Storasyskon som hindrar oss att klä på småsyskon

Nu pratar du egentligen om två olika saker . Att din sambo är mer känslostyrd har väl ingenting att göra med problematiken kring att inte lillasyster får bli påklädd? Eller missförstår jag något? 

Varför hindrar storasyster detta är min första fråga? Vad säger hon själv? Tycker hon inte om när lillasyster är ledsen eller vad reagerar hon på?  Vill hon ha uppmärksamhet och saboterar? Hon är 5 år och borde kunna gå att resonera med . 
 
Vad gäller er som föräldrar så är ju själva föräldrarollen väldigt känslig att resonera kring och det är lätt hänt att man faktiskt tar det oerhört personligt när befogad kritik dyker upp. Behöver du diskutera sånt får du kanske lägga fokus på utifrån dig själv eller barnens perspektiv och bjuda in till problemlösning istället för kritik. "Jag blir bekymrad när jag ser vår dotter göra så här, det fungerar inte när hela familjen blir upprörd,  hjälp mig här att hitta en bra lösning som vi alla mår bra av"... - är ett exempel på hur det kan låta istället för ren kritik. 
Sen är det ju så att en gyllene medelväg alltid är det bättre alternativet än att försöka förklara sin ståndpunkt som den enda rätta vägen. Ibland är känslor bättre än att vara rationell och Ibland är det tvärtom beroende på situationen.  

Jag är mer som du och försöker vara konsekvent. Man kan inte köra en låt-gå mentalitet med barn för de har inga verktyg att avgöra när det funkar och när det inte funkar. Med äldre barn kan man skoja lite och låtsas att man är "busig" när man gör avsteg från rutiner och det som är känt för barnet. Men med små barn måste man försöka vara konsekvent. Särskilt när det annars bidrar till problem likt de du beskriver.

Skulle man kunna avleda femåringen med något? Antingen så att hen fortsätter med sin lek eller sitt pyssel tills den lilla är påklädd och klar och sitter med sele i vagn till exempel? Eller kan hen klä på sig först och vänta ute på gården?
Alternativt att man försöker locka fram det äldre syskonets vilja att framstå som just äldre och hjälpa till? Det är väl vad jag konkret kommer på.

Vi försöker att inte klampa in i den aktuella situationen när det händer, men varken jag eller min man är främmande för att ta upp det som hänt vid ett senare tillfälle och prata igenom det. Att tillsammans gå en föräldrakurs typ ABC eller KOMET via kommunen eller BVC är också ett tips eftersom man då får exakt samma information. 

Det är väl olika saker men jag bedömer att de sitter ihop. Vår 5-åring är som hon är för att min sambo inte sätter gränser eller ens vill prata om hur vi sätter gränser.

Storasystem tycker att vi är elaka mot lillasyster för att vi sätter på henne kläder när hon protesterar. Men ska de komma i tid till förskolan så lär de ju ha kläder på sig.

Jag har försökt kommunicera ungefär som du beskriver. Men sen kommer vi till vad vi kan göra bättre och då tycker inte hon att hon kan göra något bättre. Försöker jag ta upp vad BVC eller någon annan sakkunnig skriver eller säger så möts jag bara av: "jag känner våra barn bättre än vad de gör", "det känns rätt för mig", "jag orkar inte bråka med barnen på morgonen, så då gör jag som de vill", "jag och X (5-åringen) bråkar mycket och jag låter inte henne vinna", osv.

Men det blir lite motsägelsefullt när hon låter dem vinna på morgonen. Sen får de inte alltid vinna men det beror mycket på att jag klär på barnen oavsett om de vill det eller ej. Men jag kan inte ta barnen varje morgon pga mitt arbete. Den inkonsekvensen att de ibland inte behöver klä på sig inom en viss tid och ibland behöver det tror jag inte är bra. 

Sen ser jag själv hur 5-åringen vinner lite hela tiden i andra sammanhang där min sambo tror att hon själv vunnit. När det blir bråk så ger sig min sambo inte direkt men efter en stund så ger hon egentligen efter.

Sen är det för lite beslut från oss föräldrar. Det är ofta att barnen tillfrågas när det kommer till vad vi ska göra, vad vi ska äta, vad de ska ha på sig, osv. Begränsade val kan vara ok men ofta är det inte det. Det blir "vad ska du ha för kläder idag?" istället för "Vill du ha de blåa eller de röda byxorna?"

Enligt en barnpsykolog jag pratat med är det inte bra att låta barnen få öppna frågor i många sammanhang eller låta dem ta för många beslut i den åldern.

Det är en bra reflektion! Ge inte barn fler än två alternativ. Och ställ inte ens frågan om marginalerna är små.
Dvs har vi inte råd/möjlighet/tid att åka till badhuset så fråga inte barnet "vad vill du göra idag". Hen svarar badhuset och sen blir det nej. 

Jag håller inte med dig i resonemanget om att det är viktigt vem som vinner av er femåring och din sambo. Det är så lätt att hamna i fällan att se allt som en fight som en ska vinna och en ska förlora.

Ett bra sätt att se det på är att ert barn ritar en linje i sanden, men istället för att som förälder stå kvar på den ena sidan så tar du ett kliv över till barnets sida och tittar därifrån på problemet och på hur ni, barnet och föräldern tillsammans, ska kunna lösa det.

