Anonym (Ffo)

Wed 17 Apr 03:36

213 svar

Förälskad i annan

Anonym (Kris&Panik) skrev 2024-04-16 16:00:42 följande:

Det där sista ger mig lite ångest. Jag vet att jag åste bestämma mig. men Hur?!

Jag och min fru har haft 20 år tillsammans förövrigt.

Jag är i en liknande situation men med en man som är gift, medan jag inte är det. Han har aldrig sagt att han har känslor för mig, men det känns så. Vi har aldrig gjort något, vi kommer bara väldigt bra överens och det känns som vi är varandras match i en perfekt värld. Detta är inga tillfälliga känslor från min sida, utan har pågått i över ett år, som en vänskap.

Han lever dock inte i ett perfekt äktenskap, men jag tror att han älskar sin fru, på vilket sätt är jag inte så säker på. Men jag bryr mig o grunden så pass mycket om honom och hans barn att jag skulle aldrig försöka pressa honom eller göra det till otrohet.

Det är väldigt svårt, jag har verkligen aldrig känt så för någon, och jag är över 40. Det är verkligen starkt.

Anonym (Ffo)

Wed 17 Apr 03:45

#32

Vi är kollegor för övrigt. Är ni?

Anonym (Ffo)

Wed 17 Apr 16:51

#50

Anonym (Kris&Panik) skrev 2024-04-17 13:41:22 följande:

Intressant inlägg!

Lite förenklat, men skönt, att se det som en "sjukdom" som drabbat mig av bilogiska/kemsika/hormonella orsaker, att jag inte gör direkt fel som har den här reaktionen. (det är vad jag gör av den som är mitt fel, ev.)

Ett nytt "jag" fick mig också att haja till. Det kan nog delvis vara det som skapar en längtan, att vara den man är men bli sedd av nya ögon.

Jag tänker också att det inte alls är säkert att ens nuvarande ser en med rätt ögon, kanske förälskelse delvis kommer sig av att en ny person ser en med rätt ögon, om du förstår hur jag menar.

Anonym (Ffo)

Wed 17 Apr 17:02

#51

Jag har ju varit på båda sidorna egentligen. Den andrs gången valde jag bort förälskelsen för min dåvarande. Men det var egentligen ett lättare val då pga att den mannen var tydligt inte rätt för mig, även om jag kände kärlekskänslor då med. Nu höll inte den relationen heller utan vi skiljde oss efter 18 år ändå. Den gången tror jag att sexuell attraktion förblindade mig lite.

Den nuvarande mannen tror jag på många sätt är rätt, och jag känner för honom på ett helt annat sätt än den förra. Nästan i termer av att älska någon, vilket är otroligt jobbigt att ens erkänna i text för jag tror det bara kan sluta olyckligt för någon eller flera personer. Och jag känner inte att jag gjort något för att förtjäna det, tvärtom har jag bara försökt göra det rätta i situationen.

Anonym (Ffo)

Wed 17 Apr 17:06

#52

Anonym (Kris&Panik) skrev 2024-04-17 09:09:21 följande:

intressant att höra från "andra sidan". Mycket av vad du säger stämmer in. Vi är inte kollegor, så jag har praktiskt "lättare" att bryta kontakten. men hon skulle nog undra varför. Och skulle jag förklara varför vet jag inte riktigt vad som händer.

Är du rädd att förlora kontrollen om du berättar varför för henne eller att hon ska?

Anonym (Ffo)

Wed 17 Apr 17:17

#53

Anonym (Vi) skrev 2024-04-17 09:45:20 följande:

Det är kanske inte direkt så att man "sneglar på andra". Man kan ändå råka springa på en person här i livet där personkemin stämmer och där det slår gnistor.

Men om man redan är i en annars fungerande relation förstår man att man har så mycket att förlora på att förstöra sitt äktenskap. Därför måste man hitta sätt att hantera känslor som också kan dyka upp för någon annan.

Jag undrar om de här känslorna dyker upp om allt är bra i ens relation. För mig gör de inte det. När jag blev kär i någon medan jag var gift så hade vi visserligen ett bra sexliv, älskade varandra på något sätt men han kunde vara väldigt svartsjuk utan anledning under lång tid, långt innan jag faktiskt blev förälskad, på random människor eller ibland människor som inte ens fanns på riktigt. Han kunde även bli rätt elak när vi bråkade, även om han bad om ursäkt efteråt.

Så när någon dök upp som var okomplicerad, inte svartsjuk på det sättet, som jag kunde prata öppet med utan att det blev gräl, som var rolig och gjorde vardagen äventyrlig och ljusare, såg mig som en individ, är det inte så konstigt att jag blev förälskad.

Ibland tror jag förälskelse kan stå för något man verkligen saknar själsligt.

