Söker alla tips och råd kring hemmasittare

Söker alla tips och råd kring hemmasittare

Pojke 14 år
Mycket hög frånvaro sista 1.5 året
Helt hemmasittare sedan jul

Efter mycket bråk med skolan får han nu uppgifter att göra hemma
Dessa blir inte heller gjorda
Istället sitter vi kvällar och helger med honom
Vilket känns dåligt på många sätt
Planen är ju att han ska tillbaka till skolan i höst
Men i skolan sitter ju ingen lärare med honom hela tiden 
Situationen hemma blir tråkig och ärligt talat slitsam
Känns som att vi bråkar om skoluppgifter all tid vi umgås 

Vad gör man?
Hur]?

Vad man daltar med ungdomar nuförtiden. Jag har Asperger, och blev grovt mobbad hela skolgången. Likförbannat gick jag dit ändå. 

Detta är ett resultat av allt curlande och föräldrar som itne klarar av att sätta gränser för sina barn!

Belönar ni honom (indirekt eller direkt) för att vara hemma?

Är det bättre för honom att vara hemma än att gå i skolan?

Det är lag på skolgång, och påverkar hans framtid om han inte går, så detta är ju värt att vara lite tuff förälder för (INTE hans kompis som förstår och nickar med). 

Gör itne livet bekvämt för honom hemma! Väckning - upp och ät frukost. Är man itne i skolan hjälper man till med saker hemmavid. INGET internet eller dataspelande. Det är varesig helg eller semester under vardagar, utan är han inte i skolan så är det ett problem, och ni säger - vänligt men konkret - att ni itne tänker göra tiden hemma extra bekväm för honom, när han itne ens borde vara där.

Jag pratar av erfarenhet - min syster är skolpsykolog specialiserad på detta. Tips nummer ett hon ger är att inte belöna barn som går hemma. 

Visst finns det barn som mår dåligt på det sätt som du beskriver, men det finns också curlade barn som upptäckt att det är supermysigt att bara vara hemma och spela datorspel. 

Min syster har berättat om en liten tjej som vägrade gå i skolan. Istället var hon hemma, tillsammans med mamman som var mammaledig med mindre syskon. Mycket mysigt att vara hemma, kramas i soffan - kanske få en glass! Mamman tyckte nämligen så synd om barnet som itne ville gå till skolan, för det kändes så jobbigt!

PS. att jämföra med cancerpatienter är bara löjlig retorik. Det är ju en helt annan sak. Vill du ha en vuxen debatt, så lägg inte in exempel som bara är skattretande, är ett varmt tips. Dessutom skrev jag inte att barnen är "lata" - jag skrev att vuxna kanske inte tänker på att miljön hemma självklart kan vara superlockande, och om barn får upp ögonen för att det "bara är att vägra" gå till skolan, tja.... Då kan det bli problem. Barn är inte dumma. De kan lukta sig till mesiga föräldrar. (Och ja, jag överdriver för att få igenom min poäng)

Tillägg: Var skrev ajg att det borde vara "jobbigt" hemma? Något du likställer med att barnet ska vara som en mobbad hemma, utan fristad? Jag säger att det itne ska vara kravlöst hemma! T.ex. inte slösurfa på skärmar eller spela datorspel eller sova, under tiden som skolan pågår. Detta är itne att göra livet "jobbigt" för barnet, utan bara neutraliserar saken. = INTE EXTRA BELÖNANDE.

Dessa företeelser ska inte få ske under skoltid, missade du det?
Klart ungen måste få sova, men det kan han göra på natten.

Dessa företeelser ska inte få ske under skoltid, missade du det?
Klart ungen måste få sova, men det kan han göra på natten.

Och du verkar inte förstå varför jag gjorde det.  Helt okej det med.

Ts, jag tror att du i en sådan här trådstart behöver be människor som inte har egen erfarenhet av problemet att låta bli att svara. Du har fått många riktigt dåliga råd i tråden (och jag skulle själv ha gett samma innan jag själv fick en hemmasittare).

Vårt barn är på väg tillbaka. Varför han slutade gå är fortfarande oklart, men rätt säker att han blev utbränd av kaoset i klassen plus att han hade en extrem prestationsångest och inte klarade av att göra saker fel. Att han nu är på väg tillbaka tror jag är för att han äntligen känner en tilltro till att skolan inte får honom att må dåligt. Han har kämpat mycket med kbt också och övat att kunna gå till saker alls innan han gick till skolan (gymmet, affären mm).

Han har inte gjort något skolarbete alls hemma, hemmet har varit en fristad för läkning. 

Jättesvårt att hitta balansen mellan att få läka utan att förfalla. Om all er tid går åt till att tjata om skolarbete så kanske ni behöver släppa det ett tag och bara fokusera på att få in glädje i livet. Åk på utflykter, träna tillsammans mm. Bygg sedan på det med "nyttiga aktiviteter hemmavid" som att tex hjälpa till att bygga altan, rensa ogräs mm. Bygg upp självförtroendet kring att kunna klara av saker. Utgå inte från att han skolkar utan utgå från att han är utbränd, hur gör utbrända för att komma tillbaka och vad är viktigt för dom? Tror inte de brukar sitta och jobba hemma under sjukskrivningen utan först vila och sedan rekommenderas fysisk aktivitet. 

Kanske inte ett recept som funkar för alla, men är lite så som vi har gjort och ser nu ljuset i tunneln med ett barn som mår mycket bättre och stora förhoppningar om att hen kommer gå heltid efter sommaren.