Mår skit

Inse att du kommer att må skit i 9 månader.

Men din bebis som kommer att födas skulle du vara beredd att offra 30 år i det måendet för att få. Så du ska vara tacksam att du bara behöver genomlida det i 9 månader för att få ett sådant fantastiskt pris.

Eh? Det är vanligt att må dåligt fram till och med vecka 12, sedan brukar det bli bättre för de flesta (stämde även på mig). Du kommer att må bättre månad 4-6. Det kommer bli värre igen månad 7-9, fast då beror det mer på att du är stor och tung.

Jag mådde dåligt psykiskt månad 1-3 och fysiskt månad 7-9. Men månad 1-3 var absolut värre än månad 7-9 för mig. Du kommer INTE må såhär dåligt som du gör nu i 9 månader i sträck! Isåfall har du JÄVLIGT otur!

Håll i och kämpa på! Det kommer att vara värt det till slut och du får "gnälla", gråta och muttra hur mycket du vill! Det är fullt befogat!

Gå med i en gravidgrupp (fysisk/digital) så att du får gehör av likasinnade och prata med din barnmorska! Gillar du inte hen så har man rätt att byta till en ny!

Sätt upp små belöningar åt dig själv vid varje avklarad vecka! Något gott att äta (om du kan äta just nu), ett långt, skönt bad, egentid med en bra serie... eller vad det nu kan vara. Lycka till!

Hur långt gången är du? Om du har smärta som är ohanterbar behöver du prata med vården så att det inte är utomhavandeskap. Det ska inte göra ont även om man kan ha växtvärk och senare foglossning. 
Prata med din bm, och se vad som går att lindra.

Man har förstående och stöttande omgivning är väl tyvärr svaret. Varför stöttar de dig inte? Har du ett fungerande socialt nätverk som fått tillfälligt hjärnsläpp eller är du ensam i allt det här, och sedan även med barnet? I så fall skulle jag lägga krut på att försöka hitta någon form av nätverk. Ordnar mvc föräldragrupper? Det kan hända att de ordnar grupper för blivande mammor i behov av extra stöd. 

Är i vecka 10 nu (ca)
Inte träffat bm ännu för de verkar ha fullt upp.. jag var för dålig för att besöka dem när jag skulle dit i måndags. Min nya tid är 18 juni...
Jag har min sambo som är stöttande, men jag tror inte riktigt han förstår hur dåligt jag faktiskt mår. Och jag vill ju inte tjata hål i huvudet på honom om mina krämpor - då slutar det väl med att han inte står ut med mig.

Det tröstar att höra att det är fler än jag som mått dåligt psykiskt också.
Jag må vara naiv, men jag hade inte en aning om att det kunde vara så jobbigt att vara gravid - när man inte ens är tung ännu!

Appropå att inte tjata hål i huvet på sambon: jag mådde skit graviditeten igenom. Vi satte system i att ranka de olika krämporna, så sambon frågade minst en gång om dagen och jag svarade med en siffra: foglossning? 8 Illamående? 5 Halsbränna? 2 Trötthet? 7 osv. Det var ju som det var och behövde inte ältas om och om igen men vi stämde ändå av läget varje dag. Då kände jag att han brydde sig och han fick ett hum om hur jag mådde och vad han kunde förvänta sig att jag skulle orka. 

Ja det var ju faktiskt ingen dum ide - kort, konsist och minimalt med gnäll.
Jag ska införa den ❤️

Jag tänker att man får väga fördelarna mot nackdelarna och se vad som tippar över. Jag är i vecka 32 och har kräkts varje dag sedan mitten av november. Fick höra att för de flesta blir det bättre i vecka 12.. 14.. 16.. 18 osv, men det blev aldrig bättre för mig. Och sen all annan skit på det, bland annat foglossning och karpaltunnel. Det är skitjobbigt, men för mig är det värt det. Eyes on the price liksom. Jag kommer få en bebis om några veckor❤️

Jag har haft stort stöd av min sambo, men som påpekats så är det nog svårt för den icke-gravida partnern att förstå hur det verkligen är. Men han gör sitt bästa för att förstå och finnas där. 
Har även haft enormt stöd av min barnmorska som gett tips och råd för hur jag ska ta mig igenom detta. Prata med din barnmorska om hur du upplever det och dina tankar kring graviditeten.

Fick inte med det, men min BM tussade ihop mig med en annan tjej som gick hos dem som hade samma problem som mig. Givetvis efter att vi båda samtycke till att våra kontaktuppgifter lämnades ut. Hon är nog det bästa stödet - för hon förstår mig precis. Vi ses och fikar och bara gnäller och gnäller och sen går man därifrån lite lättare i stegen. 

Vad sent! Då kommer du vara i vecka 13 typ när du får träffa bm. Det borde vara innan vecka 10... var bor du någonstans? Finns det en annan mottagning du kan åka till i annan stad/kommun? Hemskt med så lång väntetid! :O kramar till dig! ❤️

På tal om att du inte är ensam att må psykiskt dåligt, jag hade massor av stöd runt omkring mig men hag kände mig ÄNDÅ ensam och missförstådd. Jag satt pä golvet vrevid toalettstolen och grät flera gånger om dagen eftersom jag inte kunde äta, inte kunde sova, och orkade ingenting. Jag ville bara kräkas hela tiden men det kom inte så ofta upp något. 

Om du mår illa, prova akupunktursarband, det gjälpte en del, eller receptfria åksjuketabletter (Kolla så att de är okej för gravida). De hjälpte mig och då kunde jag börja äta små mellanmål flera gånger om dygnet (kunde inte äta måltider, åt under natten med). Då fick jag stadig men långsam oåfyllning av näring och då försvann illamåendet lite. Drick mycket vanligt kranvatten! <3 

Jag vet att det inte känns så nu. Men grattis till graviditeten! ❤️

Tack ❤️ kvällen har varit förjävligt.
Men jag vill absolut påpeka att jag är lycklig över att få bli mamma. 
Annars skulle jag ha givit upp vid detta laget.
Det kommer nog ordna sig. 
Jag får ta en timme i taget 

Nu har du ju inte skrivit exakt vad det är som gör att du mår så dåligt.
illamåendet brukar avta runt v11-12. Själv hade jag ses band, åksjukearmband på mig fram tills dess. Hade ett doftljus eller frukt att lukta på För att lindra illamåendet.
Tröttheten kan också vara tuff i början, ge dig tid att vila, ta en tupplur efter jobbet. 
Tröttheten brukar också bli bättre ett tag för att sen återkomma mot slutet igen.
Äter du folsyra eller gravidvitaminer? Om inte så börja med det, testa lite blutsaft också om du är trött, järnvärdet påverkas ofta vid graviditet.

Du kommer få njuta efter ett tag :)