Är man "sträng" förälder när man har gränser för barnen?
Jag och min man har två barn, på 12,5 år samt snart 10 år. Vi är överens om att vi vill ge dem bra grunder, vanor och förhållningssätt gällande kost, rörelse och skärmtid. Enl oss helt rimliga. Att man inte äter godis, glass, bullar, snacks många ggr/vecka (1-2 dagar/vecka tycker vi är lagom) att man sköter skolan/läxor/plugg inför prov först och sedan kan man få skärmtid, att man rör på sig varje dag och inte bara sitter inne framför Youtube-klipp och Snapchat många timmar, att man har en gräns för hur mkt skärmtittande det blir.
Enligt endel av barnens kompisar är vi stränga föräldrar för att vi har några som helst gränser för våra barn. Kanske främst för att det blir ett nej till att gå och köpa godis etc så fort man träffar en kompis. Det verkar vara en grej att man ska äta sött så fort man umgås med någon. Vi är inte omöjliga eller superstrikta heller, såklart blir det undantag ibland, men det verkar som att inga andra föräldrar bryr sig om deras barn äter godis/glass/dricker läsk varje dag. Och ja tyvärr är barnen till många utav dessa föräldrar överviktiga sedan länge.
Vi känner oss jättetråkigt ibland och helt ensamma om att vilja våra barn det bästa, vi vill se dem växa upp till sunda vuxna både till kropp och själ och med goda värderingar. Men ja då får vi höra att vi anses så stränga pga detta. Är det verkligen synonymt med att vara sträng??