Anonym (Ffo)

Wed 17 Apr 21:46

#55

Anonym (Em) skrev 2024-04-17 18:11:53 följande:

För mig har det oftast hänt när jag upplever att livet och förhållandet är trist, inrutat och för förutsägbart. Men då tänker jag på det, att det kommer bli så i vilket förhållande som helst i längden. Det är nog viktigt att ha lite spontanitet och överraskningar i förhållandet, annars är det ännu lättare att hamna där.

Visst, det kan bero på att något saknas i förhållandet. Spontanitet och överraskningar är ju två sådana saker man kan anse att man saknar. Men det behöver inte nödvändigtvis vara att något saknas, ibland behöver man bara att något nytt händer i ens liv. Förälskelse kan vara en sån händelse.

Ja, så kan det säkert vara. Men jag hare kommit till en punkt i livet där jag inte känner att en relation måste bli tråkig efter ett tag. Jag tror det är så när man är yngre och man lever mer intensivt i ett småbarnsliv liksom, jag tror faktiskt kärlek kan bli något helt annat när man är lite äldre och såklart fortfarande har barn, men de kanske inte längre tar samma stora plats i vardagslivet, vilket gör att kärleken blir mer en bonus, något fint som man kanske tar vara på mer från början.

Man kanske även har möjligheten att lägga mycket tid även på sig själv och vänner och inte enbart "lever vardag" med varandra, men även gör spännande saker ihop, och inte begränsar och äger varandra.

Jag tror det hade kunnat vara så med den personen jag gillar tex, men säkerligen finns det andra jag hade kunnat hitta det med också.

Jag kommer nog inte bryta kontakten med honom om han inte önskar det, jag tror på att man kan vara vuxen i situationen och inte låta sig dras med också.

Anonym (Ffo)

Wed 17 Apr 23:38

#58

Anonym (Mannen) skrev 2024-04-17 23:13:20 följande:

Men de där tidiga intrycket man får av människor säger ju egentligen inget om vem de är. Man visar alltid sina bästa sidor i början. Det är ju därför många uppfattar att gräset är grönare på andra sidan fast det inte behöver vara det.

Det kan krävas att man bott ihop i några år innan de visar sina sämsta sidor. Eller att det uppstår någon kris. Hur man hanterar kriser brukar visa hur man är som person. Sen finns det också gränser där. Vi hade fem kriser i vårt liv. De första fyra hanterade jag bra men den femte gjorde att jag blev en annan person. Då först kom svartsjukan som jag inte hade visat under alla tidigare år.

Om du läste mina inlägg så ser du att för mig är det nog mer än så, vi har känt varandra i nästan 2 år, jag har känt såhär i 1-1.5 år, vi känner varandra ganska väl vid det här laget. Jag vet att han har negativa sidor, jag har sett mer än han tror. Jag har inga planer på att bo ihop med någon igen personligen.

Vad menar du med fem kriser?

Anonym (Ffo)

Wed 17 Apr 23:44

#59

Anonym (Mannen) skrev 2024-04-17 23:13:20 följande:

Men de där tidiga intrycket man får av människor säger ju egentligen inget om vem de är. Man visar alltid sina bästa sidor i början. Det är ju därför många uppfattar att gräset är grönare på andra sidan fast det inte behöver vara det.

Det kan krävas att man bott ihop i några år innan de visar sina sämsta sidor. Eller att det uppstår någon kris. Hur man hanterar kriser brukar visa hur man är som person. Sen finns det också gränser där. Vi hade fem kriser i vårt liv. De första fyra hanterade jag bra men den femte gjorde att jag blev en annan person. Då först kom svartsjukan som jag inte hade visat under alla tidigare år.

Du menar att ni i er relation hade fem kriser? Läste lite fel.

Jag tycker inte svartsjuka måste vara helt fel alltid, det kan vara mänskligt också, jag har själv varit det. Men i det här fallet levde jag helt begränsat och hade knappt ens vänner de sista åren pga svartsjukan.

Anonym (Ffo)

Thu 18 Apr 00:08

#61

Anonym (N) skrev 2024-04-17 23:53:31 följande:

Har inte direkt varit i din sits men kan väl tänka ändå...Som så många andra har sagt: Det låter normalt! Långa relationer har alltid sina upp och ner, och förr eller senare råkar man på någon man får extra kemi med. Och att känna så är ju jättehärligt. Unna dig själv att känna att det inte är något tokigt att känna och vilja vara i det.

Däremot, som flera andra har nämnt, hur man sedan agerar är en annan sak. Jag hade distanserat mig om jag kände att det var något annat än några oskyldiga blickar och leenden för att underhålla sig med.

Jag tror att du kommer göra det du tror är bäst innerst inne.

Exakt hur jag tänker. Jag tror inte man behöver liksom avsluta relationer för att man råkar gilla någon heller och det måste bli en stor katastrof liksom. Det är en normal och till och med fin sak så länge man inte gör mer än känner.

Förälskad i annan

INNEHÅLL