Förälskad i annan
Kvinna7 skrev 2024-05-19 15:32:38 följande:
Så. Men varför? Vill du skicka DM?
Inlägg från: Anonym (Ffo)
|
-
Precis :)
-
Jag har slutat dejta nu, blir mest att jag ger folk förhoppningar och inte kan leverera. Men jag träffar ju fortfarande folk på fritiden, hoppas på att träffa någon som gör att känslorna för den andre lägger sig.Anonym (Där) skrev 2024-05-19 15:03:33 följande:Dejtar ibland men hittar bara fel. De är inte som han. Skitjobbigt att ha den känslan. Har verkligen försökt. Hatar att känna så. Så förstår verkligen.
-
Hur har den andra reagerat på mindre kontakt?Anonym (Kris&Panik) skrev 2024-05-20 15:50:20 följande:
Hej igen!
Fina svar i tråden, från olika håll. Jag kommer inte fatta något beslut direkt kopplat till ett enskilt inlägg, så alla svar är välkomna.
Reagerade på det (Vem) citerade: varför kan man inte bara gilla flera (2). Det är väl så jag fortfarande känner. Men nåt slags polyamorösa upplägg är inte aktuellt.
I vissa stunder har jag tänkt att min fru är som en kombinerad kk och kompis - vi har det trevligt ihop och vi har bra sexliv. Men det känns som att nåt saknas i hjärtat ibland.
Men nästa stund tänker jag att det bara är mina känslor för den andra som får mig att tänka så. Att undermedvetet hitta fel.
På samma sätt förstår jag att jag säkert skönmålar den andra, men jag kan inte komma ifrån känslan att vi har en jäkla connection på nåt vis. Och när jag tänker på henne gör det nästan ont "i hjärtat" trots att jag minskat kontakten.
Fortsatt bergochdalbana med andra ord.
Jag har valt att inte alls reagera i min situation, jag har ingen rätt till det riktigt känns det som. Samtidigt tycker jag det är sorgligt. Kan verkligen känna igen ont i hjärtat.
Framförallt kanske vänskapsdelen känns hemskt, när man har en så stark vänskap i grunden, och att förlora den känns värst av allt. -
Hur går det TS?
Jag kommer ingenstans i mina tankar, mer än att jag känner mer att han känner likadant som jag gör nu.
-
Jag känner att jag varit alldeles för öppen gentemot honom på senaste tiden, men samtidigt är det ju sant. Jag har inte sagt exakt hur jag känner, men något ditåt, och jag tror att han förstår.Anonym (Kris&Panik) skrev 2024-05-27 06:07:34 följande:Hej Ffo!
Det är samma här tyvärr. Har inte träffat personen på ett tag, men däremot skrivit lite meddelanden fram och tillbaka. Så svårt att inte smälta när hon skriver fint. Jag försöker hålla mig från att skriva saker jag inte kan visa för andra. Samtidigt passerar tiden och livet...
Jag tror faktiskt egentligen han förstått för längesedan, det är snarare att han inte vet hur han ska agera. -
Vad menar du med kompromisslöshet?Anonym (Kris&Panik) skrev 2024-05-28 00:27:59 följande:Egentligen inte fysiskt från början. En känsla av att vi klickar. Hennes självsäkerhet kombinerad med osäkerhet. Komprimisslöshet. Humor. Mm mm.
/TS
Det är intressant hur du säger att det inte var fysiskt från början. Det var ju likadant för mig, jag kände mig till och med tveksam inför vem jag först trodde att han var rent personlighetsmässigt.
Sedan såg jag över tid sidor jag inte sett från början, hur han ser på livet, att han är omtänksam på ett sätt jag inte är van vid, hur han rör vid mig och tar hand om mig (menar inte sexuellt utan i andra sammanhang för vi har fortfarande inte fysiskt gjort något utom normal beröring) att han är manlig och försiktig. Han kan förstå mig när jag är lite ängslig/besvärlig. Jag kan förstå många av hans behov också, vi är rätt så lika, ofta behöver han inte förklara. Att vi alltid har kul ihop, även i vissa jobbiga situationer.
