• EpicF

    Vem ska köpa kläder?

    olof 45: Jag håller helt med. Därav skrev jag att ja "kan" köpa kläder. Men ts ska fortfarande ta på/skicka med barnet lämpliga ytterkläder. 

    Just nu gör hon problem att ett icke-problem och skapar en onödig konflikt. 

  • EpicF
    Anonym (Emsie) skrev 2024-04-03 10:39:49 följande:

    Fast ni som anser att pappan gjort sin plikt genom att betala underhåll:

    Mina barns pappa har betalat genom FK. Han har knappt jobbat i sitt liv så det är skattebetalarna som står för det mesta.

    Om jag ser till underhållet, min del och barnbidrag/studiebidrag genom åren har betalat för det nödvändiga, har mitt ansvar (och glädje!) också varit:

    Väcka på morgonen, se till att de kommer till skolan, handla och laga all mat och lärt dem laga mat, tvättat alla kläder, städat deras rum och lärt dem städa, uppfostrat, kammat hår, badat dem och lärt dem hygien, läst läxor, åkt på resor, fixat och följt med på fritidsaktiviteter, tagit dem till tandläkaren, tagit dem till doktorn, köpt födelsedagspresenter och julklappar, fixat ett sparande, hållt kontakten med släkten, kramat, tröstat, pussat, hjälpt dem med bekymmer, vi har lekt och busat och skrattat och gråtit tillsammans.

    Men visst, detta överväger ju inte att pappan faaaktiskt betalar underhåll! Bara man betalar underhåll har man gjort sitt. Yep. Då ska man ju inte behöva göra nåt extra, som tex be en mamma om att skicka med en jacka, eller köpa en själv! Det är ju att gå för långt! Ansvaret slutar med underhållet, punkt.


    Man har gjort sitt till barnets försörjning enligt lagen. Vilket är det folk går efter. 

    Men ansvar över ett barn är långt mycket mer än att stå för försörjningen, oavsett om det är genom att betala underhåll eller med "egna" pengar. 
  • EpicF
    Anonym (Emsie) skrev 2024-04-03 10:39:49 följande:

    Fast ni som anser att pappan gjort sin plikt genom att betala underhåll:

    Mina barns pappa har betalat genom FK. Han har knappt jobbat i sitt liv så det är skattebetalarna som står för det mesta.

    Om jag ser till underhållet, min del och barnbidrag/studiebidrag genom åren har betalat för det nödvändiga, har mitt ansvar (och glädje!) också varit:

    Väcka på morgonen, se till att de kommer till skolan, handla och laga all mat och lärt dem laga mat, tvättat alla kläder, städat deras rum och lärt dem städa, uppfostrat, kammat hår, badat dem och lärt dem hygien, läst läxor, åkt på resor, fixat och följt med på fritidsaktiviteter, tagit dem till tandläkaren, tagit dem till doktorn, köpt födelsedagspresenter och julklappar, fixat ett sparande, hållt kontakten med släkten, kramat, tröstat, pussat, hjälpt dem med bekymmer, vi har lekt och busat och skrattat och gråtit tillsammans.

    Men visst, detta överväger ju inte att pappan faaaktiskt betalar underhåll! Bara man betalar underhåll har man gjort sitt. Yep. Då ska man ju inte behöva göra nåt extra, som tex be en mamma om att skicka med en jacka, eller köpa en själv! Det är ju att gå för långt! Ansvaret slutar med underhållet, punkt.


    Det blir umgängessabotage om man som mamma inte ser till att umgänget fungerar. En sådan sak som hände i ts barns fall är en bagatell och där ska ta stödja sitt barn till att ha umgänge med pappan istället för att bara godta att han inte vill. 

    Goda att ett barn inte vill till pappan är umgängessabotage. Och det är det även om barnet far illa hos pappan (då får man orosanmäla istället).  
  • EpicF
    olof 45 skrev 2024-04-03 12:43:07 följande:
    Jodå, det ingår faktiskt i hennes ansvar! Boendeföräldern ska arbeta för att främja en god relation med den förälder som barnet inte bor med!

