Här har vi känsla mot förnuft:
Du går/har gått på antidepressiva.
Ni har dålig ekonomi.
Ni bråkar ofta.
Han vill inte ha barnet.
Förhållandet kan vara påväg att ta slut.
Du är sjukskriven.
Du vill inte ta hand om barnet ensam.
Men DU vill ha barnet!
Låter det som bra förutsättningar?
Vi hade ett kort snack innan jag åkte nu, då kan sa att han gärna vill fortsätta ses. När jag frågade i vilket syfte sa han att han ville grilla och knulla. Jag har aldrig någonting känns mig såhär utnyttjad och bortslängd.
Hans barn är små och kan inte ha känt dig så länge eftersom ni bara varit tillsammans 1 år. Så ett par månader antar jag? De kommer snart ha glömt dig, ha ingen oro eller ångest över det. Att ni bråkar så mycket efter så kort tid, att han är separerad med TVÅ små barn (olika mammor?), att du är sjukskriven och att du verkar ha ett obefintligt nätverk tyder på att detta inte är de förutsättningar som man bör ha när man sätter barn till världen.
Han har gjort slut vilket såklart är det bästa och något ni troligen borde gjort tidigare. (kan inte skriva "för längese" eftersom ni typ nyss träffats).
Men känner du att du klarar av att ta hand om barnet som ensamstående och är medveten om att det blir varannan vecka så kör. Tänk efter ordentligt först bara.