Adhd-diagnosernas ökning?

Jo det är det. Helt övertygad om att det vi kallar adhd är ett ett personlighetsdrag som inte passar i vårt moderna samhälle med att sitta still flera timmar per dag från att barnen är små. Lägg till att många sitter med skärmar flera timmar om dagen. Vi vet inte hur det påverkar hjärnan.

Både jag själv och mina söner hade säkert kunnat få diagnos. Valde att inte utreda min äldsta som var överaktiv, sen försvann det med åldern, nu är lillebror också överaktiv och folk runtomkring och någon lärare har spekulerat huruvida han har adhd eller inte, och gissa vad. Han har börjat lugna sig i takt med att han blir äldre. Jag själv hade svårt och koncentrera mig som barn för det var svårt och jobbigt att sitta still hela dagar i skolan, men gissa vad, jag klarade skolan utmärkt ändå och är en fullt fungerande vuxen. Får än idag höra om att jag har dessa drag, behöver jag en diagnos? Nej, och jag är övertygad om att många som fått en inte heller behöver en.
Tror absolut det finns de som har så mycket av dessa personlighetsdrag så de lider, precis som vid autism och då behövs såklart insatser. Men tror faktiskt en majoritet av de som går med diagnos idag faktiskt bara går runt med sina medfödda personligheter, som fyller en funktion i släktet människa men som i vårt fyrkantiga samhälle har svårt att anpassa sig. 

Det är för att normen blir snävare i samhället. Saker som förr kunde ses som lite speciella personlighetsdrag är plötsligt symptom på diagnoser. Det finns garanterat väldigt många som "har" diagnoser mest på papper som egentligen bara borde vara en del av normen. Om samhället skulle fatta att mycket av det vi ser är helt normalt och att stor del orsakas av den stress den moderna människans livsstil orsakar så skulle vi se färre diagnoser också! Då skulle de som egentligen har en diagnos inte ha så stora besvär heller och vi skulle alla må lite bättre överlag, diagnos eller inte.

Jag fick nyligen en ADHD diagnos och har hängt i olika ADHD grupper i något år. En sak som slog mig och som jag blev väldigt förvånad över är att de flesta levde helt normala liv innan de fick hjälp. Vissa hade till och med utbildat sig på universitetet de hade barn, förhållande, jobb och allt. Om man klarar av allt det (innan behandling) så undrar jag om det verkligen om det handlar om en funktionsnedsättning i deras fall. Jag tvivlar inte på att dessa människor lider och har problem men man kanske skulle kalla det något annat än funktionsnedsättning och ADHD. 

Jag håller också med andra som skriver att samhället har en snävare syn på vad som är normalt. Dagens samhälle har fler och högre krav och är inte anpassat efter hur vi som art fungerar det slår ut människor. För bara 50 år sen kunde alla få ett jobb och skolan var mer uppstyrd idag ska alla plugga vidare, det är mycket stillasittande och skräpmat. Korta klipp är också förödande för människors uppmärksamhet det vet man. 

Aftonbladet skriver ALLTID dumheter om ADHD. Jag har bojkotterat den tidningen i några år bara för detta. 

Synd att du inte hade länk till socialstyrelsens skrivelse. Jag ger inte mycket på Aftonbladets tolkning. Kanske var de mer inne på att 15 % av pojkarna beter sig i skolan som om de hade ADHD. Och det är så, definitivt. Om inte fler. Men de har förstås inte alla ADHD, utan det är alla digitala medier. Tick-tock-generationen. 

Ja, det här med neuropsykiatriska diagnoser är lite skumt. Det är ett brett spektrum, där vissa sätt att vara bevisligen är medfött (här ingår tourettes och kanske grav dyslexi, grav autism t.ex.) och gör att en människa helt klart är "annorlunda". Det märks ordentligt från födseln på en del.

Medan det sedan finns många inom "mild autism" och ADHD som är så otroligt olika varandra så man kan fundera på om en del bara är en naturlig variation som borde anpassas till utan diagnos. Alla människor har ju styrkor och svagheter. Många avviker också i funktion på grund av ohälsosamma hemmiljöer, t.ex. vilket inte pratas om, knappt alls. (Föräldrar som utövar våld, dricker alkohol osv).

Läser man på Attention så står det att syrebrist under födseln kan göra att man utvecklas symptom som passar in på ADHD och liknande. Det är ju inget konstigt egentligen. 

Finns mycket att säga om sådant här, men något jag har svårt för med dessa diagnoser, är att det förväntas att alla som inte passar in måste försöka komma nära normen till varje pris, vilket ökar på utmattning och stress och ångest.

De som äter mediciner får biverkningar som inte alltid är så trevliga, allt för att alla MÅSTE klara skolan på precis det sättet samhället bestämt, med skolplikt, med läromål som blir allt mer komplexa osv.

För ett par decennier sedan var det mycket lättare att få ett så kallat "enkelt jobb", inom industri, butik osv, även om man inte ens klarade av gymnasiet. 
Nu anses man oanställningsbar även på många "enklare" jobb utan gymnasiekompetens, och gymnasieutbildningen blir bara svårare och svårare att ta sig igenom.

