• Anonym (Eh)

    Till vilken ålder bor vuxna barn hemma?

    Vadå "om hon kan tänka sig"...? Man informerar henne om att nu när du har ett jobb är det dags för dig att söka eget boende, Du har ett halvår på dig. (eller kortare om man föredrar det)

  • Anonym (Eh)

    Sedan är det så att det har inte med ålder att göra utan mer om man har en stabil inkomst osv, och det verkar ju hon ha.

    Och du kan informera sambon om att om inte han ser till att hon flyttar inom ett halvår så kommer du att göra det istället. Sedan ställer du dig i bostadsköer och börjar samla poäng, bara ifall du behöver det.

  • Anonym (Eh)
    Anonym (Frustrerad) skrev 2024-05-29 11:06:25 följande:

    Att man tillfälligt bor hemma pga separation eller studier, är i min värld inget konstigt, eller att man betalar för sig.

    Men att arbeta heltid och ha fast jobb år efter år och inte ha några planer på att bli självständig eller betala för sig, är helt galet i min värld. Jag har svårt för att se på utifrån. Och pappan vägrar ta betalt, och säger att han aldrig kommer att kasta ut sitt barn. Det förstår jag, men man kanske kan lära sitt barn att det kostar att leva. Blir så frustrerad av detta. Vet inte hur länge jag ska stå ut. 

    Sålänge detta barn bor hemma kan vi inte heller flytta ihop, eftersom det är så vi har bestämt. Det är ännu mer frustrerande.


    Jag missade att ni inte bor ihop än, men då är läget som det är. Bara för dig att rycka på axlarna åt deras situation, men bara han vet att du inte kommer att flytta ihop innan hon flyttar ut så räcker det. Men i slutänden är det frågan om hur länge du vill vänta...
  • Anonym (Eh)
    Anonym (Frustrerad) skrev 2024-05-29 12:29:55 följande:

    Exakt. Att hjälpa sina barn att bo hemma för att spara och om de är rädda för att vara ensamma, som detta barn verkar vara, är en sak. Men då måste man också ta lite betalt så de lär sig.

    Vad rekommenderar ni mig att göra? Jag har väntat i alltför många år på att vi ska flytta ihop och det skjuts längre och längre fram i tiden. Det är de två som är sambor, medan jag står utifrån och ser på. Dels är det enklare ekonomiskt om han och jag blir sambor, plus att vi ju äskar varandra och vill vara tillsammans oftare än bara på helgerna.

    Borde jag bara släppa detta, som aldrig tycks bli någon ändring på eller ? Hade ni stått ut med det att den andres barn bor hemma så länge utan att betala och ställer krav på att jag inte får bo där? Jag vill ju bara ha ett normalt liv i tvåsamhet.


    Om du redan har väntat i flera år så nej, då är det bara att släppa, iaf tankarna på att flytta ihop, men kanske även hela relationen med tanke på hur karln resonerar. Och även om hon flyttar ut så lär han väl fortsätta curla henne ändå.
  • Anonym (Eh)
    Anonym (Frustrerad) skrev 2024-05-29 13:40:19 följande:
    Jag tror faktiskt som du, att det inte kommer ta slut även om hon skulle flytta, för då lär han väl köpa ett boende till henne, renovera det och springa där varje dag med mat och saker, för sån är han.
    Orkar jag det? Tror inte det.

    Förstår inte vad det är med vissa män, lyckligtvis väldigt få, men att just jag råkar ut för en sådan man!?

    Skulle jag lämna så flyttar hon väl eller hittar en pojkvän. Så man vet aldrig hur länge man ska vänta.
    Ja du kan ju inte sitta och vänta på ett "tänk om". Det finns inte ens på kartan just nu att hon ska flytta så räkna med att det inte kommer hända på ett bra tag.
  • Anonym (Eh)
    Anonym (Frustrerad) skrev 2024-05-30 10:31:13 följande:
    Han vill att hon ska ha eget rum hos oss även när vi skaffar gemensam lägenhet. Det är riktigt sjukt att ens planera in en större lägenhet för en 21,5 åring som ska bo veckovis hos oss. Har aldrig hört något mer stört i mitt liv, men sån är han!

    Borde jag inte acceptera detta?

