Rädd för att inte klara av det.

Hej!
Jag känner att jag vill höra lite opartiska perspektiv på min situation.

Jag har tre barn som är 9+ år.
Har sjukersättning på heltid pga psykisk ohälsa.
Jag blev oplanerad gravid, vi skyddade oss med p-piller.

Nu är jag fruktansvärt kluven. Jag vill inte göra abort, men är så rädd för att få ett till barn. Det pendlar mellan en känsla av att det kommer gå bra och att jag kommer klara detta, till en rädsla för att börja om, hur ska jag orka med en bebis och hur kommer livet att ändra sig med ett barn till...

Jag vet verkligen inte hur jag ska tänka! Jag vet att jag alltid mår sämre när jag är gravid, speciellt de första månaderna med alla hormoner osv.

Men är det normalt att vara så rädd och osäker, men ändå glad på något vis?

Jag har sjukersättning då jag är bipolär, har dock varit relativt stabil det senaste året med rätt mediciner.
Är rädd att en omställning i livet ska trigga igång en djup depression.

Jag och pappan bor tillsammans. Han är lika kluven som jag, men han är också rädd för hur en graviditet och litet barn ska påverka mig psykiskt. Det är just detta som gör mig så förbannat kluven! Jag kanske mår hur bra som helst och allt flyter på bra, eller så blir allt kaos.

Varför jag är så motvillig till abort är ju just för att jag inte vet vad jag vill och rädd att jag ska göra något förhastat och ångra mig djupt. Jag är nu 34 år och detta känns också som sista rycket, för det blir inte på frågan att planera för ett till barn senare.

Rädd för att inte klara av det.

INNEHÅLL