Anonym (Frustrerad) Trådstartaren

Tue 24 Sep 2024 14:22

302 svar

Till vilken ålder bor vuxna barn hemma?

Björkenli skrev 2024-09-23 23:38:17 följande:

Jag tycker man daltar för mycket med unga vuxna i samhället generellt. Utan att veta mer detaljer om dottern, så tycker inte jag det vore konstigt om pappan tog upp med dottern att han vill att hon hittar eget boende. Hon är vuxen nu. Han har rätt till sitt eget liv.

Kanske behöver hon speciell stöttning på något sätt som jag inte vet, men det ska mycket till om man faktiskt är så dålig att man måste bo med en förälder.

21 åringar är inte tonåringar utan vuxna människor som får ta ansvar för sig själva.

Din partner skulle kunna säga till dottern att jag vill bo med dig och därför önskar att han och dottern gör en tidsplan för när hon kan flytta.

Kanske skulle det också göra dottern gott, att inse att hon kan stå själv på sina två ben.

Ja, det är inte vi vuxna som ska anpassa oss till vuxna barn längre, utan vi har ju redan gjort det i 19 år. När ska det ta slut annars? Ska föräldrarna aldrig få börja tänka på sig själva någon gång?

Han borde tala med dottern ja och få henne att inse att det bara är positivt att bo ensam, eftersom hon ju ändå är en ensamvarg som vill vara hemma helt själv och vill att vi ska hålla oss borta. Så vaför då bo kvar där hon störs av de vuxna som äger bostaden? Jag fattar ingening. Och varför hellre spendera helger och veckor med oss som hon tycker är jobbiga än med vänner eller i sitt eget?

Anonym (Frustrerad) Trådstartaren

Tue 24 Sep 2024 15:48

#247

Anonym (Hmmm ...., ,) skrev 2024-09-24 15:13:52 följande:

Anonym (Frustrerad) skrev 2024-09-24 14:22:41 följande:

Ja, det är inte vi vuxna som ska anpassa oss till vuxna barn längre, utan vi har ju redan gjort det i 19 år. När ska det ta slut annars? Ska föräldrarna aldrig få börja tänka på sig själva någon gång?

Han borde tala med dottern ja och få henne att inse att det bara är positivt att bo ensam, eftersom hon ju ändå är en ensamvarg som vill vara hemma helt själv och vill att vi ska hålla oss borta. Så vaför då bo kvar där hon störs av de vuxna som äger bostaden? Jag fattar ingening. Och varför hellre spendera helger och veckor med oss som hon tycker är jobbiga än med vänner eller i sitt eget?

Men hon har inga vänner och hon lider av ångest, psykisk ohälsa. Hon behöver hans stöd men definitivt inte ditt hat.

Tycker det är mer anmärkningsvärt att du iglar dig fast år efter år trots att ingen ändring skett.

Och ja, jag tror absolut att han använder henne till viss del för att han inte vill bo med ts. Det har varit tydligt i många av ts alla trådar.

Knappast du hemliga person! Vuxna är vuxna och vuxna barn ska hålla sig till vuxna barn i ungefär samma ålder, och sluta igla sig fast vid pappsen tycker jag. Skaffa en egen framtid, egen familj och eget liv. Inget konstigare än så. Så har vi väl alla fått göra en gång, om vi inte har en allvarlig diagnos. Det har inte denna tjej, utan hon är mest lat och bekväm och gillar läget att inte behöva ta tag i sitt liv. Det kallas lathet och inget annat. Vi har alla ångest då och då, så inget som gör att vi inte kan ta tag i våra liv precis.

Anonym (Frustrerad) Trådstartaren

Wed 25 Sep 2024 11:17

#258

Anonym (hem) skrev 2024-09-25 10:16:02 följande:

Ja, jag tror också det. Och det kan vara så att han sagt till TS att han inte vill, men att hon vägrar lyssna eller så är han feg och inte säger som det är.

