Anonym (TS) skrev 2024-06-01 07:53:01 följande:
Tack för ditt inlägg ❤️ Känner delvis igen mig, men för mig var avsvalnadet, eller vad man nu ska kalla det, inte positivt vilket det är för dig som jag uppfattar det? Jag var avstängd på ett negativt sätt. Svårt att förklara, men lite som avtrubbad för både positiva och negativa känslor.
Hade en tuff period för länge sen nu, det var två allvarliga sjukdomsfall (stroke respektive kronisk cancer) samt 1 dödsfall på tre år. Några år efter dödsfallet kom ett nytt, akut och mycket dramatiskt sjukdomsfall. Hanterade situationen bra då, med lugnt, metodiskt och rationellt agerande.
Så långt bra alltså. Men. 8 år efter det dramatiska sjukdomsfallet fick jag en sorts posttraumatisk chock. Det hände när jag träffade min dåvarande chef igen. Chefen hjälpte mig en hel del just i det akuta skedet och var ett stort stöd. Sen bytte vi båda jobb inom några år. Och sågs igen ytterligare ett antal år efter det.
Det här var riktigt obehagligt. Jag fick flashbacks, minnesbilder. Mardrömmar. Sömnproblem. Koncentrationsproblem. Fick hjälp via jobbet med terapisamtal och det visade sig att jag hade förträngt mycket av minnena runt händelsen. Fick liksom fronta minnena.
Så för mig berodde min känslokalla fasad? Eller hur man ska säga? På obearbetade känslor som jag lagt locket på.
Min avtrubbning är både positiv och negativ tycker jag. Men jag skulle nog vilja ha tillbaks mitt mer känslosamma jag, hon var en bättre människa.