Gradvis har jag blivit väldigt fysiskt attraherad också, men det är verkligen något som startade på ett ickefysiskt plan.
Det känns jättejobbigt idag. Tanken på att bryta kontakten och gå vidare som inget hänt känns bara konstig och fel. -
Nu gäller det inte alls mig, för jag har alltid varit för kräsen för mitt eget bästa, men jag tror att många singlar lever så lite halvt ofrivilligt och därför kanske det lätt blir att man väljer första bästa och håller hårt i denna.Anonym (Mannen) skrev 2024-05-28 19:30:33 följande:Sverige har störst andel singelhushåll i världen. Det är nog minst press nagonsin i dagens Sverige.
Jag har varit singel länge, men är även lite äldre, så för mig skulle inte en relation primärt handla om barnaalstrande eller familjeliv på det sättet, snarare bara om kärlek, närhet, vänskap, äventyr, sex.
Jag tror yngre kan ha mer bråttom eller inte se livet i ett långt perspektiv. -
Ja, fast det är ju alltid svårt att veta hur man fungerar ihop när man väl är ett par, på förhand. Jag skulle säga att man borde ta gott om tid på sig att lära känna varandra innan man skaffar barn, men som separerad sedan länge kan jag ändå säga att jag inte ångrar separationen och inte heller barnen som kom från den relationen. Jag kan ångra att jag inte separerade tidigare möjligtvis. Det var många år av bortslösad tid i mina ögon.Anonym (zg) skrev 2024-05-28 22:12:52 följande:Det är av allra största vikt att först försöka lära känna varandra.
Vi är ett lysande exempel. Efter fyra månader samboskap, inom ett år prat på barn och mer specifikt fyra barn, vi drog runt på bröllopsmässor och planerade ett hejdundrande bröllop.
Grejen här var att en av oss var totalt kärleksblind och bara gick i fotspåren på den andra. Totalt blind för alla rödflagg på vägen. När ljuset gick upp och på allas lika villkor efterfrågades, kom separationen från klarblå.
Total missmatch - kortsiktigt mycket ledsamt för barnen men på sikt vinner vi alla.
Jag känner personen jag tycker om väldigt väl, jag känner till riktigt mörka saker om hans liv, jag vet hur han agerar under stress och i pressade situationer då detta ingår i vårt arbete. Men där finns gott om potentiella red flags också. -
Jag började långt yngre än normalt, så kan inte uttala mig om hur det det var då, upplevde snarare press att inte skaffa barn, men för kvinnor finns ju en begränsad tid att förhålla sig till.Anonym (Mannen) skrev 2024-05-29 04:44:53 följande:Vi bildar familj i mindre grad än någonsin och skaffar barn senare än någonsin. Rekordmånga vill inte ens skaffa barn idag. Så det var antagligen mer press när du var ung än vad det är för dagens ungs.
-
Jag önskar verkligen jag visste hur man bortser från förälskelse. Jag tror det är lättare för den som redan har en partner som de förhoppningsvis också älskar.Tyra myra skrev 2024-05-29 17:39:33 följande:Du har rätt i mycket du skriver och jag kan hålla med om att en ömsesidig förälskelse/kärlek är inte alla förunnat. Så om man har turen att uppleva detta är det något som inte går obemärkt förbi. Men vi är olika och reagerar på olika sätt.
Därför tycker jag att man inte kan avgöra vad som är bästa sättet. Har man en personlighet som inte klarar av förändringar är det naturligtvis bäst att inte agera, men om man välkomnar förändringar i sitt liv är det kanske bäst att ge sig hän förälskelsen, annars kommer man att gå och gräma sig över vad man missat.
Ja vad som är bäst för den ene behöver inte vara bra för den andre. Därför vill jag inte heller ge några råd, Man gör nog bäst i att följa sitt hjärta. Får några innebär det att man helt ger sig hän, andra gör inte det men bevarar känslan man hade som ett minne. Det finns också de som helt kan bortse från förälskelsen.