Inlägg från: Anonym (L) |Visa alla inlägg
  • Anonym (L)

    5:e missfallet, hur orkar man?

    Usch så tungt, jag beklagar verkligen. Vi har också precis fått bekräftat vårt femte missfall/MA och ska påbörja cytotec-behandling imorgon. Sekunderna på ultraljuden när dom inte hittat några hjärtslag är vidriga. Vi har ingen riktig strategi för att orka, men tar en dag i taget. Jag tycker det är svårt att inte börja hoppas när man får det där plusset, denna gången tog ändå väldigt hårt trots att vi varit här förr. 


    Vi har gjort utredning som visat på ökad risk för blodpropppar, så det medicineras jag för + har ätit progesteron denna graviditet, dock utan positiv utgång tyvärr. Min läkare är dock fortsatt ?optimistisk?, och menar att de allra flesta som orkar fortsätta försöka får ett barn, och att det är positivt att bli gravid för varje graviditet är ändå en chans till ett barn. 

  • Anonym (L)
    Rosen3 skrev 2024-04-23 13:32:51 följande:

    Åh detsamma till dig, det är verkligen så jobbigt. Ja, man hoppas ju så vid varje plus och man blir besviken när det blir missfall igen och igen. 


    Okej, ja man får väl kämpa på. Har inte så stora val än att försöka igen <3 Tack för att du delar med dig så att det känns mindre ensamt. 


    Ja visst är det. Och man vill ju ändå få hoppas och glädjas. Jag blir ändå lite mer hoppfull pga min läkares inställning, att bli peppad att fortsätta orka försöka. Jag hoppas så att man sitter där om något år fram med ett lyckligt slut. 


    Har ni fått göra någon utredning? 

  • Anonym (L)
    Rosen3 skrev 2024-08-16 09:33:33 följande:

    Fått ytterligare ett missfall nu, så 6 totalt. Någon som blivit hjälpt av intralipiddropp?

    Blir så ledsen och mitt hopp bara sjunker. 


    Hej igen. Usch vad tungt, så orättvist ❤️ 


    Vi har ju haft 5 missfall sedan tidigare, just nu är jag tidigt gravid igen men utan några större förhoppningar tyvärr att det ska gå vägen? oron är ju konstant. Denna gången har jag testat att äta Prednisolon (kortison), vi får helt enkelt se om det kan hjälpa oss. Tar även Fragmin för ökad risk för blodproppar och cyklogest. 


    Jag har också börjat kolla upp Intralipiddropp. Det känns som det sista vi har kvar att testa. Har du bokat någon provtagning? jag funderar på att göra det nu om detta inte går vägen. Har kollar på Fertilitetplus i Stockhoöm, göra test där och sen kunna få dropp i Göteborg. 

  • Anonym (L)
    Rosen3 skrev 2024-10-30 17:22:27 följande:

    Jaa känns verkligen orättvist :(
    Åh! Håller alla tummarna för dig <3 Vilken vecka är du i?
    Hur hög dos Prednisolon äter du? Fick du utskrivet av läkare? 


    Vi har tagit en paus nu men tänkte kontakta Fertilitetplus om några månader när vi är redo igen. Funderar på att käka fler vitaminer (både jag och mannen) fram tills dess. Äter du några vitaminer?


    Verkligen :( Tack. Det är början av vecka 7 nu. Har inte fått det utskrivet av läkare, utan vi köpte receptfritt när vi var i Spanien under hösten. Det känns fel att ?experimentera själva? men samtidigt vill jag verkligen se om det kan hjälpa oss för inget annat verkar ju fungera och det känns rätt hopplöst. Jag har tagit 15 mg/dag? 

    Det låter som en bra plan ju. Då gör man ialf något annorlunda än innan. Ja, jag äter massa haha. Zink, magnesium, selen, B,D,E-vitamin och folsyra. Vad tar du? 

    Ibland kan jag känna mig knäpp som vill testa massa ?alternativa? behandlingar som inte är vetenskapligt bevisade att fungera men ibland känns det så självklart att vi borde prova allt. Det är verkligen en balansgång som är svårt tycker jag. 
  • Anonym (L)
    Rosen3 skrev 2024-10-31 09:35:20 följande:

    Håller tummarna! Du får gärna återkoppla här hur det går :) Förstår! Gjorde exakt samma när jag testade Prednisolon förra gången, men funkade inte för mig ändå, åt dock 10 mg från plus. Började du äta det via plus eller innan? Har du bokat in något ultraljud?

    Precis! Dock har jag ätit prenatal Multivitamin innan (Thorne som sägs vara bra och innehåller det mesta) men osäker på om det innehåller tillräcklig mängd. Får jämföra lite. 