    Jag vill såklart ha ett extra rum i vår framtida lägenhet ifall någon av våra vuxna barn vill hälsa på och sova över, men inte för att hon ska bo kvar hemma.
    Aldrig! Bara vägra. Jag tror inte gästrum kommer funka eftersom det då kommer låta "jaaa men det står ju bara tomt annars" och även om dottern skulle ha eget boende så kan du ge dig tusan på att hon vill bo hos lilla pappsen titt som tätt ändå. Eller så ställer du villkoret att det är just GÄSTrum för de som bor långt bort och hälsar på, inte för dottern som lär ha boende i samma stad eller nära. Även om hon bor tio mil bort så är det dagsbesök som gäller om det inte är något väldigt särskilt tillfälle då det blir sent eller alkohol så hon inte kan köra. Och är det då så att GÄSTrummet missköts så flyttar ni isär, och det behöver mannen fatta innan, och då måste du sätta ner foten snabbt. Så nej, dottern ska inte sova en enda natt där om hon bor nära.

    Bästa sättet att eliminera problemet är tyvärr att inte ha något gästrum alls, även om det går ut över de andra också.
  • Anonym (Eh)
    Anonym (Frustrerad) skrev 2024-05-30 11:21:13 följande:
    JA exakt, vi borde ha en 2:a bara, för det hade räckt för oss. Men han har varit tydlig med att när han har sålt huset så skaffar vi en 3:a ihop, där det ska finnas ett rum till hans 21 åring. Jag frågade då om mitt barn som kommer då och då på besök, men då säger han bara att isåfall få hon komma någon gång när inte hans dotter är där, för det kommer vara hennes rum och han är villig att betala mer av hyran för det. Helt otroligt! 
    Det kommer nog aldrig ta slut, även om hon flyttar, som du skriver, utan rummet kommer nog vara hennes resten av livet känns det som.

    Den enda gången han inser att han gör fel med curlandet av detta barn är när man säger att det är slut och träffar någon annan, för då erkänner han att han gör fel som låter detta barn styra och ställa över honom. Problemet är att han snabbt återgår till samma beteende igen när han vet var han har mig.

    Jag tror att skilsmässan och att han har haft ny relation har gjort att denna tjej känner sig otrygg av någon anledning, men skilsmässor är inte ovanliga nuförtiden. För övrigt så har de aldrig flyttat runt och alltid samma vänner och samma skola. Dessutom har båda försäldrarna prioriterat barnen före relationer. Inget otryggt i den barndomen.
    Nähäru, så där går det inte till! Om ni ska bo ihop så har du rätt att säga nej till en trea och du har rätt att säga nej till att ha dottern boende där! Allvarligt ts, ni kan aldrig bo ihop och med hans inställning som du beskriver nu så hade jag kanske till och med avslutat hela relationen. Hon kommer vara hans "mini wife" till dödagar och kommer fortsätta vara ett problem i många olika situationer misstänker jag.
  • Anonym (Eh)

    Så vad ska du göra ts...?

  • Anonym (Eh)
    Anonym (Lilly less) skrev 2024-05-31 11:34:04 följande:
    Låter underbart. Jag hade oturen att få en pappa som aldrig brydde sig det minsta. Om han fått välja hade han nog inte haft en unge.

    Jag hade varit glad att hitta en man som bryr sig om sitt barn. Som har ett bra band med henne.
    Bry sig är en sak, det här är björntjänster, curlande utan dess like och mini wife syndrome.
  • Anonym (Eh)
    Anonym (Frustrerad) skrev 2024-05-31 12:12:32 följande:
    Så svårt!!

    Gör jag slut, så lär väl dottern flytta och han får huset sålt inom 3 månader. Och nästa tjej får allt det bästa, medan jag fick vänta helt förgäves.

    Gör jag inte slut, så bor hon väl kvar hemma i 3 år till och huset blir inte sålt.

