Vem ska köpa kläder?

Som sagt, han kommer ALDRIG vinna en vårdnadstvist, och han skulle aldrig ens försöka oavsett.

Tack för det personliga påhoppet om ålder damen!! Jag är över 40 år så du kan ta dina förolämpningar och fundera på hur du behandlar andra!

Bara nyfiken på hur det är umgängessabotage att skicka sitt barn till pappan 4-5 dagar i veckan?

Om pappan velat hade de väl haft barnet varannan vecka med tanke på att pappan ändå hämtar sin son för några timmars umgänge så ofta.

Jag håller med alla som säger att barnet givetvis ska kläs efter väder när han åker iväg och det känns konstigt att ett så stort barn bråkar om skor och jacka såpass att det skickas iväg i foppatofflor och en tunn fleece-tröja.

Men ts har ju inte hindrat pappan från att hämta sonen och pappan borde vara fullt kapabel att köpa kläder själv ELLER när barnet kommer till bilen i tofflor och fleece, att gå in till ts och hämta skor och jacka eftersom han planerat att de ska vara ute.

Så umgängessabotage? Var?

Fast ni som anser att pappan gjort sin plikt genom att betala underhåll:

Mina barns pappa har betalat genom FK. Han har knappt jobbat i sitt liv så det är skattebetalarna som står för det mesta.

Om jag ser till underhållet, min del och barnbidrag/studiebidrag genom åren har betalat för det nödvändiga, har mitt ansvar (och glädje!) också varit:

Väcka på morgonen, se till att de kommer till skolan, handla och laga all mat och lärt dem laga mat, tvättat alla kläder, städat deras rum och lärt dem städa, uppfostrat, kammat hår, badat dem och lärt dem hygien, läst läxor, åkt på resor, fixat och följt med på fritidsaktiviteter, tagit dem till tandläkaren, tagit dem till doktorn, köpt födelsedagspresenter och julklappar, fixat ett sparande, hållt kontakten med släkten, kramat, tröstat, pussat, hjälpt dem med bekymmer, vi har lekt och busat och skrattat och gråtit tillsammans.

Men visst, detta överväger ju inte att pappan faaaktiskt betalar underhåll! Bara man betalar underhåll har man gjort sitt. Yep. Då ska man ju inte behöva göra nåt extra, som tex be en mamma om att skicka med en jacka, eller köpa en själv! Det är ju att gå för långt! Ansvaret slutar med underhållet, punkt.

Jag menar det faktum att pappans planerade utevistlese blev ju "saboterat" då barnet inte hade lämpliga kläder. Det blev till en situation som barnet upplevde negativt, och nu vill ta avstånd från sin pappa. Därmed har pappa-barn relationen tagit stryk, och det går att direkt härleda till att mamman inte tagit sitt ansvar med att förse barnet med lämpliuga kläder.

Sedan läste jag det som att mamman lite nonchalant skrev att "nu vill iten sonen åka till sin pappa på ett tag", som att det var ett ok val? kanske läser jag lite mellan raderna där, men mamman borde definitivt säga till barnet att det där var nu itne så farligt, och visst ska han träffa sin pappa! De ska bara se till så han har med sig bättre kläder nästa gång! 

Om hon stöder barnet i tyckandet att man kan "pausa" umgänget med pappan, så ÄR DET sabtage... Hon ska göra allt i sin makt att se till så umgänget sker och har de bästa förutsättningar för att bli bra!

Lll pappan var dock inte sådan när barnen föddes utan det kom senare, när de blev lite äldre. Men visst skulle jag ha siat in i framtiden, dumma mig.