Lördag som eskalera

Jag är tacksam för era tips, det var därför jag skrev här för jag känner mig så villrådig. Vi har såklart pratat om detta och lovat varandra att detta är något som aldrig mer får lov att upprepas, att vi är bättre än såhär. Jag vill ju tro och hoppas det då lördagen inte representerar vårt förhållande men såklart ringer en varningsklocka. Samtidigt hade det inte hänt om jag inte sagt det jag sa så jag har sjukt mycket skuld i det själv

Han har visat på mycket ånger och sagt att han inte ska dricka så nånsin igen. Och han uttalar också att detta aldrig någonsin får hända någonsin igen. Att om jag skulle slå honom kommer han aldrig svara utan hellre slå sig själv om han känner att han måste.
Men du hade en väldigt bra sak där att säga ett ord som gör att vi bara tvärt slutar och går ifrån situation och reflekterar var för dig och att båda då vet att det är allvar nu, vi måste sluta. Nu hoppas ju jag att detta aldrig mer sker men känns tryggt om man skulle ha något verktyg ändå in case. 

Han ölsinne är enligt mig att han dricker förmycket men han har ju inte själv tyckt det innan i lördags. Han har druckit öl fredag, lördag och söndag på dagen typ varje helg men inte så mycket som i lördags. Och han säger att det är slut med det.

Jag läste på en kvinnojours hemsida. Där står:
Det första slaget följs ofta av ursäkter och löften om att det aldrig mer kommer att ske. Många kvinnor avfärdar det första slaget som en engångshändelse och väljer att tro på ursäkterna.

Googlade på uttrycket en gång är ingen gång, fick direkt träff på en uppsats om våld i nära relationer som är döpt till just det

https://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=9036545&fileOId=9036619

det är ingen slump. Kvinnor som bor med våldsamma alkisar använder sig av den retoriken, som vissa av er backar.

Jag har själv levt i en destruktiv relation med en sjukligt svartsjuk man som ständigt provocerade mig med sina anklagelser om att jag hade varit otrogen. (Enligt honom)
Det eskalerade och han slog och försökte strypa mig och jag slog då tillbaka.
Men där och då insåg jag också att vi aldrig skulle kunna få det att funka tillsammans.
Så jag gjorde slut.
Jag ville inte leva i ett förhållande som präglades av bråk och respektlöshet.
Jag är inte sådan som person själv.
Så visst kan saker spåra ur och man kan bete sig destruktivt i stridens hetta.
Men man bör också ta sitt ansvar och försöka lösa problemet istället för att fortsätta i samma spår och bete sig lika illa som sin partner.

Har man valt att vara så vidrig att man hotar med att döda och/eller lemlästa sin partner samt väljer att kränka och plåga den genom att slå den i ansiktet skall man söka hjälp. Jag hade omedelbart lämnat och polisanmält mannen om jag hade varit TS och förmodligen åtminstone lämnat om jag hade varit TS man.

Höjde rösten? Varför höjde han rösten? Kan han inte diskutera som en normal människa?

Ja vuxna människor som inte kan behärska sig kanske är i majoritet - vad vet jag. Har personligen väldigt svårt för det.