Matvägrande barn, bryter ihop
Våran dotter är snart ett år och har varit konstig med maten sen hon föddes. Redan när hon kom upp på mitt bröst efter födelsen så märkte vi att hon är inte som alla andra vanliga bebisar, hon letade aldrig efter bröstet för att äta som är naturligt för alla bebisar. Jag försökte ge henne bröstet, men hon vägrade gapa och bara skrek. Provade koppmata henne med pumpad mjölk, men det var hon inte intresserad av heller. Barnmorskor var oroliga och till slut kom med flaskan. Det gick sådär, men hon åt lite i alla fall. Sen tog det 2 veckor här hemma att lära henne att ?mat är viktigt för överlevnad, mammas bröst = mat?. Till slut tog hon bröstet, men fick inte tillräckligt, tappade mycket i vikt och fick inte ens riktigt bra tag i bröstet, så jag fick sår, och istället för bröstmjölk sprutade det bara blod. Hon har blivit undersökt av massa olika sjukvårdspersonal och det hittades absolut inga fel. Hon började matas med ersättning, men matvägrade och matvägrade hela tiden, det blev bara massa skrik och tårar. Jag längtade tills hon skulle bli 4 månader och man hade kunnat börja med smaksensationer, BVC sa att hon kanske inte gillar mjölk bara, samtidigt fick jag höra från andra föräldrar att det är ju konstigt det där, ett normalt barn vill inte döda sig själv genom svält. Nej, mitt barn är väl inte normal då. Men som ni kanske har förstått så har det inte gått något vidare med vanlig mat heller- dottern vägrar allt. Hon hatar mat, hon har aldrig bett om mat, hon vill inte äta ersättning, ingen plockmat, inga pureer, ingenting. Vi har sökt vård för detta utan resultat. Enda positiva att hon älskar vatten, så nu är jag inte längre orolig över uttorkning, men hon svälter ju sig själv och ingen verkar fatta detta. För att få det tydligt så vill jag redan nu nämna vad vi har försökt att göra, så det inte uppstår några frågor: Plocka mat vill hon inte, så varken bli matad eller äta själv vill hon. Söta puréer funkar inte. Leka samtidigt funkar inte. Smaka från våra tallrik går inte. Titta på något går inte. Äta utanför matbordet går inte. Hon gillar inte välling, ingen ersättning, tar inte flaska, tar ingen sked, ingen gaffel. Pipmugg funkar endast med vatten, jag har provat lura in henne ersättning med pipmugg, men nej. Göra matstunden till något roligt har aldrig funkat. Hon slänger runt maten, spottar ut allt, skriker, gråter. Jag går inte ens ut längre, hälsar inte på någon, för jag skäms om jag ska sitta o mata henne hos någon eller ute och hon kommer bara kasta runt maten på allt och alla och skrika. Igår åt hon halva portionen välling till frukost och inget mer under hela dagen. Idag åt hon en fruktklämmis efter timmar av kamp och inget mer. När jag skulle ge lunch till henne och hon bara skrek och kastade runt maten blev jag helt galen, för jag orkar inte mer. Nästan ett helt år av matkamp med henne, hon är inte naturlig, hon svälter ju sig själv till döden och känner inte ens hungern. Jag vet inte vad jag ska göra, för vi har kontrollerat henne för allt som finns och dom hittar inga fel. Det måste ju vara något psykiskt då? Hade hon kunnat prata och säga att hon aldrig känner sig hungrig, då hade man kanske blivit tagen på allvar, för nu kan dom ju inte öppna upp hennes hjärna och se att hon saknar något där. Jag märkte ju från dag 1 att hon är konstig och barnmorskorna såg det med, men tog inte det så allvarligt. Jag mår dåligt över detta, bröt ihop idag totalt och ville slänga hennes matstol och skålar för jag tänkte fan det är ju ändå ingen mening att jag skaffat allt detta till henne. Det är bara otrevligt att ha matstund med henne och jag vet inte om jag pallar mer att erbjuda och erbjuda mat till henne gång på gång utan resultat. Finns det någon som haft samma problem? då menar jag exakt samma, inte att bebisen haft perioder och faser med matvägran, utan bara var som en utomjording från födelsen som mitt barn och aldrig velat ha någon sorts föda? Jag funderar på att jag ska gå o kräva sondmatning, för hon blir bara mindre och mindre, snart sticker ju hennes revben ut
