Lördag som eskalera

Är ju det som är grejen , vi ÄR nyförälskade. Och du har så rätt, jag har ingenting till mitt försvar. Men så mycket som jag skäms så vågar jag påstå ändå att det inte sker igen.

Ja kanske vi flytta ihop fort men vi hade 40 mil mellan oss och jag jobbar varannan helg därav det blev så

Jag håller helt med dig, visst han hade inte slagit tillbaka om han inte hade druckit så mycket men det ger mig ingen som helst rätt att ge mig på honom fysiskt. 
Han brukar dricka öl på helgen för han gillat öl och det har aldrig varit något problem förutom att jag har lite svårt med det då jag inte är van vid att ha någon som dricker mer än vid fester. Dock är det starka öl och han känner själv att det var en väldigt dålig idé att dricka så tidigt och det blev ändå en del öl så den biten har han själv sagt att han inte kommer att göra igen. Men att han ska sluta helt för att det blev såhär en gång är inget jag kommer begära. Hade det varit ett problem allmänt så vore det en annan sak. 
Vi har pratat väldigt mycket om denna händelsen just dagarna efteråt. Vi skäms väldigt båda två och jag förstår reaktionerna det blir här men då jag känner både mig själv och honom så blir det så fel att läsa att ni tycker vi är psyko och inte bra för varandra och allt annat. Detta är inte vi och att det hände en gång tycker jag inte ska lägga grunden för hela vårt förhållande. 

Handla mer om att han tycker städning är bottenlöst tråkigt men han insåg själv att det var en väldigt dålig idé så det lär inte upprepas igen.

Vi städa på ganska bra fram till klockan 14. Så kök och vardagsrum blev utan storstädning

Nä det har det inte. Det är jag som är ovan med att ha en man som vill dricka öl på kvällen, att jag är ovan gör det inte till något problem. 

Nä, vi bråkar inte. Har väl haft meningsskiljaktigheter men inte bråkat innan. Jag minns inte riktigt vad dispyten börja i men han blev sur över något jag sa, antar jag kommentera hans drickande för plötsligt skulle han hälla ut ölen och sen bara det gick utför. Så ja förmodligen lika omoget. Känner att jag har tagit mig en allvarlig funderare kring detta. Hur idiotiskt vi båda två betedde oss , hur mycket vi ångrar oss och vill ha det ogjort. Hur underbart vi har det annars. Självklart också tänkt i banor att om detta händer så kort inpå så känns det extra illa men också att om jag släpper oss för att det blev såhär en gång så släpper jag en man som förstår mig på ett sätt som ingen annan gjort. Som älskar mig på det viset jag vill och behöver att bli älskad på. Jag har funderat och avvägt och kommit till detta beslutet. Jag vill leva med honom och detta går aldrig någonsin under några som helst omständigheter upprepas igen, det har vi ett ansvar i båda och jag kommer göra min del och är övertygad om att han kommer göra detsamma.

Väldigt orättvist. Vi flytta ihop för där skiljde 40 mil mellan oss och jag jobbar varannan helg. Innan detta förhållandet var jag gift i 14 år. Varken han eller jag är desperata, vi blev och är förälskade. 

Jag planera inte att bli kär, gör sällan det

1. Jag håller med och mannen ifråga insåg det av sig själv att det var en dålig idé. Kanske inte eg att dricka klockan 8 på morgonen men att det blev lite för många fram till 14. 

2. Håller också med. Jag slog först och jag förvänta mig faktiskt slag tillbaka. Jag ångra mig i samma stund som jag slog och tänkte vad fan gör jag men jag förvänta mig inte att han bara skulle ta det men trodde på örfil tillbaka. Det där att män inte ska slå på kvinnor gäller ju om kvinnan inte slår. Så lite både och, anser det var mitt fel som tog till ett slag men önskar hans svar inte varit med knuten näve.

3. Det var jävligt fel av mig att hota vara med andra, så gör man verkligen inte. Antar jag helt enkelt ville såra honom och gjorde det på en väldigt svag punkt. Hans hot är helt klart resultat av att han druckit förmycket. Jag ifrågasatte ju honom direkt.

Han är inte speciellt svartsjuk, han är aldrig kontrollerande annars, kollar inte min telefon eller frågar vem det är som skickar på messenger och dylikt. Hans svartsjuka kom av det jag sa och är väl ganska naturligt man blir svartsjuk om man får det slängt i ansiktet. Han har i vanliga fall inte problem att kontrollera alkohol, självklart märks det när han dricker men aldrig annars på något aggressivt vis utan mer att han blir ännu mer kärleksfull, lite klängig och upprepar sig. I normala fall snackar vi ju inte heller dom mängderna. 

Summa summarum, det blev fel på så himla många vis den dagen. Beslutet är taget och även fast det när jag skrev detta inlägg kändes skönt att få lätta på sitt hjärta i stunden för främlingar så känner jag nu att jag borde låtit bli. Jag borde ha tagit det med någon som känner oss och vet om att detta inte är vi. Jag förstår att ni dömer ut oss men jag tycker ni är för hårda utifrån en incident och att många lägger till egna historier om att detta måste hänt förr, ni måste vara si och så osv. Jag vet vad vi är och vi är bättre än såhär

Vi pratade över nätet och i telefon länge och varandra dag innan vi träffades så var kär innan. Trodde aldrig man kunde bli kär i någon man aldrig träffat men hade tydligen fel