare är de en självklar del i vår familj. Men det har krävt att vi gått väldigt varsamt fram.

Vi lever idag i en riktig storfamilj. Där helgdagar och födelsedagar fyller vårt hus med både hans barn och barnbarn och våra gemensamma barn.

Jag förstår TS. Det är inte OK att göra som hans far gör. han är fortfarande pappa till sina barn och de måste gå före den nya kärleken.

Anonym (Via)

Sat 1 Jun 15:23

#89

NKPG skrev 2024-06-01 14:53:32 följande:

Nu var ju det dock yngre barn och då är det en helt annan sak. Ts är 26 ochäven om det kan vara jobbigt att ens förälder träffar en ny måste man kunna acceptera det och resonera vuxet kring det. Ts resonerar väldigt omoget och verkar inte ha ett eget liv utan vill enbart hänga i hasorna på sin pappa.

Till ts, vad är problemet med att de håller handen, kyssser varandra och att hon vill sitta i hans knä? Vad är problemet med att de gör om lägenheten till deras och hon har börjat använda ditt gamla rum? Är det jättesvårt att förstå och acceptera att hon vill att du tar av dig skorna och tycker att du som vuxen kan plocka undan efter dig. Väx upp och låt din pappa och damen hans va.

Jag var 24 år när jag träffade min man och hans ädlsta dotter var 19år. Tror inte att åldern spelar så stor roll här. Är man förälder är man det för livet. Oavsett ålder så är det ett trauma att se sin far eller mor bilda en ny familj. Det är lätt att känna sig bortvald. Min mans barn ingår i vår familj. Min man är lika mycket deras far som våra gemensamma barns.

Jag kommer aldrig att vara styvmor till min mans barn. Jag är deras fars nya fru.

Anonym (Via)

Sun 2 Jun 22:29

#114

NKPG skrev 2024-06-02 20:04:56 följande:

Du får gärna hänvisa till några källor som säger att det är ett "trauma" oavsett ålder att se en förälder skaffa ny familj.

Ingen här påstår att ts pappa slutat vara förälder enbart för att ts är myndig eller att den nya kvinnan ska bli någon styvmor. Problemet är att ts håller på som någon stalker, pratar illa om kvinnan, hennes klädstil och beteende. Ts behöver inte älska henne men han måste förstå och acceptera att hans pappa är kär, att de två har ett annat agerande med varandra än när pappan var gift med hans mamma. Ts bör verkligen backa lite och inte ringa 5-10 gånger om dagen eller åka hem till dem varje dag

Det behövs inte hänvisas någa källor för detta. Självklart är det inte alltid ett trauma för alla. Men för många är det mer eller mindre traumatiskt när en förälder skapar en ny familj. Många vill nog inte kännas vid det men jag har själv känt mig bortvald när min far skapade en ny familj och då var det ändå 5 år sedan min mor avled. Jag ville inte medge det för mig själv och andra men för mig var det lite av ett trauma.

Man glömmer ofta att vara förälder avslutas inte vid barnets 18 årsdag, det fortsätter hela livet ut. På samma sätt som man alltid kommer att vara barn i våra föräldras ögon

Pappa har en ung tjej

INNEHÅLL