En dag i veckan är ju för lite för att åstadkomma en förändring. Det är den andra föräldern som kan göra något. Vad är det för skola han går i? Han lär ju inte få något från CSN om han är frånvarande så mycket.
Ett hugskott här: skulle det funka om han sökte plats på folkhögskola med internat till hösten? Det borde gå att söka allmän kurs fortfarande. Där får han mat på regelbundna tider, sällskap och det finns skolor med inriktning mot personer med npf. Om vi väljer en i närheten kan han komma hem varje helg, kanske varannan helg till mamma, varannan till pappa. Och han kan få gymnasiekompetens så att han har möjlighet att söka jobb sen.
Självklart kan du ställa krav på grabben. Efter hans nivå så klart men dom det ser ut nu har det inte blivit jättebra. Grabbens föräldrar behöver stöd i dina föräldraroller vilket soc och bup kan ge. För grabbens del är livet jäkligt bekvämt.
Ang det fetstilta: satsa på BUP (eller privat psykolog), inte Soc. Barnpsykologer är utbildade i npf, men socionomer är inte det (om de inte har vidareutbildat sig). Socialtjänstens brister gällande npf är upprörande och behöver akut åtgärdas.
Jag har själv barn som råkat mycket illa ut pga detta. Har under flera samtal med Soc fått order om hantering av mitt barn som gått rakt emot det forskare och BUP rekommenderar. Detta med hot om tvångsomhändertagande om jag inte lydde (trots att BUP meddelade Soc att deras åtgärder kunde vara skadliga för barnet). Jag tvingades alltså behandla mitt barn illa för att göra Soc nöjda. Nu är vi av med dem och kan äntligen göra som vi och BUP föredrar. Och barnet mår bättre igen. Men det har kostat ångest och förlorad skolgång. (IVO-anmälan ska lämnas in.)
Information om den här stora bristen i en så viktig samhällsfunktion måste spridas så att vi kan få till en förändring. Läs om två forskares oro angående kunskapsbristen:
Rättelse :) De är ju inte forskare, men väl insatta.