Sambo suckar och klagar.
Sambo suckar och gnäller hela tiden. Mestadels sker omedvetet, det är som om all avsaknad av hopp etsat dig fast i rösten och detta kommer även när hon pratar om glada saker. Sker typ 50% av tiden.
Det känns som en omedveten dålig vana, att suck-prata och när jag konstaterar detta så får jag bara höra att det är mitt fel för jag inte gör X eller Y.
Jag har svårt för människor som gnäller och suckar. Det suger energi och must från mig. Och det gör riktigt ont att hon gör likadant med lillen på 4 år. Gör ont i hjärtat varje gång. Jag är lagd åt motsatt håll, väldigt positiv och optimistisk, men känns som hon gärna vill dra ner andra till hennes nivå för att hämta förståelse där. Blir väldigt svårt att kunna fortsätta vara positiv när man ständigt blir neddragen.
Någon som har tips på vad jag kan göra?
Och jag känner precis detsamma, det suger energi, och är liksom uppfodrande, på ett passivt aggressivt sätt. Om jag frågade vad som var fel så var det oftast inget, men suckandet och stönandet fortsatte.
Så då började jag göra likadant, när han var i närheten- Stönade högt när jag öppnade kylskåpet, hög suck när jag reste mig från en stol, djup suck för att duka bordet. Min man slutade förvånansvärt snabbt med sitt suckande och då slutade även jag.
Om din man också beskyller dig för x eller y, så skulle jag nog göra detsamma. Sucka, och när han frågar, påtala nåt mindre fel som han gör som orsakar ditt suckande.
Hårt mot hårt helt enkelt.