Järnbrist
Jag låg på strax över 130 i blodvärde när jag startade graviditeten (första kollen), började med järn i vecka 20 varannan dag, och i vecka 25 låg jag på 107. BM var inte orolig utan konstaterade att det var viktigt att jag tog tabletterna, jag började ändå med blutsaft som ett komplement. Nu i vecka 29 var jag på kontroll igen och har gått ner till 92. BM verkade mer orolig nu och har satt mig på att äta järn både morgon och kväll, men efter en vecka känner jag mig fortfarande rätt kass, är så trött och har lätt yrsel mest hela tiden. Känner mig typ lika trött som i början av grav och börjar också bli lite orolig att det inte ska vända. Förstår att det säkert inte är någon fara men känns lite jobbigt eftersom järnvärden är kända för att vara svåra att vända.
Någon som också haft järnvärden som inte varit toppen under graviditeten, vad har ni gjort? Fick ni det att vända själva eller blev ni tvungna att ta sprutor med järn på vårdcentral? Hur har ni mått, (än så länge är jag ändå en fungerande människa som klarar att vara trevlig och engagerad på jobbet, men som tyvärr inte har så mycket energi till annat), när gick gränsen för er för att känna att ni var fungerande? Behöver lite tips och pepp, är lite för trött för att tänka rationellt så det här blir liksom ett orosmoment som jag känner att jag inte riktigt pallar.