    Håller med, men samtidigt i denna situation är med redo att testa nästan vad som helst utanför det vanliga inom vården. Man blir trött på alla som inte förstår, och dem hade säkert gjort likadant :)


    Det gör jag :) Jag började äta vid ägglossning, och började med 10mg och sen någon vecka efter pluset så ökade jag till 15mg. Har ett bokat UL om 2 veckor, då är det vecka 9. Jag är inskriven på spec-MVC (pga ökad risk för blodproppar, inte upprepade missfall), så ska göra ultraljudet där. Nästan alla tidigare missfall har upptäckts på ultraljud så det är en stressande situation. Både vill att tiden ska gå snabbt dit men blir stressad av bara tanken. 


    Verkligen! Känner mig ändå lite hoppfull att det ialf finns behandling i Sverige (Fertilitetplus) om man vill testa. Och försöker tänka positivt men det är såklart inte lätt. Vår läkare där vi gjort utredning menar ändå att det gäller att orka fortsätta försöka, för tillslut bör det fungera men ja, det är så svårt. 

    Var bor ni? Har ni fått bra hjälp av någon läkare? Jag tycker man hamnar lite i ett ingenmansland i vården, det är svårt att få hjälp och rätt hjälp, och någon som liksom följer ens resa kontinuenligt. 

  • Anonym (L)
    Rosen3 skrev 2024-10-31 11:27:34 följande:

    Okej, det är ju bra! Hoppas att det funkar!

    Ja, man får testa en del samtidigt som man ju inte vet om det funkar ändå tillsist och vad som egentligen var problemet. Vet inte hur mycket pengar man orkar lägga oxå och på vilka saker. 


    Vi bor i Göteborg men tycker ändå vi fått dåligt hjälp och stöd i detta. Ingen som riktigt följer upp en som du säger. Vart bor ni?


    Nej precis, det finns ju mängder av olika saker att testa men ändå ingen orsak till varför det inte går.. 

    Vi bor också i Gbg. Har ändå fått bra hjälp av en klinik i Gårda, men inte riktigt något kontinuerligt efter att utredningen är klar. 


    Har en kompis som gått igenom ungefär samma, 4 missfall på rad men nu har dom fått sin dotter. Det ger ju ändå hopp :) Önskar er all lycka till, håller tummarna att det går vägen nästa gång. 

  • Anonym (L)
    Rosen3 skrev 2024-11-01 12:16:00 följande:

    Jaa precis!

    Känner oxå att man får hjälp men efter utredningen sedan tar det slut. 


    Ja, älskar solskenshistorier, det ger verkligen hopp. Det är mer när man börjar få upp mot 6 missfall som det känns som det är färre som lyckas :( Men det gäller att bara våga fortsätta. 


    Ja, hade så önskat att det fanns någon annan typ av vård där man fick uppföljning och stöttning. Nu kan jag känns mig helt handfallen i vem jag ens ska kontakta om det är frågor eller vad man kan göra mer. 

    Verkligen. Önskar så mycket att man själv får vara den där himla solskenshistorian någon gång. Håller tummarna för oss Båda. Om denna graviditet inte skulle gå vägen så vill jag ändå fortsätta försöka, min sambo känner annorlunda och vet inte hur länge han orkar. Jag förstår honom fast ändå verkligen inte. Det är svårt. 

  • Anonym (L)
    Rosen3 skrev 2024-11-11 20:00:09 följande:

    Precis! Hade verkligen behövts. 


    Håller med! Man vill verkligen lyckas, man är värd det. Känner lite likadant med min sambo, vet inte heller hur länge han orkar till.


    Verkligen. 


    Har ni pratat om det du och din sambo? Tycker det är svårt och jag känner mig stressad att detta kanske är ?sista försöket?. Så mycket känslor att gå igenom detta, på alla nöjliga olika sätt. 

  • Anonym (L)
    Rosen3 skrev 2024-11-13 20:25:59 följande:

    Vi var väl pratat om det lite grann, vad som händer om vi inte lyckas. Men samtidigt känner jag att vi inte är där ännu. Det enda vi vet är att vi vill vara tillsammans. 


    Vi har tagit en paus nu på några månader och jag tror att det gör oss gott, att man då orkar sedan igen. Förstår precis vad du känner. Har ni pratat om det?


    Ja, samma här. Jag tycker det är jobbigt att prata om, och vi är inte där än. Men det kan oroa mig att vi kanske vill/orkar olika mycket, men försöker att inte hamna där för mycket i tankarna (även om det är svårt ibland såklart). 

    Det låter sunt att få en paus och hitta orken, det tar verkligen på en att vara i detta. Och kunna börja sen igen med ny kraft :) Jag tror det är svårt för dom som inte själva gått igenom det att kunna förstå. 


    Vi var på vårt ultraljud igår och fick se hjärtslag. Kan knappt förstå det. Är fortsatt väldigt orolig men försöker landa i att just nu ser det bra ut. Och vara förstående mot mig själv att det inte är konstigt att oron gnager i en.  

Svar på tråden 5:e missfallet, hur orkar man?