    Inte lätt beslut alls, när man väntat i snart ett decennium på att ha något gemensamt med denne man.
    Jag tror hon bor kvar oavsett vad du gör faktiskt. Du har väntat ett decennium, sedan blev hon vuxen och ändå händer ingenting! Nej, du får ta förlusten av de här åren och sluta slösa din tid. Lämna black jack-bordet medan du har några marker kvar.
  • Anonym (Eh)
    Anonym (Tea) skrev 2024-05-31 16:24:11 följande:
    Det kan inte bero på något annat än att TS har svårt att hitta någon ny och därför klamrat sig fast i ett decennium trots att hon inte är nöjd. 
    Det här med kärlek är ett märkligt koncept eller? För det kan inte finnas någon som helst annan anledning till varför man är tillsammans med någon så länge och hoppas att det ska bli bra?
  • Anonym (Eh)
    Anonym (Tea) skrev 2024-05-31 18:04:20 följande:
    Men att gå och vara onöjd i ett decennium? Hur kär man än är, efter 10 år så borde de känslorna svalnat och att en sån här grej skulle få relationen att ta slut. 
    Inte för alla så klart, men vid det här laget med tanke på att mannen vägrar ordna situationen så verkar ts inte ha mycket till val än att gå vidare.
  • Anonym (Eh)
    Anonym (Frustrerad) skrev 2024-06-03 10:34:48 följande:
    Jag hoppades på det. Men han säger att om vi flyttar och har en lägenhet så ska hon ha ett rum. Jag trodde att vi då skulle börja om tillsammans han och jag utan henne. Han vill inte flytta in i min 2 rok, för han säger att då kommer hon inte kunna bo hos oss. Han vill försäkra sig om att hon ska bo i lägenheten. det betyder att det ändå aldrig kommer att ta slut, även om vi flyttar!! Sedan har ju jag vuxna barn som vill komma på besök, men om hon ockuperar det rummet, så kommer ju ingen annan kunna komma, utan hon kommer för evigt ha ett rum hos honom.
    Men då har du ju svart på vitt - ni två kommer aldrig få bo ensamma bara ni två utan henne. Du borde ha lämnat honom när han berättade det, han kommer aldrig klippa navelsträngen.
  • Anonym (Eh)
    Anonym (Frustrerad) skrev 2024-06-04 15:52:48 följande:
    Det har du rätt i...men tror ni inte att hon kommer att flytta snart om hon måste bo i samma lägenhet eller hus som mig, som hon hatar.
    Naturligtvis inte. Har hon klarat sig hittills och visar noll tecken på att flytta ut så kommer hon att klara sig i flera år till.
  • Anonym (Eh)
    Anonym (Frustrerad) skrev 2024-06-14 11:20:19 följande:
    Nej det är han som klänger sig fast och får panik när jag vill lämna och lovar att dottern snart kommer försvinna och flytta. Jag vill bara ha ärlighet och vet exkakt vad jag ska göra om det visar sig om hon ska bo kvar ett år till och det vet han. Därför är han rädd att säga något.
    Det är han som jagar mig och väljer mig före dottern om han måste välja. Det är dottern som är igeln som etsat sig fast vid pappan när hon borde vara självtändig och ha en egen pojkvän som hon mår bra av.
    Han försöker få ut henne skrev du något om förut. Eeeeh, vadå försöker? En vuxen man som äger sitt boende talar om för sitt barn att nu lilla prinsessan får du stå på egna ben (med snällare ord så klart). Man undrar vem som bestämmer av de där två... Nej, hon kommer inte försvinna och flytta snart. Det finns inte ens ett datum. Såvitt jag förstår så är det inte ens överenskommet mellan dem att hon ska göra det. Dessutom kan hon vägra. Vad ska han göra, skicka KF på sin egen dotter för handräckning och slänga ut henne...? Nej du, om hon flyttar eller inte är helt upp till henne skulle jag säga.
  • Anonym (Eh)

    Självklart ska du inte bo i huset! Men man kan inte heller vifta med en trollstav och få det sålt så då blir ni särbos till dess. Så frågan är om du verkligen kan kräva att dottern flyttar ut innan.

    Hur länge har huset legat ute till försäljning? Är det rimligt att tänka sig att det blir sålt i år...? För längre än så skulle jag absolut inte vänta, och då med 100 % löfte att dottern inte har ett rum hos er sedan!

  • Anonym (Eh)
    Anonym (Frustrerad) skrev 2024-06-17 09:10:13 följande:
    Huset har legat ute till försäljning sedan mars 2023, dvs 1 år och 3 månader. Katastrof!!

    Han kan inte lova eller garantera att dottern inte flyttar med och får eget rum i den nya lägenheten. Han säger att hon bor hos honom varannan vecka och han tänker IINTE kasta ut sin egen dotter för att jag är egoist!!

    Så där fick jag svaret!

    Däremot så kanske hon själv inser att det inte är så roligt att bo ihop med oss 2 på en trång yta när hon är van vid ett stort lyxhus nu.
    Ja marknaden har varit illa, något bättre nu.

