Var går egentligen gränsen mellan daglig verksamhet och ett riktigt jobb?

Socialstyrelsen beskriver skillnaden ganska tydligt

https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/omraden/funktionshinder/daglig-verksamhet-lss/

Tycker det ger en ganska klar bild av hur verksamheten ska utformas. Det låter som att din syster kanske utnyttjas som arbetskraft. Kan du hjälpa henne att bolla frågan med hennes handläggare?

Är inte tanken att dv ska vara så likt som möjligt som en vanlig anställning men utan för höga krav och med anpassning efter de diagnoser/svårigheter som finns?

Om din syster höll ut ett år på samma ställe hade hon kanske kunnat söka riktig anställning sedan eftersom hon då har referenser men eftersom hon hittar anledningar till att byta varannan månad så verkar hon ha svårt att hålla ut när det blir vardag. Helt rimligt om hon har autism men då kanske hon inte ska se sig som en utnyttjad arbetskraft eftersom hon antagligen har större svårigheter än hon förstår.

Om hon blir utnyttjad beror helt på hur hon utför sina arbetsuppgifter och hur hon mår. Jobbar hon som en vanlig anställd blir hon ju utnyttjad, men om hon hade klarat att göra det hade hon ju inte behövt DV, eller?

Orkar hon med sin praktik + en meningsfull fritid? 

Jag har inblick i en restaurangverksamhet som ibland haft praktikanter från DV. De har gjort många olika sysslor, men det går ju långsamt och de behöver oftast mycket handledning iom att de inte klarar att själva kunna överblicka situationen och se vad som behöver prioriteras. De kan nog uppleva att de jobbar som kallskänka, diskare mm, men i själva verket gör de småuppdrag och alltid med handledares stöd. Och det är ju så praktik ska se ut, kan jag tycka. Flera ser säkert också extrastödet de får. 

Men jag tror säkert att det finns ställen som utnyttjar praktikanter av olika slag som billig arbetskraft och struntar i konsekvensen för praktikanten. 

Vad jag förstått kallas det praktik inom DV när man är på en vanlig arbetsplats, men i DV:s regi, med extra stöd osv. Men jag kan ha missuppfattat. 

Det finns ett uttalat mål att DV ska leda till arbete. Men i verkligheten ser det inte ut så. 

Ja, precis så verkar det funka i restaurangen jag ser. De kan diska, men när disken är slut måste de få en ny uppgift. Skiva gurka. Men alla klarar inte en dubbel instruktion som att först skiva gurkan och sen tomaterna. Det tar mycket tid att ha en sån person i sitt arbetslag - det hade aldrig funkat på mitt jobb - så det är ju bra att DV finns! 

Men, det låter ju som att tempot är alldeles för högt för din syster. Eller är det för många instruktioner på en gång? För mycket intryck? Och där behöver ju resan dit och hem igen räknas in. För mycket folk hon förväntas interagera med? Hon behöver prata med sin handledare och/eller sin kontakt på DV så att tempot sänks. Och kanske färre timmar. Tanken med DV är ju att det ska vara individuellt anpassat så att det blir givande och meningsfullt - inte utmattande.

Jag funderar på om den som handleder henne vet om hur trött hon blir. I så fall är det ju gräsligt. Men om den personen inte har kunskaper om autism kanske den utgår från hur din syster beter sig när hon är på arbetsplatsen och inte förstår att många kan hålla ihop under dagen men blir som små trasor när de kommer hem. 

Går inte att citera men för att svara Anonym (autis­m) så får man inte anställning eftersom man kan vara där gratis. 
Finns många som fastnar i dessa praktik/arbetsträning/rehabilitering/xyz-träsket. Modernt slaveri är vad det där eftersom människor ibland får ut 3000kr i månaden. Det är vad jag fick när jag praktiserade på olika ställen som 18-19 åring. Efter 20 fick jag 6000kr i månaden. funkade ju eftersom jag bodde hemma, annars hade jag aldrig kunnat försörja mig själv. Det här var visserligen för 15 år sen men tror knappast att något har förändrats.

Om det nu är så att TS lillasyster har mer omfattande problem än vad som framgår så anser jag iaf att hon inte ska vara på en vanlig arbetsplsts där hon kan utnyttjas till max för att göda någon VD ännu mera. Det finns Samhall osv. Annars är det snarare någon daglig kurs såsom måleri, snickeri eller något annat kreativt som hon gillar och trivs med. Alternativt att man hittar något mer monotont men som ändå är ett jobb i slutändan. har fått uppfattningen att autister trivs rätt bra på såna ställen, tillskillnad från vanliga människor som blir uttråkade. oavsett så handlar det om att i slutändan hitta något som är värdigt för personen som befinner sig i situationen. Det är knappast värdigt att bli utnyttjad som jag misstänker att hon blivit.