Ledsen över att det inte blir fler barn...

Varför kan det inte bli fler då? Det framgår inte så tydligt, du har ändrat dig om antalet men inte sambon?

Sen är det inte säkert de kommer ha varandra. Min mamma tänkte likadant men så blev det inte, min syster och jag har ingen kontakt idag.

Hej

Jag ville verkligen ha fler barn. Jag vara "bara" 33 när yngsta föddes så det hade nog gått åldersmässigt...men maken ville verkligen inte. 
Och ett nej trumfar alltid ett ja i de här sammanhangen. Och jag ville absolut inte ha någon annan.
Så det blev 2 barn, 2 killar precis som för dig.
Och det var tufft i början att låta åren gå och veta att snart kan jag inte på riktig och tufft när andra samtidigt  blev gravida och fick fler barn...
Nu är jag 45...och jag tänker inte så mycket på det...

Ska jag vara ärlig, så hade det nog inte spelat någon roll för mig hur många barn vi än skulle skaffa. Jag tror att det skulle blivit sorgligt oavsett. Jag är väldigt emotionell och sentmental...

Jag gav mig rätten att sörja men bestämde även tidigt att inte låta sorgen ta över. Jag har ju två underbara ungar. En del vet jag tycker det är så jobbigt att de inte kan glädjas eller ens träffa vänner som blir gravida 
Jag gjorde tvärtom. Jag är numera gudmor till 6 stycken fantastiska ungar som jag får skämma bort hur mycket som helst...
Och jag har verkligen sett till att njuta av de två jag har och vara så närvarande jag bara kan i deras liv..och vårda relationen med min man.
Nu är våra barn större så vi kan mer och mer göra saker bara han och jag...så himla fint och härligt...

Eftersom din sambo inte vill så är mitt råd att sörja att det inte blir fler men inte glömma bort att njuta av de små som du faktiskt har. Och vårda din relation med sambon.
Lätt att det kan bli bittra känslor mellan er annars

Massa kramar

Jag tycker att det är taskigt mot barnen att vara för gammal förälder.
Efter 40 är man för gammal.

Jag får också nöja mig med 2 barn... har försökt rätt länge att skaffa en sladdis, ett tredje sista barn, fick mina två barn mellan 25-30 års åldern. Hade alltid tänkt att vi skulle ha en liten sladdis men blir inte så.

Jag försöker tänka på allt som är positivt med att nu stänga bebisverkstan. Exempelvis all tid jag och min man nu har och får i och med att barnen blir äldre hela tiden. Dom klarar sig hemma själv nån stund. Dom tar sig till och från skola själv, har sina kompisar dom hänger med osv. 

Så mycket roligt vi kan hitta på barnfria mkt enklare nu än förr eller om vi skulle ha börjat om med bebis och småbarn. Så mycket mer resor vi kan göra hela familjen då pengarna räcker längre.

Tänker på allt som är svinkul med barn mellan 10-13 år som mina är nu. Det är också superkul, är inte bara bebis och småbarnsåren som är mysiga och roliga, verkligen inte enligt mig, detta är egentligen en ännu roligare tid.

Jag har bytt jobb, har nu tid att satsa lite mer på karriären.Försöker som sagt att fokusera på sådant istället för sorgen över det barn som inte blev.

Har förlikat mig med att jag nog alltid kommer längta och sakna ett till barn, sörja att bebis- och smårbarnsåren är förbi. Men som sagt, finns mycket som är fint och bra med livet med våra 2 stora barn också ♥

För mig var det sorgligt att lämna sista bebisbubblan, trots att jag fick tre barn. Älskade bebistiden.

Nu har jag tre tonåringar som alla har varsin npf-diagnos (alla tre fick diagnos rätt så sent och vi föräldrar har inga diagnoser så inget vi hade kunnat förutse). Jag ångrar såklart inte något av mina barn och de är högt älskade. Men det hade ju varit fullt upp även med två barn om man säger så...

men du fick två barn ändå... jag har en dotter och skulle ge allt för ett syskon till henne. du får väl försöka se det så- dina barn fick det bästa , ett syskon och dessutom två Pojkar som kan ha roligt tillsammans genom livet.