Inlägg från: Anonym (Väg allt) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Väg allt)

    Galet med en trea? ”Vanliga” trea-tvivel och foglossning

    Jag har också haft såna funderingar. Jag hade dock alltid sett två som max men när jag fått två barn har känslan nu kommit att en trea hade varit kul. 

    Här blir det dock bara två för att maken inte vill ha fler, och att jag passerat 40.

    Jag tänker att du behöver fundera varför du vill det. Om det bara är en bild du hade som liten, det har man ju om mycket, hur man ska bo, vad man ska jobba med etc. Men livet händer. Saker ändras. 

    Varför vill du - IDAG - ha fler barn? 

  • Anonym (Väg allt)
    FruVindstorp skrev 2024-05-22 08:57:18 följande:

    Tack för ditt svar! Hur känner du kring det? Svårt när man inte är på samma plan.

    Jag tror det handlar om att jag vill ge mina barn den där härliga ?syskonskaran? jag själv tillslut fick som barn. Att jag trivs med det där lite större, lite rörigare, lite mer. Att jag älskar mina två så intensivt och känner att jag i hjärtat har plats för en till. Att jag liksom saknar den där sista pusselbiten.

    Du har så rätt, viktigt att tänka över det också. Det är inte mycket som blivit som jag trott, men det blev ju så himla bra ändå.

    Pratade lite med maken och han bara skrattade åt mig. När han insåg att jag faktiskt menade allvar var hans första ord att han inte tänker bli ensamstående med tre barn. Inte för att vårat förhållande är skakigt på något vis, utan för att han är lika vettskrämd för en graviditet och det efterkommande som jag. Han är rädd att jag kommer hamna i rullstol resten av livet eller rent utav inte klara en graviditet till. Tror nog det är det största hindret i hans fall. Han är nöjd med två, men hade nog varit mer öppen för tanken om det inte var så jävligt att producera de små liven. Han fick dra ett enormt lass när jag var som sämst.

    Ja, jag vet inte. Längtan finns där hos mig och det var/är skönt att få lite input utifrån. Vi får väl se om det lägger sig eller vad som händer med tiden


    Ärligt så vet jag inte hur jag känner helt. Jag inser ju att fler barn hade varit kul, samtidigt hade jag tänkt två tidigare.  Samtidigt som jag faktiskt också är otroligt, otroligt tacksam att jag fått TVÅ barn när första kom när jag nästan var 39. Det är ju absolut ingen garanti och jag tänker ofta att jag faktiskt hade kunnat missa föräldraskapet helt. Så jag har väldigt mycket kluvna känslor men också en oerhörd tacksamhet.

    Jag tänker att man ofta har så mycket tankar men att det är viktigt att både följa längtan men också tänka på risker och vad man har idag, och sen väga av det. 

    Om du har stora fysiologiska risker kanske det är värt att prata med en läkare med och få lite input så. Det kanske kan ge något? 
Svar på tråden Galet med en trea? ”Vanliga” trea-tvivel och foglossning