Tvingad till Incel

Jag har levt i samma situation som TS i snart 30år.
Inte lika illa, sex kanske 2-3ggr/ månad i snitt, men då bara när hon initierar det och på hennes sätt och villkor.
Så måste det förstås vara i ett modernt, jämlikt förhållande, men jag har saknat nåt enormt att få förföra,  tillfredsställa och att kunna ta intiativ till såväl att ha sex, som var, när och hur vi har det.
Och varför har jag ändå stannat? Jo, framförallt av kärlek! Hon är den rätta för mig på alla andra sätt och jag för henne, förutom att hon inte tänder på mig och mina initiativ..
Och av plikt förstås, barnen och familjen går före allt!
Men sedan blir man sakta men säkert nedbruten.
Det är liknande som när kvinnor inte kan lämna män som misshandlar dem och behandlar dem illa. Man tycker sig till slut inte vara värd något bättre och tror sig aldrig kunna hitta någon ny. Vem skulle vilja ha MIG liksom??

För min del har jag överlevt med onani och massor av porr, där jag fått leva ut min lust och mina fantasier. Nackdelen med detta är att man vääldigt lätt blir beroende..
Har även haft ett par affärer på sidan av som har varit farligt nära att avslöjas, men stärkt mig något oerhört och gett mig kraft att litegrann stå upp för mig själv och mina behov.
Sammanfattningsvis tycker jag att, om det går att prata med henne om detta, om hon förstår allvaret i det, ta ett rejält snack, ensamma eller i parterapi , om det finns på orten och ni kan förmå er att gå dit..
Om inte det leder i rätt riktning så lämna!
För bägges och barnens skull. Om du älskar henne så måste du ju också önska henne ett rikt och härligt kärleksliv, som hon säkert skulle få när hon är nyförälskad igen.