Gammal mamma, känner mig så skyldig

Jag fick barn tidigt (första när jag var 18) men jag fick mitt tredje barn när jag var 34, nu är jag 36 och ett till om något eller några år är inte helt uteslutet.. Jag tror inte man ska tänka så, vi är gjorda för att skaffa barn så länge vi kan skaffa barn. Gamla föräldrar jag alltid funnits, bara att det kanske oftast inte var första barnet de fick sent förr i tiden. Det var inte så att kvinnor slutade föda barn när de fyllde 35. 

Mitt yngsta barns farmor till exempel, hon är ganska ung (56). Hon fick sitt äldsta barn när hon var 23, han är 33 nu och pappa till min yngsta. Hennes yngsta är son (min sons farbror) är bara 19. Hon är världens bästa farmor men hon jobbar väldigt mycket. När hennes yngsta son som hon fick när hon var 36-37 får barn har hon kanske hunnit gå i pension och har mer tid med hans barn. Så det finns både fördelar och nackdelar med unga eller gamla mor- och farföräldrar. 

Och så vet man ju aldrig hur länge nån lever .. tyvärr är det ju så. Generellt lever vi längre nu men jag kan dö imorgon och då får mina kommande barnbarn aldrig träffa mig.. så jag tror inte man ska tänka så. 38 är inte väldigt gammalt, det är många som får barn då. Det är lite skillnad med män som skaffar barn när de är 80.. då kan man kanske prata om att det inte är så snällt mot barnet. 

Min yngsta som jag alltså fick när jag var 34 har förresten mormor, morfar, farmor och farfar plus pappas mormor , farfar (fast han bor i Gambia) och min farmor kvar :) 

Och nej det hade inte varit samma barn om du hade fått dom tidigare så det är absolut ingen mening att plåga dig själv och tänka så. Hade du fått barn när du var 28 hade du inte haft de barnen du har. Jag kan tänka tvärtom , att jag önskar att jag hade fått mitt första barn senare , att jag hade hunnit plugga klart, resa och en massa annat men då tänker jag just att det hade inte varit hon då och jag hade ju aldrig velat vara utan henne. 

Håller med dig.Det här kommer från en som har varit både väldigt ung och lite äldre mamma (fick äldsta när jag var 18 och yngsta när jag var 34,är 36 nu och inte helt uteslutet med en till om något eller några år). Att vara ung mamma var också väldigt jobbigt på föräldramöten . Kände mig ofta uttittad och utanför. Kanske det mesta satt i huvudet precis som när äldre mammor tycker det är pinsamt.

Mitt mellanbarn (som jag fick när jag var 28 och som är 8 nu) har en kompis från sin dansskola med en 52-åring mamma som fick henne när hon var 45 med hjälp av en donator. Det är inte så att jag eller nån annan tycker att hon är gammal eller misslyckad eller det är något fel med det.. Tvärtom har jag nästan varit lite avundsjuk på henne ibland för att hon har satsat mer på karriären och har det lite bättre ställt nu trots att hon är på ensamstående. Men inte på något dåligt sätt , unnar henne absolut det. 

Många är ju också både unga och lite äldre föräldrar som jag. Känner många som har fått sladdisar när de är äldre.. De är ju också äldre än många på förändramöten osv men tror ofta inte de tänker på det lika mycket som de som har fått sitt första barn sent. 

Tycker som du, vissa saker kan man helt enkelt inte göra något åt. Det är väldigt mycket med mitt liv som jag önskar att jag hade gjort annorlunda men man får helt enkelt försöka släppa det och fokusera på sånt man kan påverka.

Och man kan aldrig veta hur länge man lever , det man kan göra är väl att ta hand om sig själv så man har så bra förutsättningar som möjligt. Min sons farmor (som är en ganska ung farmor trots att jag fick sonen lite senare) hade rökt hela sitt liv men slutade strax efter att min son föddes.
Jag har också varit rökare förut. Sluta röka om man gör det, röra på sig , försöka äta hyfsat hälsosamt .. sen vet man som sagt aldrig ändå men då har man gjort vad man kan. 

Ja det där är faktiskt sant , har inte riktigt tänkt på det.. Visst att kvinnor inte kan få barn lika länge och det är lite högre risk för olika saker t.ex DS (iförsej ökar risken för annat t.ex achondroplasi med en äldre pappa). Men när man har fått ett friskt barn så anses det ändå ofta ?värre? med en 40-åring mamma än en 40-årig pappa. Och det är egentligen helt ologiskt eftersom kvinnor faktiskt oftast lever längre. 

Har sett en del trådar här om när det är rätt eller fel att skaffa barn, antingen är man för ung eller för gammal. Och säger det igen , vi är egentligen gjorda för att föda barn så länge vi kan det (om man vill alltså). Om det inte var meningen att en 38-åring skulle få barn skulle inte en 38-åring kunna bli gravid. Förstår inte varför man behöver ha så starka åsikter om när andra skaffar barn. 

Det är ju ingen som tycker att det är jättekonstigt att få sitt sista barn när man är 38 eller 40 eller äldre så varför skulle det vara konstigt att få sitt första barn då? Det är ju liksom inte så stor skillnad för barnet. En sladdis med en 40-årig mamma har ju en lika gammal mamma som ett ensambarn eller äldsta barn med en 40-åring mamma. Om ni hänger med hur jag tänker.