Vem ska köpa kläder?

Han kan väl isåfall svara dig på samma sätt? Han begär inte mycket - bara att du ska köpa ett par extrabyxor för max 150 spänn!

Tyvärr är kläder ditt ansvar, om du är boendeförälder och tar emot underhåll.

Mitt tips till dig är att sätta barnens bästa först, alltid. Att säga till pappan att ok, jag ska ta med barnens kläder till dig. Du kan lägga till DE SKA OCKSÅ MED TILLBAKA TILL MIG; och det är definitivt hans sak att sköta.

Tyvärr kan du itne "straffa" honom genom att vägra packa saker åt barnet även om han sedan glömmer att packa tillbaka... För det är i så fall BARNET du straffar. DET är en sak som de flesta skilsmässomammor verkar ha svårt att greppa - att de MÅSTE acceptera pappans bristfällighet, och samarbeta och sätta barnet först iallafall. Ditt barn kommer tacka dig en dag!

Det är tufft för dig, men hör till skilsmässoföräldrarollen... Du kan skicka med en lista åt honom, på vad du lämnat med och förväntar dig få tillbaka. Personligen skulle jag köpa en billigare extra-uppsättning...

Mitt ex höll alltid på att bråka. En gång bad jag henne, typ 4 dagar i förväg, packa med gympaskor eftersom vi skulle spela fotboll med ett gäng kompisar. Jag skulle plocka upp barnen från dagis - de hade regnstövlar på sig! De var de enda barnen på dagis med regnstövlar, eftersom det var en solig dag tidigt i juni typ. Inte skulle det regna den helgen heller. Hon ville bara bråka och jävlas.

Idag är mina barn tonåringar och bor mest hos mig. Gissa varför? Jo, för att det blev väldigt tydligt för dem vilken förälder som satte deras bästa först, och vem som skapade onödiga konflikter. Gång på gång. 

Mitt tips till dig är att sluta tänka på ditt ex, och fokusera på barnen. Om de inte bor hos honom halvtid och du tar emot underhåll, så finns det stipulerat vad som gäller. Han kommer säkerligen ha attityden att han har "fullgjort sin försörjningsplikt" iom underhållet. Det du kan göra är att se till att underhållet är RÄTT UTRÄKNAT (finns räknesnurror för det), så att han betalar extra om de har dyra hobbyer senare osv.

Annat än det, så kommer du själv och barnen må bästa av att du helt enkelt tänker "jag ska köpa allt det som barnen behöver, alla dagar om året". Tror det enda undantaget är mat och hygien på pappans dagar, och såklart aktiviteter som pappan själv väljer att ta sig an, typ bio.  

Du behöver inte köpa dubbla uppsättningar, om du har en mogen dialog med pappan och gör klart vad som är kritiskt och MÅSTE med tillbaka varje gång.

Lycka till! Tänk på barnet!

Skicka med ett extrabyte vanliga kläder som alltid finns hos pappan, köp begagnat.

Packa en väska med ytterkläder utifrån vädret som sonen får ta med sig till och från pappan när han ska dit. Används de inte så ligger de ju orörda i väskan, han kanske glömmer ta med väskan tillbaka i början men han lär sig nog snabbt, han är väl van att ha med sig väska till och från förskolan/förskoleklass/skola?

Har en kompis där pappan inte har vårdnad, betalar underhåll och träffar barnen regelbundet, hon köper alla kläder och ser till att det även finns hos pappan. Han är något av en slarver så hon har fått ta större ansvar för sånt, plus att hon har ju barnbidraget och underhållet. Barnen, lågstadieåldern, brukar ha bättre koll än pappan på vad som ska med till mamma.

Jag tror att den enklaste och billigaste lösningen för dig är att köpa en uppsättning secondhand kläder som ska vara hos pappan. Då behöver du ju inte krångla med att ta med några extra påsar eller väskor med kläder och du behöver bara tvätta det som barnet har på sig.

Ett tips är att ta ett kort på ert barn innan varje överlämning och skicka över det till pappan. Då har ni båda en påminnelse om exakt vad barnet har på sig och vad som ska med hem till dig igen.

Håller pappan på och krångla till det genom att bli sur så strunta i det för det är hans problem. Gör det så lätt för er båda som möjligt och lev sedan ditt liv väl - det är den bästa hämnden.

Hur kommer det sig att han bara behöve köpa byxor men du bygger upp ett problem att ta med jacka, byxor, mössa, vantar och skor (!)? 

Ett par jeans löser ju inte problemet om han fortfarande inte har med sig jacka. 

Om han tjänar mera än du kan det vara värt att ta det via tingsrätten och få det korrekt uträknat...

Om inte du klär på barnet ytterkläder så är det självklart att barnet och pappan inte kan gå ut. Förstår inte du det? 

Ända lösningen för dig är att börja klä på ditt barn lämpliga utekläder till aktuellt väder. Precis som normala föräldrar gör innan de skickar barnet till andre föräldern, far-, morföräldrar, förskola/skola eller barnvakt, oberoende av varför aktiviteter som är planerade. 

Nej, jag inte ute efter att bråka. Jag dig en lösning på ditt problem.
 

4800kr i månaden? Var? Hur kan en 6-åring kosta nästan 10000kr i månaden? Du lägger den andra hälften antar jag?

Du måste hitta en metod för att klara av det där, låter inte sunt att du och barnet ska påverkas av att pappan "blir sur".

På vilket sätt yttrar det sig? Sura sms? Ha ett standardsvar redo typ "Jag sätter vårt barns bästa först, alltid, och hoppas att du gör det också. Givetvis innebär detta att (XXX, tex "att hennes kläder är där hon är, så att hon inte fryser"). Vi är båda hennes föräldrar, och måste båda ta ansvar. Detta är inte en attack mot dig, och ingen anledning för dig att bli förargad, det hoppas jag du förstår. Tack för att du sätter Xxxs bästa i första rummet! Passar det att (xxx. tex "du lämnar sakerna som du glömde hos mig ikväll?"). 

Sedan upprepar du bara om nödvändigt "Jag förstår att det känns jobbigt för dig. Jag hoppas ändå att du sätter "Kerstins" bästa först också i det här fallet! Hon är ju bara xx år gammal, så hon kan ju inte själv ta ansvar för att (xxx "packa med sina saker"), utan det måste ju vi föräldrar göra."

copy/paste, copy/paste!

Och bli inte upprörd själv! 

Jag tror EPICF menar att du måste ändå möjliggöra för pappan att kunna gå ut. Du behöver kanske itne packa med klätterutrustning om du inte vet att de ska ut och klättra liksom, men ytterkläder hör nog till normal packning? 

Annars kan en socialsekreterare en dag säga att det du gjort är umgängessabotage - för att du itne packat ner ytterkläder så har itne pappan kunnat ta ut barnet. Då är det bara ditt ord som säger att pappan "vägrar" - medans han kan peka på att du inte packat ytterkläder, vilket låter helt galet....