Förälskad i annan

Förtydligande:
Jag VILL inte vara otrogen och har inga planer på det. Använde detta forum för att det handlar mycket om separation mm.
Jag är alltså orolig att det kommer sluta med att jag känner att jag måste separera pga dessa känslor. Hoppas att det ska gå över. Vill inte lämna min familj eller utsätta våra gemensamma barn för allt som en separation skulle innebära.

Tack. Nej det förväntar jag mig inte att nån ska veta. undrade om någon annan brottats med samma känslor.

Tack för bra svar. Du har rätt i att jag bara väntar idag. Slits mellan nyfikenheten på nåt annat och önskan att hålla fast vid mitt förhållande. Har tänkt att dessa nya känslor ska lägga sig.

Jag tycker inte synd om mig själv, men vill inte såra andra på grund av att jag är självisk. Samtidigt vill jag inte missa något eller sluta känna dessa ändå härliga känslor.

Hamnar i cirkelresonemang gång på gång.

Med detta menade jag också att kapa kontakten. Jag förstår att det är en bra idé. Med den här tråden ville jag höra mig för om någon gått igenom något liknande. Om det slutat väl, eller om man ångrat sig.

Har du någon erfarenhet, "ok"?

Jag kommer inte basera något beslut på vad jag läser här. Har ingen att prata om det med IRL, därför ville jag höra om liknande tankar eller tips, för att få hjälp att reda i mina tankar.

Än så länge har jag fått tre tips om att kapa kontakten, vilket som sagt vore smart. Vore intressant att höra om någon som lyckats glömma en förälskelse. Och det bästa kanske vore att läsa om någon som lämnade sitt förhållande för en ny, men där det sedan gick åt helvete. //

Det där sista ger mig lite ångest. Jag vet att jag åste bestämma mig. men Hur?!

Jag och min fru har haft 20 år tillsammans förövrigt.

Är du dum i huvudet? Det är väl klart att han inte ska säga något till sin fru? Då blir det bara bråk och misstänksamhet hemma, och han kan inte tänka igenom hur han ska göra ifred. Och även om han väljer att stanna med frun, så kommer hon alltid att veta om detta, och kanske ta upp det ibland som en anklagelse. Hon kommer att vara mer misstänksam i framtiden. Det kanske till och med tar slut mellan dem - och sedan vill den andra kvinnan inte ha honom heller, är kan inte av någon anledning. 

Jag har alltid undrat varför man ger dåliga råd här. Är det ren elakhet?

Det finns ju inget att förlåta, om hon aldrig får reda på något. Och hon behöver inte få reda på något, om TS efter moget övervägande bestämmer sig för att fasa ut den andra kvinnan ur sitt liv och försöka glömma. Frun kommer dessutom säkert själv också att må dåligt av att veta att hennes man har funnit en annan kvinna attraktiv, kanske få komplex över sitt utseende, åldersjoja... Nej, sådant berättar man inte av omtanke och snällhet. 

Och om TS efter moget övervägande beslutar sig för att lämna frun, så spelar det ingen roll längre när hon fick veta. 

För övrigt anser jag att man alltid ska ge det råd som är bäst för trådstartaren, och inte för hans eller hennes motpart i konflikten. 

Men nu var det ju inte frun som frågade utan mannen. Då ska vi hjälpa mannen.