När slutade ni ligga med varandra?

Då jag har läst enormt många trådar, mestadels här men även på andra ställen om hur sexlösa relationer verkar tära enormt hårt på män så tänker jag att jag vill aldrig utsätta honom för det. Så även om jag i framtiden inte vill så kommer jag ligga med honom ändå. Kanske lätt att säga när jag vill oftare än han i nuläget men jag har lovat mig själv det. Att det aldrig skall bli så och han jag älskar aldrig skall må så dåligt.

Du tänker helt fel; enligt min erfarenhet. Varför skulle din vilja spela mindre roll än hans? Alla gånger jag legat lite så där för husfridens skull har slutat med att jag tappat lusten helt och lämnat relationen. Därför är jag noga med att all intimitet, varenda liten puss, ska vara önskvärd från min sida.

Kanske jag gör. Jag har ett väldigt stort närhetsbehov och sex med den jag älskar fyller många behov för mig som är mer än sex. Så jag kan kanske säga så för att jag känner mig väldigt säker på att att jag kommer vilja ha sex och jag inte behöver konfronteras med det.

Men ändå, jag har sett måååånga sådana här trådar från män i sexlösa relationer och de verkar må så sjukt jäkla dåligt man kan se sorgen inte bara i texten utan även mellan raderna...eller så övertolkar jag? Så jag känner att mannen jag älskar vill jag aldrig skall behöva må sådär. jag har psykisk ohälsa själv och det är nog så att jag tror att män i sexlösa relationer utvecklar psykisk ohälsa. Depression, uppgivenhet, meningslöshet...allt sådant där har jag själv erfarenhet av fast på andra sätt och av andra orsaker, jag vill inte att min man drabbas av det.

De verkar älska sina fruar djupt men på sätt och vis hata dem samtidigt? Jag vet inte riktigt men jag tycker mig läsa in det. Fruktansvärt vad inget sex kan ställa till i huvudet på en gift man.

Men jag har också tidigare (som singel) blivit lurad av män som jag jag upplevt som ledsna och deprimerade och tex. tom. haft analsex av den anledningen så det kan mycket väl vara så att jag läser in för mycket vånda i sådana trådar och det spelar på något i mig. Jag känner mig ofta värdelös och äcklig men kan jag göra någon annan glad och att jag känner att jag ger något fint och speciellt så känner jag mig själv bättre med.

Så mycket möjligt att det här ämnet spelar liksom på rätt/fel strängar eller vad man säger i mig. Jag är en sucker för ledsna män helt enkelt...kanske som andra känner för ledsna bebisar att de bara vill lyfta upp den och krama få den att sluta gråta få den att le göra det bra igen...jag vet inte.

Det är närheten i vardagen som skapar intimiteten, vilket är ett måste om det sexuella ska fungera under lång tid.

Det är inte att ställa upp på det ena eller andra utan ett samspel mellan två jämbördiga parter.

Min särbo är en mycket klok kvinna. Hon är i klimakteriet och har svårt för att "gå igång" 
När vi träffades hade vi som alla andra vår "kanin-period" då vi knullade inne och utomhus. Det trappades ner till iofs bra sex vid läggdax. 
I dag tar vi det som det kommer, vill vi så händer det helt enkelt.
Är inte helt enkelt att gå från nyförälskad till klimakterium på så kort tid men .... får funka för att vi tycker om varandra.

Vi har varit tillsammans i över 35 år.
Vårt sexliv dog 2016 då hen valde att vara otrogen. Det var så mycket mer som hände också, men jag valde att vänta på att hen skulle bli sig själv igen. Men det hände aldrig. Vi har inget riktigt förhållande enligt mig. Ingen närhet, ömhet. Och inget sex. Jag har väntat på att min partner ska säga något, önska något eller visa att hen vill ha närhet och sex igen, men inget händer. Är ganska övertygad om att hen är otrogen igen. Jag har börjat göra planer för mig själv och våra barn utan hen. Ser vilka bostäder som finns att hyra, vad jag har råd med. Vårt gemensamma liv är stendött och jag har heller ingen vilja att väcka det till liv igen.

Hade en sambo-relation med mitt ex i 30 år. Efter 20 år så ville hon mindre och mindre. Till slut så hade vi bara sex 2 gånger per år. Fanns inte heller mycket intimitet och närhet i övrigt. Det här gjorde med tiden att min kärlek till henne svalnade och dog ut... det var som att leva med en rumskompis.
Jag försökte och försökte, men till slut gav jag upp... började söka vid sidan av och fick träffas massor med underbara tjejer. Fick återigen uppleva underbara sexuella äventyr och intimitet.
Idag lever jag med en ny kvinna som har samma behov av närhet och intimitet som mig... känns väldigt bra.

Man läser den ena berättelsen efter den andra om personer i liknande situation. Trist, men egentligen tror jag inte att vi är menade att vara tillsammans i hur många år som helst... tänker biologiskt. Vi är skapta för att ha en medellivslängd på 30-40 år, det var ett hårt liv för våra förfäder på savannen då vår ras uppstod. Jag tror att det kan vara en anledning.

Jag är en kvinna på 34 år och har varit tillsammans med min sambo i 7 år. Efter 3 år tillsammans blev jag gravid och sen dess har vi inte haft sex. Jag har tagit upp det med min sambo ett flertal gånger, men han skyller alltid på nåt. Vår son fyller strax 4 år och kommer nog aldrig få ett syskon.. 

Jag tycker att du tänker fel även om det är med goda avsikter från din sida. Vad du istället gör är att du ska ställa upp på något du inte vill för hans skull. Jag är man och skulle inte vilja att min fru bara ställer upp för min skull, det skulle kännas så fel. Men när den dagen kommer om den gör det för er så är nog det bästa ni kan göra att diskutera det tillsammans hur ni ska lösa det. Kan han klara sig helt utan sex, eller behöver han någon stimulans så att han får titta på porrfilm och tillfredställa sig själv när det finns behov. Du kanske kan hjälpa honom och runka honom om du inte vill ha penetrerande sex, men det förutsätter att du faktiskt vill det och inte bara ställer upp för hans skull. Om skillnaden i sexbehov mellan er är alldeles för stort kanske låta honom ligga men någon annan ibland. 
Oavsett vad ni väljer så måste det vara något ni båda är överens om. Förhållande är mycket om att lösa problem och utmaningar tillsammans och hitta något som funkar för båda även om det kan krävas en del kompromissande beroende på hur lika varandra man är.