Inlägg från: Anonym (Neo) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Neo)

    Var går egentligen gränsen mellan daglig verksamhet och ett riktigt jobb?

    Om hon blir utnyttjad beror helt på hur hon utför sina arbetsuppgifter och hur hon mår. Jobbar hon som en vanlig anställd blir hon ju utnyttjad, men om hon hade klarat att göra det hade hon ju inte behövt DV, eller?

    Orkar hon med sin praktik + en meningsfull fritid? 


    Jag har inblick i en restaurangverksamhet som ibland haft praktikanter från DV. De har gjort många olika sysslor, men det går ju långsamt och de behöver oftast mycket handledning iom att de inte klarar att själva kunna överblicka situationen och se vad som behöver prioriteras. De kan nog uppleva att de jobbar som kallskänka, diskare mm, men i själva verket gör de småuppdrag och alltid med handledares stöd. Och det är ju så praktik ska se ut, kan jag tycka. Flera ser säkert också extrastödet de får. 

    Men jag tror säkert att det finns ställen som utnyttjar praktikanter av olika slag som billig arbetskraft och struntar i konsekvensen för praktikanten. 

  • Anonym (Neo)
    Anonym (Artemis Diana) skrev 2024-04-12 22:07:52 följande:
    Vad jsg har förstått, inklusive sett då jag besökt både second handen, stallet och restaurangen, arbetar både hon och flera andra fritt men med order så att säga. Jag vet också att min syrra fungerar ungefär så. Om man säger åt henne vad hon ska göra så gör hon det sedan självständigt,, om hon vet hur. När den saken är gjord kan hon dock inte ta eget initiativ till att göra nästa sak, hon "ser" inte vad som behöver göras. Det verkar vara ett vanligt problem, som också gör henne och andra oattraktiva på arbetsmarknaden.

    Hon har INTE praktik. Daglig verksamhet är INTE praktik. Men nej, hon har inte någon aktiv fritid, så vitt hon uttrycker. Vi spelar tillsammans några kvällar i veckan, 2-3, om hon orkar. Hon har svårt med sömnen, säger hon. Att hon kommer hem utmattad, äter och ibland somnar, men sedan vaknar är vaken någon timme, somnar, vaknar. Det var liknande när vi bodde hemma och gick i skolan. 

    Vad jag förstått kallas det praktik inom DV när man är på en vanlig arbetsplats, men i DV:s regi, med extra stöd osv. Men jag kan ha missuppfattat. 


    Det finns ett uttalat mål att DV ska leda till arbete. Men i verkligheten ser det inte ut så. 


    Ja, precis så verkar det funka i restaurangen jag ser. De kan diska, men när disken är slut måste de få en ny uppgift. Skiva gurka. Men alla klarar inte en dubbel instruktion som att först skiva gurkan och sen tomaterna. Det tar mycket tid att ha en sån person i sitt arbetslag - det hade aldrig funkat på mitt jobb - så det är ju bra att DV finns! 


    Men, det låter ju som att tempot är alldeles för högt för din syster. Eller är det för många instruktioner på en gång? För mycket intryck? Och där behöver ju resan dit och hem igen räknas in. För mycket folk hon förväntas interagera med? Hon behöver prata med sin handledare och/eller sin kontakt på DV så att tempot sänks. Och kanske färre timmar. Tanken med DV är ju att det ska vara individuellt anpassat så att det blir givande och meningsfullt - inte utmattande.


    Jag funderar på om den som handleder henne vet om hur trött hon blir. I så fall är det ju gräsligt. Men om den personen inte har kunskaper om autism kanske den utgår från hur din syster beter sig när hon är på arbetsplatsen och inte förstår att många kan hålla ihop under dagen men blir som små trasor när de kommer hem. 

Svar på tråden Var går egentligen gränsen mellan daglig verksamhet och ett riktigt jobb?