Anonym (ts) skrev 2024-05-09 09:52:31 följande:
Förlåt men har du läst mitt inlägg? Jag är inte korkad, jag tror inte att något är spikrakt och jag har gett avkall på min karriär sen den dagen min dotter föddes. Den position jag har nu är inte i närheten av var jag sannolikt hade kunnat vara om jag inte haft barn, och inte heller där jag kunnat vara om jag hade haft två friska barn med en delaktig pappa.
Jag vet att jag måste prioritera ned jobbet och det gör jag, jag har inte gett 100% på jobbet de senaste dryga 15 åren. Och det är okej! Det jag skriver om är att det känns tungt att varje gång jag tror mig ha utrymme att kanske gå från 50 till 70 så får jag en smäll i ansiktet av livet och det tär på mig.
Ja jag har läst ditt inlägg. Ocharmigt svar om du nu ville ha hjälp med hur du ska tänka få och må bättre.
jag har också barn med npf och en frånvarande inkompetent pappa. Men att gnälla över motgångarna och inte klara av att satsa 100% på karriärsambitioner med barnen fortfarande hemma gör jag inte. Jag vet vad som är rimligt och har lärt mig att jag inte kan vara "duktig" på allt. jag måste inte vara duktig på allt för att ha ett bra liv och få stimulans utanför hemmet. Jag har jobbat mig upp till en väldigt bra plats och har medvetet valt bort tjänster med personalansvar då det tillför en onödig stress.
Du behöver tänka om i ditt karriärstänk om det ens är värt det om du nu går omkring och har samvete när privatlivet behöver ta mer plats. Ingen kommer tacka dig för din insats när du blir utbränd och det är ytterst osannolikt att du kommer ligga på din dödsbädd och tänka att du borde jobbat mer och haft en finare titel.
// i all välmening