Kan också vara så att dottern är den som ser igenom TS, ser henne för den hon är och hur toxisk hon är. Och därför hatar TS henne samtidigt som dottern vill vara hemma så att TS inte flyttar in trots allt.

Låter också lite som att TS projicerar sitt eget beteende på dottern. Det är ju TS som är och vill ha allt det hon uttrycker att dottern är och vill ha. Det är TS som beter sig som en osjälvständig igel som vill bo billigt på mannens bekostnad och att han ska ta hand om henne.

Det du har rätt i är att vi båda vill vara nummer ett hos honom och slås om hans uppmärksamhet. Hon vägrar låta mig vinna. Jag var vuxen nog att jag flyttade mig och lät henne få honom för sig själv genom att flytta ut. Trodde dumt nog att hon en dag skulle flytta och att han och jag då kunde bo ihop igen. Nu vill hon inte det, och vi fungerar inte ihop, varför min partner är orolig. Han vill verkligen bo med mig, och avskyr särboskapet, men är rädd för att hon och jag ska gå in i konflikt igen om vi bor ihop. Därför väntar han på att hon ska flytta. Han är fullt medveten om att hon tar för lång tid på sig att flytta, men vad gör man med sitt eget kött och blod. Man kastar inte ut dem. Däremot borde han börja ta betalt för hyran så hade hon nog skyndat på mer.

Anonym (Frustrerad) Trådstartaren

Fri 27 Sep 2024 10:53

#269

Anonym (silvia renate) skrev 2024-09-27 08:55:28 följande:

Inneboende är knappast idealiskt. Det beror väl ändå på var man bor i landet. Inte tusan är det lätt som 22-åring att hitta en egen lägenhet i Stockholmsområdet t ex. Stor skillnad om man kommer från en mindre stad där man kanske kan stå i kö 1-2 år för att få en dräglig lägenhet.

Varför ska man flytta till en annan stad bara för att flytta hemifrån?

Mitt barn kommer få bo hemma så länge hen studerar och självklart bidra med en slant till sitt uppehälle.

Du verkar inte läsa!

Denna dotter VILL ha egentid och vara ensam i huset och tycker att vi är ivägen om vi är hemma i min partners eget hus. Hon har pengar för att köpa sig ett eget boende i området där hon bor och även för en större stad. Hon har fast jobb och betalar ingenting hemma, har aldrig städat eller tvättat eller tagit ut från diskmaskinen, vet inte ens hur man lagar mat, utan gör hon något så är det bara för sig själv i sin egoistiska lilla värld. Hon äter upp allt hon ser och struntar i att där inte blir över något till någon annan.

Är det fortfarande synd om lilla 22 åringen tycker du? Går inte att skylla på att där inte finns bostäder att få tag på, för det finns i denna del av landet. Hon har pengar för att köpa eget boende och hon VILL vara själv utan någon i sin närhet. Vad är då problemet? Låt mig höra vad du nu ska hitta på för anledning?

Anonym (Frustrerad) Trådstartaren

Fri 27 Sep 2024 11:11

#271

Det är helt meningslöst att diskutera detta här, för hälften tycker som jag och hälften tycker att jag är en elak styvmor. Men jag har inget emot bonus "barn". Men när de är vuxna känner jag att de inte ska räknas in i min och min partners framtidsplaner som de gjorde när de var små!! Nu borde det vara jag och min partner som spelar huvudrollen och ha vårt liv, men att barnen alltid finns där såklart och kan hälsa på och man ställer upp för dem. Här är det snarare att det vuxna barnet styr hur vi ska ha våra liv, om vi ska bo ihop eller inte och var vi får bo eller inte, för annars flippar hon och känner sig oälskad av sin pappa. Då tycker jag det tar över för mycket.

Anonym (Frustrerad) Trådstartaren

Fri 27 Sep 2024 11:34

#274

Anonym (P) skrev 2024-09-27 11:15:15 följande:

Men nu har du hållit på och ältat det här i flera år. Du får acceptera att du och din partner har olika syn på detta och att du inte kan bestämma över din partners relation med sina barn. Endera accepterar du situationen, eller så lämnar du. Det enda du gör nu, är att berätta hur eländiga din partners barn är. Vad får du ut av detta? Hur ändrar det din situation?

