Vem ska köpa kläder?

Gör verkligen mamman det? När dom varnar för ordentligt snöväder och skickar barnet till pappan i tunn fleese, foppatofflor oh tunna mjukisbyxor? Hade mamman tagit fullt ansvar hade hon skickat med kläder efter väder, ombyten och kläder ifall de ska vara ute. Även om man kan tycka att pappan borde ha något extra hemma så är det barnet som blir lidande när det inte finns. Som förälder ska man göra det bästa för sina barn. Mamman vet om att pappan inte har extrakläder hemma, då läter det för mig orimligt att inte mamman skickar med det som behövs

Kan vara så att TS skapade tråden för att få medhåll. Sen får man inte dom svar man önskat och då tummar ner. Tycker det är jättebra när man faktiskt kan hänvisa till en lag. Lagen tar ingen hänsyn till enskilda individers tyckande så då blir svaret rättvist och rakt. 

Fast dina svar tyder på att du inte tycker om svaren du får.

Personligen bryr jag mig inte ett skit om vem som tummar ner mina inlägg, men det är lite omoget beteende när inlägget refererar till en lag.

Varför betalar han underhåll till dig om han har barnet 4-5 dagar i veckan? När du dessutom säger att du tjänar mer.

Kanske sover han Inte där?

Det är inte din sak att avgöra om han blir "illa behandlad". Du är i en sådan position där barnet kan läsa av dina reaktioner, och det kan vara så att barnet överdriver för att det verkar göra dig glad. Du kan läsa på om lojalitetskonflikter hos barn också.

Jag menar inte att det absolut är så - jag har inte observerat dig med ditt barn. Men det jag vet är att det aldrig, aldrig, aldrig ska vara så att en mamma låter ett 7-åringt barn ställa in en träff med sin pappa för att "hen inte vill". 

Brister pappan i föräldraförmåga och umgänget bör minskas, ja, då hör man av sig till PROFFS. 

Du är inget proffs. Du ser kanske bara det du vill se. 

Det är sådana saker som du gör nu som snabbt eskalerar. Och jag tycker redan nu att det låter som du umgängessaboterar.

7 dagar varannan vecka kanske inte är orimligt? 

Det låter lite som att det är du själv som bestämmer umgängesschemat? 

Jag skulle nog fokusera - även om du itne vill diskutera en utökning av umgängesrätten - på barnets upplevelse. Upplever barnet att du låter honom välja bu eller bä till umgänge med pappan beroende på sonens humör/intryck för stunden, då tycker jag (och andra här, vad det verkar) att du inte riktigt följer hur lagen är menad att tillämpas...

Förtydligande: Om barnet haft en 'träff' med sin pappa på en tisdag tex, men du och barnet bestämmer att nej, den här gången skippar vi det för pappa har varit dum, tja, då har du ju itne verkat för att umgänget skett "så långt som möjligt", eftersom en tisdagsträff hade varit möjligt. 

Barnets föräldrar har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med så långt möjligt tillgodoses

Hur skall andra kunna veta att det handlade om timmar per gång när du aldrig skrev det?

Du kan ju inte bara ta för givet att andra skall bara "fatta".

Att en tillsägelse om en skitsak från en förälder (som barnet träffar så ofta) leder till att det inte vill åka dit skulle göra mig orolig. 

Varfor har inte barnet som är 6-7 år gammal sovit en natt hos pappa?