Sedan är det förstås ett problem om din sambo inte kan klä på barnen och få iväg dem till förskolan i tid. Mitt bästa tips på påklädningsproblem för toddlare är att ge mig själv extra tid - så många gånger löser sig allt om jag bara ställer klockan 10 minuter tidigare. Ett annat tips är att ta med barnet och alla kläderna in i ett tråkigt rum utan distraktioner (badrummet eller hallen tex) och stänga dörren. Sedan sätter man sig med ryggen mot dörren och är den enda showen i stan. Med mitt fulla fokus och all min charm och utan distraktioner så har man en mycket större chans att få på kläderna snabbt och smidigt.

Sist men inte minst så tycker jag att det är bra och sunt att du och din sambo har lite olika attityder i ert föräldraskap. Ni kan komplettera varandra. Ibland behöver man någon som du, som får saker gjorda utan snack, och ibland så behöver man någon som tar sig tid att resonera och lirka. Om jag har lärt mig något som förälder så är det att barn växer och utvecklas och att det är svårt att hänga med som förälder ibland. Det som funkade förra veckan passar inte idag, Har man två föräldrar med lite olika angreppsvinklar så finns det en större chans att en av dem hittar rätt just den dagen.

Ibland går den äldre ut och leker på gården. Vi har en lekplats fem meter utanför ytterdörren. Men kanske ska prova det mer ofta.

Vi tar inte upp saker i situationen längre. Gjorde det ett tag men det blev aldrig bra. 

Vi hade kunnat gå någon sån kurs men det är opraktiska tider. Tycker det borde finnas som föreläsningar via nätet.

Tack för svaret!

Du har väl skrivit om era meningsskiljaktigheter tidigare?
I mina ögon är det fel att göra det till en fråga om att vinna, eller att anse att barn alltid ska lyda sina föräldrar blint och aldrig ifrågasätta, bara för att vi är vuxna. Barn är människor och bör behandlas som sådana. 

Givetvis finns det saker vuxna behöver bestämma, men jag syftar på principen att inte tolerera ifrågasättanden bara för att man är äldre. 

Om du inte är hemma, blir det upp till din fru att hitta strategier. 

Ifrågasätta är en sak. Att fysiskt ge sig på en förälder som redan kämpar med ett annat barn är en annan sak.

Barn är barn och inte vuxna och behöver därför behandlas efter deras ålder. Jag säger inte att barn alltid ska lyda. De kommer inte att göra det. Men som förälder ska man inte ge sig när barnet testar gränser om det är så att gränsen är viktig.

För att barnen lättare ska lära sig så underlättar det att vi har gemensamma strategier. 

Antagligen en dum fråga, men har ni försökt att resonera med 5-åringen? En 5-åring är ju ändå rätt stor och borde kunna båda ta till sig och förklara enklare resonemang. Har ni frågat varför hon reagerar som hon gör? Och hållt med henne om att det gör ont i hjärtat när ett litet barn gråter eller att det är jobbigt när småbarn skriker? Ni kan förklara att det ofta är så det är, och att det inte är farligt. 

Ni skulle också kunna involvera storasyster i att klä på småsyskonet. Be henne hjälpa till. Få henne att känna sig stor och viktig. 

Funkar inte det så kan ni kanske, beroende på hur ni bor, först klä på femåringen och låte henne gå ut och vänta i trädgården eller på gården medan ni klär på den minsta. 

 

Jag tycker det var jätte bra idé som någon hade här innan, att storasyster hjälper till. Det kanske vore kul för lillasyster med. 😊 
Hur gammal är lillasyster? 2 av mina barn lärde sig klä på sig när dom var 1,5 år. Barn lär sig fort. Ni kan träna på lediga dagar. Ge henne mycket beröm när hon lyckas.

Ingen orsak! Vår kommun löste det exemplariskt i samarbete med BVC genom att ha dessa kurser på öppna förskolan där en av pedagogerna tog hand om barnen. Det var win win och guld värt. Barnen kände henne eftersom vi varit mycket där under ledigheterna. Kanske något att tipsa er kommun/BVC om?

Jag tycker det är rätt tråkig att du skriver så negativt om ditt barns beteende. För egentligen är det ju underbart, det hon gör - hon vill skydda sin lillasyster för hon tycker ni är elaka mot henne! Det är ju underbart att hon känner med sin syster, älskar henne och vill hjälpa henne!

Visst är det jobbigt när man ska iväg, men du borde ändå tänka på det positiva i det hela och utgår från det. Femåringen är ju inte bråkig. Prata med henne i förväg om varför ni klä på lillasystern och fråga om hon vill hjälpa till med påkläddningen så att systern har det fint och varmt och slipper frysa. Ni kan ju även fråga henne om tipps om vad hon tror hur ni kan göra så att lillasystern inte spreta emot. Hon kanske ha jättebre ideer.

Förutom det: om lillasystern är i trotsåldern eller äldre skulle jag föreslå att ni sluta bråka om sånt som påkläddning. Låt henne vara - hon kommer att märka när hon är kalt och kommer att ta på sig kläder frivilligt, när inte gör det till en maktkamp.

Det är inte ett bra beteende eftersom hon inte respekterar oss som föräldrar.

Sen är hon visst bråkig. Hon är fysisk. Hon sliter och ibland slåss hon.

Om vi ska låta henne vara så blir det blöja till förskolan. Vet de som fått en orosanmälan hos soc för sånt.