Till vilken ålder bor vuxna barn hemma?

Aldrig! Bara vägra. Jag tror inte gästrum kommer funka eftersom det då kommer låta "jaaa men det står ju bara tomt annars" och även om dottern skulle ha eget boende så kan du ge dig tusan på att hon vill bo hos lilla pappsen titt som tätt ändå. Eller så ställer du villkoret att det är just GÄSTrum för de som bor långt bort och hälsar på, inte för dottern som lär ha boende i samma stad eller nära. Även om hon bor tio mil bort så är det dagsbesök som gäller om det inte är något väldigt särskilt tillfälle då det blir sent eller alkohol så hon inte kan köra. Och är det då så att GÄSTrummet missköts så flyttar ni isär, och det behöver mannen fatta innan, och då måste du sätta ner foten snabbt. Så nej, dottern ska inte sova en enda natt där om hon bor nära.

Bästa sättet att eliminera problemet är tyvärr att inte ha något gästrum alls, även om det går ut över de andra också.

Finns ?barn? som är 40-50 år som fortfarande bor hemma pga man kan unna sig lite mera lyx i vardagen.

men som 21 åring är det inget ovanligt och dessutom i många städer rent omöjligt att hitta eget boende.

Psykisk ohälsa (vilket det verkar handla om i det här fallet) eller NPF-diagnoser är exempel på saker som gör att unga behöver stöd på annat sätt än andra. 

Jag tror hon bor kvar oavsett vad du gör faktiskt. Du har väntat ett decennium, sedan blev hon vuxen och ändå händer ingenting! Nej, du får ta förlusten av de här åren och sluta slösa din tid. Lämna black jack-bordet medan du har några marker kvar.

Det här med kärlek är ett märkligt koncept eller? För det kan inte finnas någon som helst annan anledning till varför man är tillsammans med någon så länge och hoppas att det ska bli bra?

Men du har varit jättetydlig om att det är slut om han väljer dotterna. Ska du backa nu och fortsätta traggla med detta flera år till?

Säg bra tilll honom att det är över. Bryt sen ihop, gråt en massa och gå vidare med ditt liv

Men lugna ner dig!  om 40 år när pappan har flyttat in på boende så kommer dottern att vara Självständig, vem du är som 21 definierar inte ditt liv eller framtid! 
Jag bodde hemma som 21 åring och idag är jag helt självständig! 
Varför ska dottern flytta in till en lägenhet med ockerhyror bara för att en kärring vill flytta in i hennes hem och få lägre kostnader ? Varför ska mannen som i första hand har lojalitet mot sin dotter tvinga henne till andrahandsmarknaden eller till en bostadsrätt med galet hög ränta bara för att jag kärring som är över 50 klagar på det ? 
Hon är 21, hon vill resa och leva sina unga dagar, inte spendera all sin lön på hyror eller ränta, det är inte att inte vara självständig ä, hon jobbar i slutet av dagen hon tittar inte på Tv hela dagen! 

Dessutom är tiden man har sina barn boendes hemma kort varför ha så bråttom? Snart blir hon kär skaffar barn och då har man inte samma tid till sin ursprungsfamilj, han vill ta vara på den tiden och inte förstöra det bara för att en ny flickvän som kan bytas när som helst vill det!

Och i slutet av dagen så är han och dottern nöjda och ni andra som har problem och åsikter om hur dom lever, så problemet sitter ändå inte hos dom utan er!

 

Hur kan den här mannen ens vara tillsammans med någons om tycker och pratar såhär om hans barn. 

Ja, jag tror också det. Och det kan vara så att han sagt till TS att han inte vill,  men att hon vägrar lyssna eller så är han feg och inte säger som det är.

Kan också vara så att dottern är den som ser igenom TS, ser henne för den hon är och hur toxisk hon är. Och därför hatar TS henne samtidigt som dottern vill vara hemma så att TS inte flyttar in trots allt. 

Låter också lite som att TS projicerar sitt eget beteende på dottern. Det är ju TS som är och vill ha allt det hon uttrycker att dottern är och vill ha. Det är TS som beter sig som en osjälvständig igel som vill bo billigt på mannens bekostnad och att han ska ta hand om henne. 

Det är helt meningslöst att diskutera detta här, för hälften tycker som jag och hälften tycker att jag är en elak styvmor. Men jag har inget emot bonus "barn". Men när de är vuxna känner jag att de inte ska räknas in i min och min partners framtidsplaner som de gjorde när de var små!! Nu borde det vara jag och min partner som spelar huvudrollen och ha vårt liv, men att barnen alltid finns där såklart och kan hälsa på och man ställer upp för dem. Här är det snarare att det vuxna barnet styr hur vi ska ha våra liv, om vi ska bo ihop eller inte och var vi får bo eller inte, för annars flippar hon och känner sig oälskad av sin pappa. Då tycker jag det tar över för mycket.

Du har rätt. Han vill bo med mig på alla sätt och vis och har kämpat för att bo med mig, men samtidigt vill han inte slänga ut sitt vuxna barn, även om han innerst inne hoppas på att hon själv ska inse att OM och när vi flyttar till gemensam bostad så blir det bäst om hon flyttar till eget. Alla föräldrar önskar att ens barn blir vuxna och självständiga, så även han. Men iom att dottern på något sätt är rädd och vill vara kvar hos honom så länge jag är kvar så kan han inte göra så mycket. Han förstår nog innerst inne att det kanske handlar om någon slags rädsla hos henne att förlora sin pappa, men hon är ju vuxen och en självständig individ nu, så därför varken jag, pappan eller någon annan förstår vad hon är kvar för.