Gjorde ja rätt

Tack, jag känner också att han kör över mig.
Han säger " men idag kanske hon är på bra humör"
Som att de något jag ska testa och se?

Jag har att tillägga ställt upp under föera år och det brast för mig i samband med familjesemestern. Då sa ja att nu får de fan va nog är jag så jävla överflödig så skiter jag i vilket, trött på det passivt aggressiva uppförandet som bara fortsätter som att det är helt normalt.

Tycker det räcker att jag grattar när de behövs,, hjälper till när någon frågar och är trevlig mot svärmor. Men jag tänker inte acceptera hennes beteende längre för de där är hennes problem som hon får lösa med sig själv, varför ska det vara okej att hon håller på såhär mot mig bara för att jag är gift med hennes son?
Finns ingen logik för mig i att fortsätta ta skiten men är orolig för att jag missar något, därför söker jag stöd i tråden via er 

Maken är inte bekväm med att vara själv med dom för då kör dom över honom..så det är tydligen viktigt att jag är med för jag "har bättre koll" på saker. Enligt maken då när jag ifrågasätter varför han drar in mig när jag är upptagen. I detta fallet är vi båda upptagna men då ska han bjuda in dom som att allt är perfekt och trevligt.

Jag vill inte för spntdär leder bara till att vi bråkar sen ich han lovar att "nästa gång" ska han lyssna bättre på vad hans mamma säger..

Absolut det var superbra, men varför sa inte svärmor det?
Nr vi frågade sa hon - ta inte med någonting i matväg ALLA bor ihop och jag ordnar med allt.
Jag insisterade att det minsta jag kan göra är att ta med fika, gotte och liknande men då reagerade hon jättekonstigt.

Pga det packade jag ner allt som kan tänkas behövas för barnen i matväg och min instinkt visade ju sig vara rätt..kändes som hon ville sätta mig i en obekväm situation där jag ska be henne om något.
Familjesemestern var hyrda stugor på en camping så att inte ta med varken duschtvål, toapapper eller fika/mat blir rätt jobbigt. Vilket hon förstår förstås.
Kan inte riktigt släppa varför hon ljög om att vi alla skulle bo ihop och reagerade så starkt när jag insisterade på att jag också tar med lite go mat för vi var rätt många på plats. I efterhand känns de som att reaktionen berodde på att jag förstörde hennes "plan" där vi ska behöva vara beroende av det som finns i deras stuga..

Har varit mycket sånt som jag under flera år tänkt var "slumpen" men nu har jag börjat förstå hur hon är på riktigt.
Jag litar inte ens på henne längre, känns som att hon hade lett mig ner från ett stup om hon fick friheten att vägleda vart jag ska gå. Riktigt obehaglig känsla kring henne..

Tack för bra råd.
Ska sluta engagera mig och hälsa när vi ses och därefter kan jag sysselsätta mig med barnen och låtsas som att hon inte är där.
Så får hon smaka på sin egen medicin..
Hade gärna åkt iväg men tyvärr går det inte pga maken, de väldigt viktigt för honom att jag är där vilket börjar bli psykiskt påfrestande för mig pga hans mammas fortsatta ignorans mot mig..
Han löste det idag genom att ringa upp sina föräldrar och hitta på att vi är upptagna med annat så vi kunde ses en annan dag.
Vilket var skönt för min del..

Okej vad specifikt upplever du som jobbigt menar du?

Jag tror du råkat läsa fel, jag skrev att jag ska hälsa men därefter inte engagera mig att försöka få till ett samtal med henne. Hon vänder ryggen till, börjar prata med maken eller ignorerar helt det jag frågar när jag försöker.
Men jag ska inte sluta hälsa för det ser ingen mening i att sjunka till hennes nivå, däremot ser jag inget fel i att inte engagera mig i att prata med henne när hon ändå tydligt visar noll intresse för det.

Jo det var en grupp med maken, mig, svägerskan och svärfar. När hon klev ur gruppen började hon ignorerar om jag ringde henne osv osv.. så jag har inte slängt ut detta pga något jag TROR en hel del har hänt och tyvärr pga mig men vad jag vet har jag aldrig sagt något ont till människan men min närvaro är svår för henne och det visas rätt tydligt tyvärr.

Frågande blir jag över detta med stugorna just för att hon inte berättat om det, tyckte det var en märklig grej att säga att ALLA bor ihop för att sen endast låta oss bo själva utan att förvarna om det. Had eju varit trevligt att veta om jag nu hade litat på henne och tänkt "svärmor fixar allt i matväg" vilket hon insisterade på att hon ville göra.
Klart det blir en konstig station när vi åkt flera timmar i bilen för att mötas av bara svärfar som säger här är er stuga ni bor själva men svärmor har lagt in lite pålägg och smör till er så ni har frukost..

Nej jag tror du råkat läsa fel. Jag skrev aldrig att jag ska sluta hälsa..

Undrar hur du hade hanterat det om någon i svärfamiljen eller din egna familj ignorerade dig?

Hade du fortsatt försöka skapa kontakt eller hade du försökt hålla det på en övergripande nivå?
Du gör det du känner dig bekväm med förstås men jag ppersonligen änner att en övergripande relation funkar bäst för mig och undrar om det kan uppfattas fel av mig

jag kommer hälsa, svara om hon frågar mig något osv. 
Ser inte riktigt vad det är som du upplever att jag gör som menar på att jag vill att det ska eskalera.

Har varit lugn under dessa år och försökt få till både ungönge, goda samtal osv och känner främst nu att jag inte orkar bry mig eller visa intresse för svärmor pga hennes sätt mot mig. Det upphör ju inte..

Intressant feedback iallafall tror lite missförstånd

Oj förstår nu hur fel det kan tolkas. Läs såhär.
Ska sluta engagera mig när vi ses PAUS och hälsa när vi ses. Menade att jag ska hälsa men sluta engagera mig

Oj förstår nu hur fel det kan tolkas. Läs såhär.
Ska sluta engagera mig när vi ses PAUS och hälsa när vi ses. Menade att jag ska hälsa men sluta engagera mig.
Jag hade egentligen inte haft något emot besök samma dag de ringer och vill komma om det inte hade varit så påfrestande för mig att bli så ignorerad av henne. Skönt att det löste sig för sig 

Kanske jag som överreagerar då.. Jag kände att det kändes konstigt att vi var typ 500m bort och alla övriga bodde ihop i en stuga.
Hade kanske inte hängt upp mig på det om jag vetat om att endast maken, jag och barnen skulle bott själva i en stuga från första början.
Men av någon anledning sa svärmor aldrig det hon sa endast att vi alla skulle bo ihop.
Kändes konstigt för det var flera andra kusiner i den andra stugan men vi fick bo själva. 

Tack för ödmjukheten och för att du faktiskt förstår att jag genuint behöver "stärka" upp mig inför umgänget.
Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det trots att jag verkligen inte visar ddetnär vi umgås.
Jag kämpar med måendet efter dessa träffar för det tar enormt på krafterna