Jag tror att en del av ökningen beror på den ökade stressen i samhället, som påverkar de gravida mödrarna negativt på olika sätt och som påverkar barnen negativt. Detta sker genom epigenetik, dvs att generna påverkas av stressen som barnet upplever under graviditeten, dvs moderns stress överförs på barnet och påverkar generna under graviditeten. Det finns idag mycket forskning och flera studier som visar detta, jag har skickat med några länkar för dem som vill veta mer. 

Accumulating evidence suggests that psychological distress during pregnancy is linked to offspring risk for externalizing outcomes (e.g., reactive/aggressive behaviors, hyperactivity, and impulsivity). Prenatal Stress and Externalizing Behaviors in Childhood and Adolescence: A Systematic Review and Meta-Analysis (apa.org)

Key findings reveal that prenatal stress can lead to a wide range of adverse outcomes in offspring, including neurodevelopmental disorders, emotional dysregulation, cognitive deficits, mood disorders, and an increased risk of psychopathological conditions. These effects' mechanisms involve epigenetic modifications, hypothalamic-pituitary-adrenal (HPA) axis dysregulation, neurodevelopmental alterations, inflammatory processes, and changes in brain structure and function. 
Effects of Prenatal Stress on Behavior, Cognition, and Psychopathology: A Comprehensive Review - PMC (nih.gov)

Frontiers | Prenatal maternal stress and offspring aggressive behavior: Intergenerational and transgenerational inheritance (frontiersin.org)
Frontiers | Does Prenatal Stress Shape Postnatal Resilience? ? An Epigenome-Wide Study on Violence and Mental Health in Humans (frontiersin.org)

Prenatal stress-associated epigenetic changes have also been linked to child health including internalizing problems, neurobehavioral outcomes and stress reactivity.  (PDF) Epigenetics of prenatal stress in humans: the current research landscape (researchgate.net)

Ja, det känns väldigt  konstigt att diagnosticera någon som kan klara utbidlning, familj, jobb och sociala relationer.
Ser inte riktigt hur man kan kalla det funktionsnedsättning då man bevisligen klarar att fungera i samhället. 

Det här med stressen också. Självklart blir barn negativt påverkade både av moderns stress under graviditet, omen också av stress under uppväxten.

Vet många barn (inklusive mig själv) som växt upp med våld och alkoholmissbruk i hemmet, VEM fungerar optimalt efter det? 
Ska man "stämpla" barnen då, eller ska man kanske anse att föräldrarna är olämpliga och barnen ska slippa tas om hand av olämpliga föräldrar?

Samma tendenser med alkoholmissbruk brukar ju återkomma i släkter också...

Här är socialstyrelsens riktlinjer:

www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2024-3-8958.pdf

Jag har inte hittat det här med att ADHD skulle bli vanligare, har dock bara kollat lite grann, det är ju 109 sidor. Dock stötte jag på något som jag tyckte inte lät så kunnig i ämnet

"En längre tids behandling (mer än ett år) med centralstimulerande eller ickecentralstimulerande adhd-läkemedel har vidare en lägre prioritet än korttidsbehandlingen, för både barn och vuxna. Detta eftersom det saknas vetenskapligt stöd för att behandlingen har effekt på till exempel kärnsymtom vid adhd. Forskning om biverkningar på lång sikt saknas också i stor utsträckning, även om den kliniska erfarenheten är stor och biverkningarna oftast är lindriga på kort sikt. Enligt erfarenhetsbaserad kunskap överväger nyttan av långtidsbehandling eventuella risker"

Skulle det inte ha effekt på kärnsymptomen? Det är ju det det har!  Så länge medicinen verkar förstås. Och det finns ju hur mycket forskning som helst. Det där med biverkningar på lång sikt har man hört för 25 år sedan redan. Då borde man väl veta nu! 

Jag det är väldigt höga siffror.

Jag tror som flera andra varit inne på att det är samhället som är så utformat idag att dessa personlighetsdrag ses som svårigheter. Barn tvingas sitta stilla från tidig ålder, man fokuserar mycket på teoretisk kunskap, man lever ofta långt ifrån naturen både vad gäller kost, rörelse och återhämtning.

Sen tror jag att den svenska skolan är synnerligen dålig för barn med ADHD eller autism. Den är rörig i sitt upplägg, med orimliga krav från tidig ålder, svårtolkade betygskriterier, digitala läromedel och att eleverna från tidig ålder ska leta reda på sin egen kunskap. Många barn klarar inte detta, och tvingas då få en diagnos för att få en rimlig skolgång. Om man istället gjorde skolan mer strukturerad skulle färre falla ut och behöva specialanpassningar.  

Även skolmognadstest skulle kunna återinföras, man vet att barn födda på hösten oftare får diagnos, troligen för att de inte är mogna att börja skolan, men tvingas in i systemet trots det och då behöver diagnos för att få det stöd de behöver. Att få börja ett år senare i de fallen skulle kanske göra att de slipper få en diagnos för att klara skolan. 

Och sen skulle man nog behöva återinföra mer av specialklasser. Inte som gamla tidens OBS-klasser där allt möjligt samlades, men mindre grupper och mer anpassningar för de som verkligen behöver. Fast färre skulle nog behöva det om hela skolan gjordes mer strukturerad.