Orkade inte läsa hela texten
Kommer Aldrig förstå mig på personer som är med mkt yngre personer, som är i liknande ålder som sina barn. Måste vara för de själva ligger efter i utvecklingen så att de vill vara med personer som levt kortare tid.
Förra helgen så hade jag försökt få tag på pappa på fredag kväll tror det var efter 22.00 tiden, provade flera gånger ringa med inget svar,
Bestämde mig åka till han på lördag förmiddag och när jag är på väg till hans bostads hus möter jag dom gående hand i hand på väg till stan skulle dom gå,
jag frågade om jag kunde haka på när jag ändå hade kommit, pappa sa det gick bra, Dom gick hela vägen till stan utan nästa släppa varandras händer och dom kysstes vid flertal tillfällen, Tycker det är jävligt olämpligt t beteende av dom, Kändes som man inte var välkommen,
Sedan när vi kom till stan frågade hon mig och jag vill äta, klockan var då nästan 12.00 och jag sa jag var skit hungrig, hon frågade gillar du hamburgare, klart jag gör svarade jag, blir det bra på grillen längre fram frågade hon mig, svarade det är okej, när vi kom fram till grillen sa hon jag kunde gå in och beställa, hon ville först gå in på nån butik, var därför dom skulle på stan och att dom skulle komma skynda sig handla, Men inte fan gick det snabbt, han äta upp maten och stå och vänta utanför, viste inte vart dom var, Sedan efter ett bra tag kommer dom, pappa bär nån påse i handen och ber om ursäkt det tog så lång tid, Nu skulle dom äta innan vi skulle gå hem, men nu dög tydligen inte nån hamburgare åt henne, hon ville gå på nån resturang och äta med pappa, dom leta upp nån som dög åt henne och gick in, fick hitta nått ställe och vänta på, kunde inte för fan sitta inne på nån resturang med dom, När jag väntar ute ser man dom tydligt sitta och äta, dom sitter mot varandra skrattade till varandra, glada och böjer sig fram då och då för att kyssas,Blä, vet inte pappa och min mamma suttit så, Men sedan när allt är klart för gå hem, säger hon till min pappa om det är okej att han och jag träffas nån annan dag, Hon vill hitta på nånting nu när det var helg med honom, Han sa det skulle vi kunna göra, vart skit sur på pappa han han inte sa ifrån till henne, Hon hade väl kunnat ändra sina planer, men tydligen inte
Alltså man brukar ej ha regler när man är vuxen och flyttat hemifrån. Då är det allmänt hyfs som styr. Behandla pappans hem Som att du är vilken gäst som helst. Plocka undan, ta av skor, ät inte mat utan att fråga.
Skulle inte gå hem till min pappa och ta för mig som om jag bodde där.
Men är du alldeles från vettet?
Sonen är en vuxen man, vilket han borde ha insett under 8 års tid, allt sedan han fyllde 18.
Om han inte klarade att fatta det som 18 åring så borde han absolut ha klarat att fatta det åtminstone någon gång under de senaste två-tre åren.
Pappan har rätt till sitt eget liv. I det livet ingår den partner han har valt som sin sambo.
Pappan har en självklar rätt till ett eget liv på samma sätt som sonen och alla andra vuxna också har rätt till sitt eget liv.
Vad den vuxna sonen gillar eller inte gillar har absolut ingenting med saken att göra. Han får hålla sitt gillande eller ogillande för sig själv, lära sig respektera sin far och andra människor och skaffa sig ett eget vuxet liv.
Vad är det för trams om att pappan skulle ha en ung tjej?
Kvinnan är ju 35 år.
En kvinna på 35 år är absolut inte en ung tjej!
Hur kan någon lyckas fantisera ihop att en mogen kvinna på 35 år plötsligt skulle förvandlas till en ung tjej,
bara för att hon väljer att vara med en äldre man???
Jag håller med om att pappan på 58 år bör sätta gränser för sin vuxna son, precis så som man bör sätta gränser för vuxna vänner och andra vuxna människor som själva inte klarar fatta var gränserna går. Om inte annat för att han ska respektera sin 35 åriga kvinna.
Men eftersom 58-åringen inte verkar klara av att sätta gränser så har den vuxna 26-åringen ett eget ansvar för att respektera andra människors gränser.
Det är självfallet alltid den egna vuxna personen, 26-åringen, som i alla lägen och först och främst har ett eget ansvar för att respektera andra medmänniskor, oavsett om andra människor är hans far och pappans partner eller om det är några helt andra människor.
En 26-åring kan aldrig överlåta ansvaret för att sätta gränser på någon annan. Vuxna kan ha ansvar för att sätta gränser för små barn.
Men varje vuxen har själv ett eget ansvar för att respektera andra människors gränser. Detta är en självklarhet.