Matvägrande barn, bryter ihop

Så jobbigt, TS. Du skriver om hur du gör och vad du försökt och hur du inte längre orkar. Är du ensamstående eller finns det en pappa med i bilden? Om det senare, är det någon skillnad på när han matar? Hur är det om någon annan gör det? Det är naturligt att som förälder blir frustrerad och uppgiven långt före den punkt du kommit till, men det kan lätt bli en ond cirkel och hur man än försöker dölja det för barnet så avspeglar sig något ändå. 

Kanske har du provat det redan många gånger, men om inte så se om det kan vara till någon hjälp att någon annan provar mata. 

Du drar dig för att vara bland andra när dottern ska matas. Det är förståeligt, men ibland kan det vara positivt att ett barn ser andra småbarn äta glatt. Fundera om det finns möjlighet till det någonstans. Då kan det kanske avdramatiseras lite. Öppna förskolan kanske? Där är personalen vana vid barn som funkar på alla olika sätt och tycker inte att du är kass på något sätt. 

Om ni är på något roligt, tex i en djurpark, tittar på grävskopor eller vad din dotter nu gillar, finns det någon möjlighet att hon liksom nästan i misstag skulle smaka på något om du erbjöd det mitt i att du pratar om det ni tittar på?

Nu när det är varmt ute, skulle någon sorts glass eller isglass kunna funka? Då menar jag absolut inte vanlig, söt utan något gjort på ren fruktsaft, yoghurt, frusen banan eller liknande. Inget jag har erfarenhet av att göra, men finns säkert de som kan tipsa om bra möjligheter. Gärna något som också andra äter samtidigt av, utan att göra stor sak av det.

Bara några tankar. Viktigt är att inte döma ut något för att man testar en gång eller några. Något kan ha positiv inverkan även om inget märks de första gångerna. 

Det allra viktigaste tror jag är att bryta den onda cirkeln ni är i. Så här tufft ska ni inte behöva ha det. Och kom ihåg att ni antingen kommer få maten att funka eller få riktig hjälp. Du är inte kass och det kommer inte fortsätta så här för alltid. Lycka till!