Sambo suckar och klagar.

Sluta konstatera att hon gnäller. Ignorera det bara. Men utöver det får du bestämma dig för om du vill leva med en Ior eller inte. Om du kan leva så här så säg inget, om du inte kommer att stå ut i längden så måste du ta upp att hennes attityd påverkar relationen väldigt negativt och fråga om hon har förslag på lösningar. Det låter som att hon inte mår bra och skulle behöva en samtalskontakt. Och ta samtalet med kärlek, att du vill lösa detta tillsammans.

Utan att anklaga, tala om för henne hur det för dig att må och att du påverkas att bli nedstämd och negativ du med. Kolla upp om hon kanske är deprimerad och behöver hjälp med det först. Kans ni behöver gå på parterapi, för det kommer nog inte bli bättre med åren.

Sambo suckar och gnäller hela tiden. Mestadels sker omedvetet, det är som om all avsaknad av hopp etsat dig fast i rösten och detta kommer även när hon pratar om glada saker. Sker typ 50% av tiden. 

Det känns som en omedveten dålig vana, att suck-prata och när jag konstaterar detta så får jag bara höra att det är mitt fel för jag inte gör X eller Y.

Jag har svårt för människor som gnäller och suckar. Det suger energi och must från mig. Och det gör riktigt ont att hon gör likadant med lillen på 4 år. Gör ont i hjärtat varje gång. Jag är lagd åt motsatt håll, väldigt positiv och optimistisk, men känns som hon gärna vill dra ner andra till hennes nivå för att hämta förståelse där. Blir väldigt svårt att kunna fortsätta vara positiv när man ständigt blir neddragen. 

Någon som har tips på vad jag kan göra?