Killen ”tar” min graviditet

En bra idé men det är väldigt svårt för mig, har är nästintill den enda jag har i mitt liv. men jag ska absolut försöka.
det gör så ont att börja på noll igen, en ensam lägenhet att komma hem till när jag har vant mig vid tjo och stim. någon att ta hand om 

Ts det finns MASSOR av hjälp av samhället så att du kan behålla ditt barn!

Det enda du behöver är någonstans att bo och det är inte omöjligt. När du väl bor så fixar du det!
Du kommer ha FP, barnbidrag och underhållsstöd plus säkert bostadsbidrag. Blir det problem med inkomst senare finns försörjningsstöd medan du ordnar något. Du kan söka jobb eller studera när barnet börjar förskola sen.
Allt ordnar sig! 

Hur ser relationen ut med din syster, om du skulle ringa henne, skulle hon hjälpa dig?

Det beror på vilken typ av psykisk ohälsa det handlar om. Om orsaken inte är någon "riktig", ärftlig psykisk sjukdom som har debuterat (som t.ex. schizofreni), utan beror på omständigheterna (som just ensamhet och otrygghet p.g.a. avsaknad av familj), så kan ett barn mycket väl vara det som hjälper. Och nu handlar det inte om att "skaffa" barn för TS, utan barnet är redan på väg. 

Vi är för övrigt alla - som varit planerade barn överhuvudtaget - födda p.g.a. någon egoistisk anledning hos våra föräldrar. Vare sig det var vår mor som ville bli MAMMA och ha en liten söt bebis att klä upp i fina kläder och gå ut i barnvagnen med, eller vår far som ville ha någon som skulle föra efternamnet och blodet och familjeföretaget vidare... Eller hundratals andra skäl. I de flesta fallen blir det bra ändå. 

Ts, du verkar anse att kvinnor som gör abort dödar barn. Det var inte snällt sagt. Ganska kontroversiellt att tycka så i Sverige. Tänk på att det kan finnas kvinnor som gör abort som blir jätteledsna av att läsa det du skriver, eller unga kvinnor som är väldigt lättpåverkade och mår dåligt av att läsa sånt. 

Din pojkvän får ju absolut känna som han vill och har rätt att utrycka sin åsikt. Han har rätt att säga att han inte vill, att han vill att du ska avsluta graviditeten. Det är viktigt att kunna prata om sina önskningar och känslor. Men han kan aldrig tvinga dig till en abort. Det är ditt val om du ändå väljer att behålla. Men det är ju bra också att du vet hans inställning och hur han känner. Förhoppningsvis kanske han ändrar på sig och med tiden kan känna glädje över graviditeten. 

Man vet ju hur barn blir till och vill en man inte ha barn så använder han kondom helt enkelt. Bådas ansvar att skydda sig om man inte vill. En kvinna kan välja andra preventivmedel och mannen kan trä på en kondom. Har han valt att ha oskyddat sex med dig så får han ta konsekvenserna. 

Men sen ska jag som kvinna som skaffat barn med fel man också berätta från mitt perspektiv. Ett barn löser aldrig en dålig relation det kan göra allt värre. Jag skaffade två barn med en man som jag hade en dålig relation med. Folk sger att man aldrig ångrar sina barn. Det är skitsnack. Jag ångrar att jag skaffade barn med den mannen. Jag kommer vara tvungen att ha med honom att göra så länge barnen behöver det. Han är dessutom jättedålig på att samarbeta, beter sig illa och favoriserar ena barnet. Jag kan inte göra mycket åt det. Eftersom om jag försöker göra det jag tycker är rätt så riskerar jag att barnen ska bevittna hans dåliga sidor vilket inte är rättvist mot dom. Dessutom vill jag och min nya flytta till en annan stad där hus är billigare men nu är vi fast här för barnen ska kunna ha umgänge med både mig och pappan. Jag älskar mina barn självklart men ångrar valet av pappan. Skulle aldrig göra om samma misstag. Så har ni en rörig relation redan nu så riskerar det att bli ännu värre. Är det något du vill sätta ett barn till värden för? 

Du ska ju inte göra abort om du verkligen inte vill men vill ändå dela min erfarenhet så du inte får en chock sen om allt blir värre. 

Hur vet arbetsgivaren att någon tänker skaffa barn? Läser de tankar?
Kvinnor och män kan vara klara med barn, inte vilja ha barn, vilja ha en sladdis, vilja ha tätt osv, vissa får första vid 18 och vissa får första över 40, HUR ska arbetsgivaren veta?

Och med tanke på att de flesta kvinnor i barnafödande ålder HAR JOBB så stämmer inte detta.

Arbetsgivaren kan ju säga nej till den 30-åriga nygifta kvinnan trots att hon var toppkandidat för att välja den 40-åriga mannen som redan har 3 stora barn, bara för att kvinnan sedan inte alls skaffar några barn medan mannen skaffar tre sladdisar i rask takt och är både föräldraledig och vabbar konstant.

En BRA arbetsgivare som letar efter sin toppkandidat bryr sig inte om det blir eventuella barn, de vet ju att rätt person kommer tillbaka efter fl. 

Igen: hur många kvinnor känner du som är arbetslösa? Jag känner faktiskt ingen sådär på rak arm. Och jag känner MÅNGA kvinnor, och vet MÅNGA kvinnor som fått jobb både före och efter barn, med stora barn, med små barn osv.