    Säger som sagt bara att TS bara kan kontrollera sig själv, och göra det hon har ansvaret för på bra sätt. I detta fallet gjorde hon en inte-så-bra sak som ANTOG att pappan inte skulle gå ut med barnet. Hon antog FEL, och det fick tyvärr konsekvenser. Är det i huvdsak pappans ansvar? Ja. Men kunde mamman ha skött saken bättre? JA! Det är allt jag säger.
    Det står till och med I lagen. Föräldrabalken kap 6. paragraf 15. 

    www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/foraldrabalk-1949381_sfs-1949-381/
  • EpicF
    Anonym (Mamma) 
    Vilket var precis det jag skrev.... 

    Vilket är något du inte gör. 
  • EpicF
    Anonym (Mamma) skrev 2024-04-03 19:05:35 följande:
    Ursäkta, men jag är trots allt INTE en av de som tummat ner så ni kan ta era spekulationer någon annanstans och jag frågade inte efter medhåll utan om vad som vore rätt. Tack för din hjälpsamma input.
    Fast dina svar tyder på att du inte tycker om svaren du får.

    Personligen bryr jag mig inte ett skit om vem som tummar ner mina inlägg, men det är lite omoget beteende när inlägget refererar till en lag.
  • EpicF
    Hermis123 skrev 2024-04-05 16:18:22 följande:
    Om barnet vägrar får man inte tvinga den att gå till pappa!   Vad du säger här spelar ingen roll!
    Vilket faktiskt tyvärr är umgängessabotage 
  • EpicF
    Hermis123 skrev 2024-04-06 13:00:38 följande:
    Det är det inte, nan Får inte tvinga ett barndom vägrar till umgänge.  Men såklart kommer du och leker expert. Dom flesta har förstått att du har lösa skruvar ändå. Tänker inte ens svara Mer på dig, ingen borde det egentligen!!
    Det är umgängessabotage oavsett hur fel det är. Man ska tvinga men motivera och övertala barnet till umgänge med pappan eller den andra föräldern. 
    Det är inte jag som säger att det är umgängessabotage, utan lagen som säger det. 
    Lösa skruvar? Inte hos mig allefall. Du verkar ha ek del som sitter väldigt löst. 
  • EpicF
    Anonym (Mamma) skrev 2024-04-09 10:11:24 följande:
    Jag säger inte att han helt tvärsäkert gör det, det är svårt att veta var gränsen går. Det enda jag vet är att han ofta skäller högljutt på sonen och att sonen blir så pass ledsen att han ibland inte vill träffa sin pappa nästa gång (och inte på det där sur-tjuriga sättet som barn kan ha utan äkta ledsenhet). Det har gått så långt att han nyligen sa att han tror att hans pappa inte älskar honom.

    Min syn på pappan är tyvärr inte färgad av det han utsatte mig för, man ska bara inte tilltala barn på det där sättet titt som tätt. Han fattar inte själv att det kan uppfattas som aggressivt och högljutt när han höjer rösten, han har en väldigt stark röst så den går snabbt upp i sånt som kan bli rent skrämmande. Han viftar bara bort så snart jag försöker ta upp det, att det är sonen som överreagerar eller är sur och allt möjligt annat. Ingen vilja att stanna upp och ens titta på sig själv OM det skulle finnas något där.

    För övrigt i tråden, inte riktat just till dig, men försökte i helgen att fråga om de skulle ut och leka så jag skulle skicka med ytterkläder. Nej då, de skulle inte ut! Sonen kommer hem några timmar senare med förstörda skor, förstörda strumpor och smutsiga byxor. (Nej, jag har inte köpt någon extra uppsättning att ha hos pappan.)
    Borde inte ha lärt dig att man normalt alltid skickar med eller tar på barnet ytterkläder när de ska till den andra föräldern? 

    Hur gör du när barnet ska till skolan? Inga ytterkläder då heller, om de inte uttalat har sagt att de ska vara ute? 
Svar på tråden Vem ska köpa kläder?