Gå isär

Hej!

Jag och min kille har varit ihop i snart 2 år. Vi har barn på varsitt håll och det har varit tuffa stunder.

Barnen har från bådas håll tagit energi men vi har stöttat varandra igenom så mycket.

Han har gjort mig ledsen ett antal gånger ibland strunt saker men oxå gått över en gräns. 

Han har mått dåligt ett tag känt att allt går emot honom jobb barn och även att han tycker att det är skit när han gör mig ledsen.

Men för 3 veckor sedan förändrades allt. Vi hade en hyfsat bra helg men ändå så hände något han från ingenstans sa att han inte visste om han var kär i mig längre jag var för svart eller vit i frågor han kände att han fick dåligt samvete pm han gjorde saker och inte jag. 

Han började ignorera mig var irriterad på mig om jag ställde frågor för han kunde inte svara på dem. Vi hade i stort sätt flyttat ihop men jag fick känna att vi intr borde vara där. Han ville inte prata. 

Vi skulle hålla ut så inte barnen skulle märka men det gjorde dem. När vi lämnat dem hade vi en diskussion hur vi skulle göra ? Han tyckte att vi skulle vara ifrån varandra ett tag och sakna varandra jag flyttade hem till min lägenhet som ej blivit såld. På torsdagen vart han så arg för att min familj erbjudit sig att hjälpa mig att flytta om så vart fallet. Han gjorde slut med mig och bar ut alla mina saker i hallen den kvällen. Jag flyttade hem allt och hämtade dem sista sakerna på söndagen. Han var besviken på mig och kände att jag högg honom i ryggen. Jag försökte förklara att jag kände mig sviken. Jag borde känna dem känslorna. Han har det tufft på flera fronter och känner inte igen sig själv. Jag försökte hitta saker hur vi skulle få det att funka och kämpa men inget ger han mig. 

3 veckor har nu gått. Jag har hamnat i en fruktansvärd ångest. Sorg och förtvivlan. Vi har gått igenom så mycket och jag har stöttat honom i allt. Och nu är jag som luft. 

Jag går sönder han vill ha paus jag kan inte leva i en paus.

I höstas gjorde han ett sånt övertramp att jag kände att jag inte visste om jag kunde förlåta honom men gjorde det för att jag älskar honom. 

Men jag får inte ens en chans att försöka få det att funka nu.

Han säger att han måate hitta sig själv.

Jag är trasig och vet inte hur jag ska ta mig ur detta. Jag har brutit ihop på jobbet fått samtal genom jobbet men jag hittar inte ut ur denna ångest. Sover knappt. 

Hjälp någon som kan ge mig tips och råd hur fasiken ska jag komma över detta? Jag älskar honom så men kan inte leva så här. Och är det så att han hamnat i en depression och inte är sig själv så vände jag honom ryggen. Men jag kan inte leva så här han vände mig ryggen och vill inte ha mig i sitt liv.