Snälla säg att det är mig det är fel på

Hej! 

Jag håller på att bli galen på min sambo. Jag försöker verkligen acceptera och låta honom vara som han är men han gör det så omöjligt. Snälla säg att det är mig det är fel på. 

Vi har en 6 åring gemensamt och jag har en 16 åring och en 13 åring sedan tidigare. 

Igår skulle 13 åringen plocka in från diskmaskinen. Det blev trångt och hon valde att ändra om i skåpet för att det skulle bli lättare. Jag tyckte att det verkade bli bra men senare under kvällen var det tillbaka som det var innan. I morse när dottern skulle ta en tekopp upptäckte hon det och blev såklart besviken. För mig är det respektlöst att göra så. Han kanske kände sig överkörd och missnöjd men då får man väl prata eller? 

Igår morse var det bra mellan oss. Sen satte jag på en tvättmaskin medan han var på toa. När han kom ut var han förbannad. Han hade tydligen börjat fixa med tvätten men behövde gå på toa och skulle fortsätta efter. Jag visste inte det. Vi pratade knappt mer på hela dagen förutom hans ena försök som snabbt byttes ut mot att han var tyst igen. 

Vi åt kvällsmat och han sa knappt något vid matbordet (vilket han iofs inte brukar göra när de stora barnen är här). När han ätit klart dukade han av och satte sig i soffan. Vi andra spelade spel men han var inte med som vanligt. 

Snälla säg att det är mig det är fel på. Säg att det är något jag missat eller att jag inte förstår honom (vilket jag ju inte gör) för just nu tycker jag bara att han är helt knäpp i huvudet. 

En del av er kommer säkert svara att jag ska lämna och tanken har såklart slagit mig mer än tio gånger men det finns flera anledningar till att jag inte gjort det. Vi har såklart fina stunder också. Jag önskar verkligen att det finns andra sätt att se på det än att han är en idiot.