Känn känslorna men jobba på dem innan barnet kommer. För det är ditt barn, inte ett kön.
Ett barn som är oönskat eller där det blir tydligt att föräldrarna hade velat att det var ett annat kön kommer märka det.
Jag valde aktivt att inte ta reda på kön då jag var rädd för att jag skulle bli besviken om det skulle vara en pojke. Barnmorskan hade också sagt att det var pojkljud närmande lyssnade på hjärtat. Ställde mig helt in på det, att så blev det, hade en pojke sedan innan och skulle därmed få två pojkar. Det jag mest va rädd för var just att jag skulle bli besviken för det är säkert bland de värsta man känna inför sitt barn. Hade ett samtal med Gud innan förlossningen (planerat snitt) om att jag nu inte skulle bli besviken när jag skulle se min son.
Så inställd var jag på en pojk och döm om min förmåga när de säger att jag fått en flicka. Det blev nästan lite av en chock men naturligtvis väldigt roligt. Tyvärr blev det inte fler barn för mig men hade gärna haft en pojke eller flicka till.
Just det, flera kollegor berättade också för mig om hur de började gråta när de fick veta att de väntade en pojke, detta när jag precis berättat att det låg en pojke i magen. Herregud, jag tycker det är lite knäppt. Jag känner trots alla kommentarer en stor glädje och tacksamhet över mina två fina BARN
Just det, flera kollegor berättade också för mig om hur de började gråta när de fick veta att de väntade en pojke, detta när jag precis berättat att det låg en pojke i magen. Herregud, jag tycker det är lite knäppt. Jag känner trots alla kommentarer en stor glädje och tacksamhet över mina två fina BARN
Jag tror man påverkas mycket av förväntningar utifrån också. Jag har hört så många kommentarer som kan tolkas som att det skulle vara "bättte" på något sätt om jag hade fått ett barn av samma kön som mitt eget (tjej). När jag var barn fick jag höra att en släkting med två pojkar nog egentligen så gärna hade velat ha en liten flicka - tur hon hade mig i alla fall som hon kunde köpa söta tjejkläder till. Som barn tyckte jag kommentaren var jättekonstig, vadå, inte skulle hon väl vilja byta ut någon av sina söner mot en dotter?
Sen när jag väntade min första son fick jag redan då kommentaren av min pappa "åh, hoppas nu inte du är en sån som bara får pojkar"... När jag väntade andra sonen fick jag kommentaren av en främling (med lite medlidsam ton) "jaha, men nästa blir säkert en flicka" Alltså jag hade inte sagt till personen varken att jag önskar mig en flicka eller fler barn överhuvudtaget. Hade det inte varit för alla dessa kommentarer, som förmodligen också avspeglar en syn i samhället, så hade jag nog inte ens tänkt tanken att jag borde önska mig en flicka. Det känns som att andra skulle se mig som mer lyckad eller lyckligt lottad om jag hade fått en tjej - men det är ju inte en sanning.
Vad gäller relationen med barnet så tror jag den blir vad man gör den till. Jag har precis som ts sett en del knepiga relationer mellan kvinnor i släkten, men det betyder ju absolut inte att det är någon naturlag. Andra menar ju att mor och dotter-relationen är något alldeles speciellt, men även där tror jag att det blir vad man gör det till och att det beror på så många andra faktorer än kön.