Ska man må såhär?

Låter som du skulle ha utmattningssyndrom.  Har du fått göra nån skattningsskala hos doktorn?  

Har du kollat sköldkörteln?  

Ja den är kollad, sköldkörteln alltså. Men har inte gjort någon skattning och min läkare gjorde ganska tydligt för mig att jag var för frisk för att tas omhand av vården, att stress och skiftande nivåer av ork är en naturlig del av livet och att jag får byta jobb om det gör mig för trött. Jag fick några psykologsamtal där jag fick öva på tidsplanering och hitta vägar för aktiv återhämtning. Kan inte påstå att det hjälpte, orken är densamma trots att jag tvingar mig själv till motion och annat som man ska må bra av. Upplever snarare att det dränerar mig ännu mer för det känns bara som jobbiga måsten. 

Kan du inte ta en paus från allt då? Skit i att träna. Jag vet att man normalt blir piggare av att vara fysiskt aktiv men jag känner igen mig i det du säger. 
Har också alltid varit högpresterande, men sen blev det för mycket. Otroligt stressad och vantrivdes. 
Vände på klacken, bytte jobb, separerade. Mådde skitbra för ett tag och började träna igen. Nu är jag aktiv via jobbet ändå, så just fysisk träning behöver jag egentligen inte (borde men behöver inte) och hade riktigt flyt ett tag.

Nu är jag deprimerad, riktigt djupt och har fullkomligt gåtr mentalt in i väggen och jag är så less på livet. Orkar inte träna eller göra nånting längre. Gråter och är apatisk så fort jag sätter mig ner. 
Men det här är yttre omständigheter och jag vet varför det blev så här. Skulle förmodligen må bättre om jag började  träna igen.

Men jag svävade iväg, men jag tänker att du nog skulle behöva en paus från allt.
Sluta träna, ät lite glass. 

Har du dragit ner på alla måsten då? Och slängt ett antal bollar i papperskorgen (eller bollat tillbaka dem till chefen, maken/makan, barnen, svärmor, mamma, grannen,...)

Kan också vara symtom på reumatism.

tänkte på tröttheten 

Då är mitt bästa tips att boka ny läkartid hos en annan doktor och börja om på nytt och lägg alla korten på bordet om hur du verkligen mår och utelämna ingenting och förminska ingenting.  Var totalt ärlig. 
Du låter utmattad och möjligen att du har depression i botten.

Och som någon här ovanför var inne på så är ju också frågan om du har konkret gjort något åt alla bollar du jonglerar runt och mår dåligt av?  Har du släppt dom eller har du tagit på dig ännu fler med att stoppa in träning , sömnkrav , och andra högre krav?

Struma i alla läkare som bara ser sina siffror. Gå till en riktigt bra näringsterapeut som kollar upp hur du faktiskt mår. Högst troligt en massa obalanser i kroppen. Lätt åtgärdat egentligen. Men kolla med en sån. 

Till er som frågat om jag gjort mig av med moment i mitt liv så har jag absolut det. Jag har avsagt mig volontär-uppdrag, planerar mina måltider så att jag gör ett storkok istället för flera små, helt lagt av med renoveringen hemma. Innan studerade jag på deltid för både förkovran och vidareutbildning men det gör jag inte längre. Det är väl de största grejerna, men det är många små också. Men på något sätt sörjer jag att det känns som att mitt liv krympt till att bara omfatta det nödvändigaste. Jag skulle aldrig orka ta upp mina studier, eller bjuda mina vänner på middag nu. Men jag saknar att kunna. 

Du låter helt klart som att du drabbats av utbrändhet eller utmattningsdepression 
Du behöver gå tillbaka till en doktor . Kanske du behöver söka till psykiatrin?

Jag hoppas du är sjukskriven?  För det är ett krav när du mår så här. 

Är absolut inte sjukskriven, det hade förutsatt att det fanns en läkare som tyckte att det var något fel på mig, vilket det inte verkar göra. Och jag är nog ärligt talat för trött för att dra igång en karusell med vården igen. Det blir ju bara märkligt när de uppenbarligen inte anser att jag har något att hämta där. Jag har däremot funderat på att gå ner i tid för att orka med vardagen, vilket psykologen jag träffade uppmuntrade. Men jag har tvekat länge på grund av ekonomin, som redan är ansträngd.