Tvingad till Incel

Det är inte ofrivilligt, du väljer ju. 

Du kanske är ful och luktar illa? 

Jag bryr mig inte så mycket längre, jag har blivit självförsörjande på känslor, onanerar mycket och porrsurfar en hel del. I övrigt lever vi ett tryggt och bra liv och jag har ingen ork eller lust att förändra något. Vi funkar bra ihop förutom samlivet då.  

Har ni slutat att ha närhet helt och hållet? 

Det brukar vara väldigt svårt att få förhållandet att fungera när man vill så olika. För den som blir utan sex känner sig oattraktiv, ointressant och oälskad. Medan den som inte vill ha sex nöjer sig med att leva i ett vänskapligt förhållande och lider inte av det på samma vis. 

Det finns dock en hel del män som inte vill ha sex med sin kvinna heller, så gör det inte till endast ett manligt problem!

Lever i ett helt sexlöst förhållande då frun har en kronisk sjukdom som omöjliggör sex. Klarar av det okej, jag tänker som så att jag inte hade haft mer sex som singel ändå.

Jag har levt i samma situation som TS i snart 30år.
Inte lika illa, sex kanske 2-3ggr/ månad i snitt, men då bara när hon initierar det och på hennes sätt och villkor.
Så måste det förstås vara i ett modernt, jämlikt förhållande, men jag har saknat nåt enormt att få förföra,  tillfredsställa och att kunna ta intiativ till såväl att ha sex, som var, när och hur vi har det.
Och varför har jag ändå stannat? Jo, framförallt av kärlek! Hon är den rätta för mig på alla andra sätt och jag för henne, förutom att hon inte tänder på mig och mina initiativ..
Och av plikt förstås, barnen och familjen går före allt!
Men sedan blir man sakta men säkert nedbruten.
Det är liknande som när kvinnor inte kan lämna män som misshandlar dem och behandlar dem illa. Man tycker sig till slut inte vara värd något bättre och tror sig aldrig kunna hitta någon ny. Vem skulle vilja ha MIG liksom??

För min del har jag överlevt med onani och massor av porr, där jag fått leva ut min lust och mina fantasier. Nackdelen med detta är att man vääldigt lätt blir beroende..
Har även haft ett par affärer på sidan av som har varit farligt nära att avslöjas, men stärkt mig något oerhört och gett mig kraft att litegrann stå upp för mig själv och mina behov.
Sammanfattningsvis tycker jag att, om det går att prata med henne om detta, om hon förstår allvaret i det, ta ett rejält snack, ensamma eller i parterapi , om det finns på orten och ni kan förmå er att gå dit..
Om inte det leder i rätt riktning så lämna!
För bägges och barnens skull. Om du älskar henne så måste du ju också önska henne ett rikt och härligt kärleksliv, som hon säkert skulle få när hon är nyförälskad igen.

Haha förlåt, men ja fick mig ett gott skratt, hoppas att du tar det på rätt sätt. Självklart tvingas du inte leva sexlöst pga att din fru skulle hysa illvilja mot dig.

Jag kan relatera mycket till din fru. Efter att vi fick barn så gick min sexlust ned rejält. Jag vränger mig ut och in varje dag för att ge våra barn det de behöver, jag är familjens projektledare vilket betyder att jag aldrig är helt ledig. Sedan barnen kom så kommer jag aldrig riktigt ned i varv inombords. Den tid som finns till återhämtning behöver jag ge min kropp som vila. Inte till att vrida ur trasan och prestera lite till för att göra ytterligare en annan person nöjd. Livet med familj och barn kör slut på mig. Hade vi aldrig skaffat barnen så hade vi fortfarande haft sex ca 1 gång per vecka, det var så det såg ut innan barnen kom. Så min inre sexlust för min man har inte dött. Men däremot har min fysiska sexlust dött eftersom jag är så trött rent fysiskt.

Jag hoppas att vårt äktenskap ska överleva tills barnen är flygfärdiga och att jag och maken kan ta igen allt vi missat i sexväg då.

Jag ser att du väljer att tolka in saker som jag inte sagt. Lite osnyggt. Tycker du ska läsa en gång till.

Jag skriver bland annat "Jag älskar min fru otroligt mycket."

Sen antar jag att jag klev på en öm tå när jag frågade om kvinnor får fripass att säga vad de vill men vi inte får det som män?
Eller liknelse kring att bli nekad något som kan upplevas som tortyr? Jag sa inte att någon utsätter mig för det, men det kan kännas så. Precis som någon som får höra negativa ord om en själv kan uppleva det som misshandel även om den andre personen ej rört hen så kan det ändå kallas misshandel.

Känns som att du läser det du vill läsa.

Du är inte en incel. Kolla upp vad det betyder!

Känns som att du känner det du vill känna, dvs som en stor offerkofta. 

Du bestämmer själv men är väl inte man nog att ta kontroll över ditt eget liv. 

Har någon funderat på VARFÖR det blivit så att en part i förhållandet lever som Incel? Jo, för att attraktionen saknas! 

Hur tappade min partner attraktionen till mig? Jo, det finns inte något kvar att åstadkomma! Giftemålet har trolovats, barnen är producerade, jobbet och självförsörjningen är avklarad. BEHOVET FINNS INTE LÄNGRE och de köttliga lustarna lyser med sin frånvaro.

Garanterat så kommer sexlusten tillbaka när/om attraktionen uppstår till någon ny eller den befintliga partnern