Anonym (Ffo) skrev 2024-05-14 04:07:04 följande:
Skönt och skönt, känns som en plåga nu, men fattar vad du menar. Jag kan inte sova inatt, jag vet att skulle jag skriva skulle han svara, direkt eller om någon timma, men jag vill inte jaga honom när jag märker att han dragit sig undan lite.
Jag tror i min situation hade jag hellre fått en förklaring än att han bara helt försvann plötsligt. Önskar också att jag inte visat att jag har känslor, men det var verkligen inte meningen. Samtidigt så förstår jag ju varför någonstans om han bara försvinner, allt hade gått att läsa mellan raderna.
Det är bara sällan man hittar någon som man har det där rena, roliga och genuina med. Nästan barnlika. Både som vän och kärleksmässigt.
Samtidigt har jag tänkt på hur en relation mellan oss skulle bli, tvivlar inte på att det hade haft potential, samtidigt är familjegrejorna svåra att föreställa sig. En arg fru och barn från bådas sidor. Det känns också overkligt att det skulle gå bra. samtidigt tycker jag att vi är väldigt bra på att ge varandra energi och är positiva båda två också. Det känns som hade man velat, hade man kunnat hitta sätt. Samtidigt som jag absolut inte vill skada relationen han har till sina barn, jag tycker han verkar ha en fin relation till dem.
Jag är rädd att aldrig mer bli kär också, inget i livet känns självklart i min ålder. Jag har till och med försökt träffa andra, men slutar ofta med att jag tänker på min förälskelse när jag umgås med den andre och sedan är det lika bra att avbryta.
Tror du förälskelse kan lägga sig över tid och han och jag kan vara vänner någonstans, eller är vi helt körda? Jag vet att vi kommer ses ganska snart av en anledning, har en klump i magen pga det.
Dejtar ibland men hittar bara fel. De är inte som han. Skitjobbigt att ha den känslan. Har verkligen försökt. Hatar att känna så. Så förstår verkligen.
