Anonym (Inte i början, senare kanske) skrev 2024-04-01 11:42:22 följande:
Är väl skillnad på att bli kär och attraherad av en person och då leva i förälskelse perioden men att efter flera år med vardagsliv och småbarns liv klaga på saker, en del väljer då att separera men en del fortsätter att vara tillsammans, kan vara både att det är lättare än att separera med barn, flytta osv eller att man klagar på vissa saker men ändå är nöjd med annat.
Det är väl inget konstigt att kärleken ändrar sig under flera år i ett förhållande, det betyder ju inte att man var kär när man träffades.
Nej jag tror att det absolut finns folk som bara tar någon och nöjer sig men de flesta tror jag är verkligen kära i dom som dom inleder förhållande med.
Att jag tror det är för att de flesta jag känner inte har haft svårt att hitta någon
och tar det slut blir dom kära på nytt.
Tror alla jag känner klagar ibland på situationer, inget är väl alltid på topp?
vore konstigt om inget någonsin var fel eller jobbigt när man lever i hop i vardagsliv med barn, om inget någonsin var fel då skulle jag reagera och verkligen tro att man mörkade något, vem lever i ett lycklig rosenrött förhållande hela tiden?
Den som säger det är nog inte ärlig. Ingen är perfekt så man kommer ju alltid
hitta saker hos sin partner man inte gillar trots att man älskar varandra.
Jag är med dig. Jag har aldrig hört någon uttrycka det som att de valt från början en partner utifrån good enough. Min man påstår sig veta mer, men säger inget mer om det, så jag famlar i det mörka med hur ovanligt/vanligt det är och varför man gör så, även om jag kan gissa på rätt friskt här kan jag vara helt ute och cykla. Krävs väl att de som från början gjort valet utifrån good enough är så snälla och berättar varför. Alla de jag känner, eller kanske mer korrekt tror mig känna, väljer partners de blir kära i, och någon man blir kär i är självklart ingen good enough utan the one.
