Genuspedagogik handlar ju om hur man ser på saker. Som historian men ett barn som kommer in på ett sjukhus med sin pappa. Barnet är svårt sjukt, pappan avlider och på operationsbordet så säger kirurgen det här är ju min son.
Sedan börjar folk spekulera kring hur detta kommer sig? Är barnet adopterat, är det en bonuspappa som avlidit?
Nej mamman är kirurg. Det handlar om att bli medveten om sina egna fördomar.
Min egna pappa blir överlycklig varje gång min son tittar på en bil? min son tittar på 100 andra saker men min pratar bara om när han rör vid en bil. Det är inget fel att min son leker med bilar, men han blir erbjuden ALLA leksaker. Om min pappa går och handlar köper han enbart bilar medan jag ger dockor, klossar, lego, godedjur, Bondgårdsdjur och så vidare.
Det handlar även om att utmana barn. pojkar på förskolor kan t ex aldrig ens bli tillfrågade om de vill göra en pärlplatta eller armband?. Det problematiska är att man utgår från att de inte vill. Detta resulterar ju sedan i att det inte utvecklas finmotoriskt på samma sätt. Finmotoriken är viktig och då saknar många killar detta just för att de inte tränar på detta. Det är inte biologiskt.
Tjejerna kanske däremot inte uppmuntras till samma typer av lekar som killarna och blir därför sämre grovmotoriskt
