Så, hur är det egentligen. Bryr ni er om antalet sexpartners era respektive har i bagaget? Och är det en deal breaker för ett förhållande?
Kommentera gärna också vad som skulle kunna vara den magiska gränsen om ni bryr er.
Jag har träffat två oskulder, vad jag vet. Jag var min sambos första. jag hade visserligen gjort det förr men var absolut inte erfaren och vi var unga, så det var inget konstigt. Men det blev aldrig bra mellan oss. Dels var jag aldrig tänd på honom på riktigt och han var helt ointresserad av min njutning. Hatade sex med honom och ställde oftast bara upp.
Sen troooor jag att en mycket yngre kille jag träffade förra året var det. Han var mycket skrytig när vi började prata med varandra (skulle ses enbart för sex) men när vi väl sågs var han mycket tonårsaktig och gav mig massor av sugmärken och var tafsig och när han väl skulle in kom han på två sekunder. Är inte ens säker på att han hann få in den. Hann iaf inte känna nåt 😂 och sen visste han inte hur han skulle ta hand om kondomen efteråt. Lät den dingla på snoppen till jag sa att han fick ta bort den och knyta ihop den.
Rent principiellt gör det mig inget om han är oskuld eller har få partners men om man är i min ålder och aldrig fått till det... nåt fel är det. Behöver absolut inte vara fel när man väl hamnar i säng men sen sociala biten fram till det.. nåt är det ju som saknas.
Men fy vilken deprimerande tråd jag har skapat.
Jag, kvinna (37 år) har levt hela mitt vuxna liv tillsammans med en partner utan att överhuvudtaget ta ett endaste snedsteg för att vänstra.
Min sambo var min andra sexpartner och vi blev ett par omkring 20 årsåldern. Vi var ett par i 15 år!
När det tog slut blev jag lite crazy. Vi hade knappt haft sex alls de sista åren och jag körde rätt hårt i dejtsvängen för att jag ville ha roligt, jag lärde mig uppskatta sex, jag var nyfiken och äventyrslysten. Fick ihop ganska många partners.
Har sen blivit jättekär och dumpad och vill inget hellre än träffa den stora kärleken som jag kan leva resten av mitt liv med.
Och nu menar ni att det inte går för att risken är för hög att jag skulle vara otrogen?!
Jag blir så jävla ledsen. Det handlar om ett år av mitt liv som jag utforskade min sexualitet under och nu är det kört att hitta en vettig partner.
Blir otroligt ledsen ☹️
Jag tror att det är vanligare att män som gjort karriär har haft fler sexpartners än långtidsarbetslösa män. Så ett tips för dom som vill träffa män med få tidiga sexpartners är att söka bland arbetslösa.
Jag tror att ett högt antal sexpartners göt det svårt att knyta an till en man sexuellt och sex riskerar bli kärlekslöst och mekaniskt. Är så tacksam att det inte blivit så för mig.
Jag tror även antalet sexpartners och sjuka destruktiva saker som gangbangs, bli utlånad, dp och fisting riskerar riskerar att göra att romantiskt sex med rätt man inte ger något. Jag är så tacksam att det inte blivit så för mig.
Jag tänkte ofta på det under och efter sådana saker att nu har jag förstört mig för rätt man i framtiden. Jag kommer inte uppskatta honom och han kommer inte älska mig, jag har förstört det. Är så tacksam att det inte blev så.
Vilket jävla dravel att antalet sexpartners skulle betyda att man inte har andra (förhoppningsvis) gemensamma intressen.
Snacka om att se trångsynt och att dra alla över en kam.
JA, jag tar åt mig för jag ser mig verkligen inte på det sättet som ni beskriver kvinnor som har ett högt body count.
Jag kan ju heller inte tala hur är det är för andra så kan vi snälla vara överens om att det är individen som spelar roll?!
Hej hej,
Frågan gällde hur om hur många sexpartners någon totalt har haft spelar någon roll.
Har man deltagit i orgier/gruppsex osv så ökar ju siffran per automatik.
Men det är fritt fram att tolka frågan och svara det man känner för.
Väcker den här till liv igen och har en följdfråga;
Ni som tycker att er partners antal sexpartners spelar någon roll - lever ni själv efter samma moral?
Och, gäller det enbart för förhållanden eller är ett enstaka ligg en annan sak? (Tänk madonna-whore complex för båda könen)