Pappan hämtade sjukt barn i skolan på min vecka och är nu arg över att jag inte tackade... alltså, det är väl lika mycket hans barn oavsett vilken vecka det är? Jag ser inte hur det var en tjänst till mig, utan för vårt barn som inte var i skick att ta sig hem själv. Jag har av olika anledningar inte körkort, så kunde inte hämta. Han bor dessutom bara minuter från skolan...
Kan ju ses som småsaker. Men du måste ju själv lite fundera på vad som är viktigast. Principer eller att samarbete och kontakter fungerar. I bland kan ju principen vara viktig också. Så det behöver i sig inte vara fel.
Klart du ska tacka för hjälpen! Skulle du ha tackat en granne eller kompis? Bete dig som en väluppfostrad person så ska du se att resten ordnar sig.
Jag har hjälpt barnen fler gånger än jag kan räkna på hans veckor, det har det aldrig tackats för, varför är det här annorlunda? Det är hans barn lika mycket som mina.
Klart du ska tacka, han har ju satt barnet framför sig själv och dig framför sig, det var din vecka, rent juridiskt har han inte föräldraansvar denna veckan, det är du som är ensam vårdnadshavare när det är din vecka, hur fick han ens reda på att barnet behövde hämtas undrar jag, fsk ska ringa dig när det är din vecka.
Jag är så less på alla er kvinnor som ska både ha kakan kvar och äta upp den. Lev ditt liv på egna ben, det är vad det betyder att skilja sig, då tappar man snuttefilten man hade och får ta eget ansvar.
Och hon tackade.
Mormor hade självklart tackats, hon har inget sånt ansvar när det gäller barnen.
Vi pratade öht inte, fick veta flera dagar senare att han var arg över det.