Och du har isåfall orkat läsa mina inlägg år efter år! Varför? Vad får du ut av att läsa mina inlägg om de stör dig och sedan alltid svara samma sak hela tiden? Förstår inte!

Detta är ett forum där man får dela sina tankar och där man har rätt att fråga andra om råd hur mycket man vill. Om man tycker att jag skriver konstigt, så bara gå vidare och läs inte och svara inte!! Vänd dig till andra trådar istället?! Du verkar ha väldigt stort intresse av just mitt case och mig, vilket är lite smickrande iof, men jag börjar ju undra varför, för jag hade aldrig orkat lägga ner så mycket tid och energi på något elelr någon som inte intresserar mig. Så sluta skriv om du inte har något att tillägga som är konstruktivt för mig och min fråga i just mina inlägg. Detta är ett fritt forum.

Jag behöver vädra mina tankar och få input från personer som kan ge mig lite tankeställningar. Ibland tror jag att det enbart är jag som är pch tänker annorlunda, men sen insesr jag att 75% faktiskt tycker som jag och då känns det bättre för mig. Dina svar och inlägg hjälper inte MIG, så snälla, svara på någon annans trådar.

Anonym (Frustrerad) Trådstartaren

Fri 27 Sep 2024 12:07

#278

Anonym (P) skrev 2024-09-27 11:48:27 följande:

Problemet blir att du varje gång får nya läsare som inte känner till bakgrunden och som ger dig svar som faktiskt inte kommer att hjälpa dig. Vad hjälper det dig, att andra tycker att dottern borde flyttat hemifrån? Hur kommer det att lösa din situation?

Du mår ju uppenbarligen inte bra av situationen och genom att starta nya trådar om samma sak, gräver du dig bara ännu djupare ner.

Jag tycker dessutom att människor som lägger tid på att svara på alla dina trådar, bör veta hur det ligger till. De lägger tid på att svara i trådar där du inte berättar hela sanningen. Det tycker jag är respektlöst!

Om du enbart önskar svar om hur eländig din partners barn är, rekommenderar jag dig inte ett öppet diskussionsforum. Här får man acceptera att alla inte håller med.

Accpeterar 100% att alla inte håller med, och det är ju det som kallas öppet forum. Men att läsa mina inlägg om och om igen som du verkar göra och bara svara att du läst det innan eller kritisera mig när du inte känner mig, är ju onödig energi ifrån ditt håll. Skriv då hellre ingenting alls eller läs ett annat inlägg där du inte blir så irriterad själv.

Vad är det som man inte känner till i bakgrunden?? Är öppen som en bok! Att jag sedan alla våra år tillbaka haft problem med hans dotter eller vad är bakgrunden, du som faktiskt kommer ihåg alla mina inlägg och lägger så stor möda och tid på dem, kan kanske förklara vad det är för bakgrund till detta med att en 22 åring faktiskt fortfarande vill bo hemma?

Anonym (Frustrerad) Trådstartaren

Fri 27 Sep 2024 12:09

#279

Anonym (Lilly less) skrev 2024-09-27 11:50:57 följande:

Du har träffat en man som sannolikt har ett barn med outredd diagnos. Kanske det bästa vore att börja där? Se till att mannen stödjer dottern att söka hjälp för sin separationsångest/ depression ( eller vad hon nu har).

Det känns mer konstruktivt att se till att dottern får hjälp så hon kan flytta, än att bråka och gnälla på varandra.Jag tycker definitivt inte att hon bara verkar lat, de flesta ungdomar ( särskilt tjejer) brukar knappt kunna vänta på att flytta hemifrån om de får möjlighet.

Tänk på att tjejers psykiska besvär enkelt kan missas eftersom de sällan blir utåtagerande. De kan också te sig mer fungerande i vissa sammanhang, men må väldigt dåligt inuti.