    Nej men ok - då har du ditt svar!! För mig är det solklart att med det svaret, inga garantier, då är det faktiskt slut. Tyvärr. Är det du eller han som säger att du är egoist...? För det är du inte! Det är helt normalt att vilja bo själva tillsammans utan att ha en vuxen dotter boende där också!

    Nej ts, hon kommer inte inse särskilt mycket tror jag. Räkna verkligen inte med det! Och oavsett, vill du vara med en man som håller på så här...?
  • Anonym (Eh)
    Anonym (Frustrerad) skrev 2024-06-17 09:27:13 följande:
    Han kallar mig EGO för att jag inte accepterar att hans dotter ska bo med honom och att jag vill komma först!

    Han har fått mig att tro att jag faktiskt är narcissist och egoist som bara tänker på mig själv, så har sökt hjälp för detta. Men sanningen är nog den, att jag och han inte passar ihop i vårt tankesätt.

    Jag älskar mina barn på alla sätt och vis, men när de är vuxna så måste jag ju tänka på mig själv och min partner i första hand, medan barnen alltid är välkomna och man finns där för dem om de behöver hjälp eller hamna i kris.

    Men i detta fallet så är det ren lathet från dottern och han går i fällan. Dottern har lurat i honom att hon har ångest och depression och att hon därför kommer bli ännu sjukare om hon måste tänka på någon förändring i sitt liv som att flytta etc och han går i fällan. Han är så naiv. 

    Så ni menar att jag ska säga till honom nu att det är slut?! Sluta vänta och sluta tjata om något som ändå aldrig kommer bli?
    Aha så han gaslightar/kallar dig fula saker också! Bara för att du vill, helt normalt, bo själv med honom....? Seriöst ts, han blir bara sämre och sämre ju mer du berättar.

    Ja du ska säga till att det är slut. På grund av noll garantier och på grund av att han förminskar dina känslor och helt normala önskningar att kunna bo själva som par. Ja precis, sluta vänta, sluta tjata. Det kommer inte bli något, eller så kommer det ta flera år till innan hon flyttar ut. Och då sitter du ändå med en karl som är som han är.
  • Anonym (Eh)
    Anonym (Frustrerad) skrev 2024-06-17 09:40:42 följande:
    Precis så!

    I början var det han som tjatade om att bo ihop för att han vill ha en "familj". Men nu när dottern 2 år nu på att hon ska flytta, men hon har inget intresse alls.

    Ska jag istället bara gaslighta honom ? Inte göra slut utan bara ignorera honom. Eller ska vi prata med en par terapeut som vi båda vill som en sista chans att rädda det vi har?

    Jag tror att han skyddar sig själv och därför för över det på mig att jag har en sjukdom och är avundsjuk på dottern, för då slipper han ta tag i sina egna problem. Han har haft samma problem med alla sina tjejer.
    Nej då, du ska bete dig som den vuxna i detta och kommunicera klart och tydligt att det är slut, orsakerna bakom men att du går vidare med livet.

    En terapeut lär inte hjälpa faktiskt. Det krävs så stora förändringar för att få mannen att ändra sig som person, för det handlar inte bara om denna situation utan om honom som person och jag tvivlar på att en terapeut skulle kunna övertala honom och inse på riktigt hur situationen ser ut från din sida. Jag tror bara inte det tyvärr.
  • Anonym (Eh)
    Anonym (Frustrerad) skrev 2024-06-17 12:54:25 följande:
    Ja du har rätt!

    Han kommer inte ändra sig, och skulle han ändra sig så är det något som han gör EMOT sin vilja och det kommer aldrig bli bra, utan han kommer skylla på mig att det var jag som förstörde hans relation med dottern. 

    Jag måste tänka på vad JAG vill och får jag inte det, så måste jag gå vidare.

    Jag hade nog klarat av situationen bättre om han lovade att när huset är sålt så ska hon inte flytta med till vår nya gemensamma lägenhet. Men det kan han inte lova, utan han står fast vid att hon ska få flytta med och få eget rum. Eftersom han lovat henne det.
    Precis, förändringar måste komma med en vilja inifrån, annars funkar det inte. Och ja, det lär bli du som får skulden om dottern blir sur.

    Precis, om han hade lovat och du kunde lita på det så hade du säkert kunnat vänta ett tag till! Men du måste agera utifrån dina egna behov.
Svar på tråden Till vilken ålder bor vuxna barn hemma?