Ja, hon går till pyskolog och tar tabletter för något, förmodligen ångest. Men är ändå så pass bra att hon kan jobba heltid och sköta sitt liv klanderfritt. Det är mer att hon inte vågar slita sig ifrån barnlivet som hon själv säger. Hon vill vara ett barn fortfarnde och bo med föräldrarna. Hoppas hon får hjälp snart. Önskar bara jag visste när hon blir frisk och kanske vill flytta eller om jag bara borde ge upp. Därför jag skriver här.

Anonym (Frustrerad) Trådstartaren

Mon 30 Sep 2024 09:17

#295

Anonym (Hmmm ...., ,) skrev 2024-09-29 19:43:42 följande:

Han har en yngre son som valde att bo hos sin mamma på heltid pga att han inte klarade av ts. Det är troligen en stor anledning att dottern inte flyttar. Hon försöker "rädda" sin pappa. Denna dysfunktionella relation borde varit slut för flera år sen. Men jag vill inte klandra ts, har samma diagnos och borde lämnat min partner för flera år sen. Kan inte...

Var har jag skrivit att han har en yngre son som valt att bo hos sin mamma?

Som svar på bostadsfrågan, så är det så att om man har tillräckligt mycket pengar som hon har så kan man köpa en bostad hur lätt som helst. Hon behöver inte ens hyra någonting.

Känner du dottern, eftersom du skriver att hon bor kvar för att rädda pappan i denna dysfunktionella relation??

Du verkar veta mer än vad jag vet och då undrar man ju varför och hur?

Anonym (Frustrerad) Trådstartaren

Mon 30 Sep 2024 09:35

#296

Xenia skrev 2024-09-29 19:33:18 följande:

Finns det flera hemmavarande barn? Och du kommer inte överens med något av dem?

Jag tycker inte det verkar som han kämpar så mycket för dig. Han kanske bönar och ber att du ska flytta tillbaka till honom, men han gör inget för att stötestenen (hans barn) ska flytta.

Och varför tror du allt ordnar sig bara han sålt huset? Han kräver ju att dottern ska flytta med honom i lägenheten. Det borde vara ännu värre om ni alla tre ska trängas i en lägenhet jämfört med i ett hus med trädgård.

Du har rätt. Han vill bo med mig på alla sätt och vis och har kämpat för att bo med mig, men samtidigt vill han inte slänga ut sitt vuxna barn, även om han innerst inne hoppas på att hon själv ska inse att OM och när vi flyttar till gemensam bostad så blir det bäst om hon flyttar till eget. Alla föräldrar önskar att ens barn blir vuxna och självständiga, så även han. Men iom att dottern på något sätt är rädd och vill vara kvar hos honom så länge jag är kvar så kan han inte göra så mycket. Han förstår nog innerst inne att det kanske handlar om någon slags rädsla hos henne att förlora sin pappa, men hon är ju vuxen och en självständig individ nu, så därför varken jag, pappan eller någon annan förstår vad hon är kvar för.

Anonym (Frustrerad) Trådstartaren

Mon 30 Sep 2024 10:19

#298

Anonym (Tea) skrev 2024-09-30 09:47:41 följande:

Har du själv barn TS?

JA!

Anonym (Frustrerad) Trådstartaren

Mon 30 Sep 2024 15:15

#301

Xenia skrev 2024-09-30 11:21:48 följande:

Jag funderade på varför jag tyckte situationen verkar bekant på något sätt. Nu kom jag på det!

Alla dessa trådar från älskarinnan som hoppas på att älskaren ska skiljas och flytta ihop med henne. Men först kan han inte för barnen är för små. Sedan kan han inte för frun har blivit arbetslös. Sen har hon blivit allvarligt sjuk så då passar det inte heller. Nu har hon blivit deprimerad och då kan han ju inte lämna henne.
"Ska jag fortsätta att vänta?" Alla svarar NEJ!

Detta är inte mina trådar. Är ingen älskarinna. Vi har varit ett oficiellt par i nästan ett decenium och bott ihop.

Till vilken ålder bor vuxna barn hemma?

INNEHÅLL